För två år sedan blev SMHI uppmärksammade på en långvarig vattenståndsserie. Den var mycket lång, startdatum var för drygt tvåhundra år sedan. Men också mycket gles, det fanns bara två observationer registrerade. Den första var den 13 september 1820, den andra samma datum hundra år senare. De var dock av synnerligen permanent karaktär, inhuggna i en lodrät klippvägg på södra Gräsö utanför Öregrund. Vi uppmärksammade detta i ett tidigare blogginlägg, Världens långsammaste vattenståndsserie
Nytt märke aktuellt
För två år sedan, i september 2020, var det alltså dags för den tredje noteringen. Efter en vända förbi Riksantikvarieämbetet kom frågan till oss på SMHI, som tillsammans med Sjöfartsverket ansvarar för det nuvarande vattenståndsnätet. Trots att klippan på Gräsö inte är med bland de aktuella stationerna, lades en avvägning av nivån in i årsplanen för SMHIs observationsenhet. En lugn och stilla dag i september 2021 kunde så medelvattenståndet vid klippan fastställas och justeras till 2020 års nivå.
Vattnets betydelse för sjöfarten
Så länge människan har färdats på havet har det funnits anledning att hålla reda på vattenståndet. Ligger vattenytan högre än vanligt finns möjligheten att komma genom sund och passager som annars är för grunda. Är vattenståndet istället lägre än vanligt ökar risken för grundstötning på stenar och grynnor som andra dagar fritt passerar under kölen. Även om Östersjön och Bottniska viken inte har tidvattnets dagliga växlingar kan vattenståndet längs kusterna variera med långt över en meter på grund av vädrets skiftningar. Genom att observera vattenståndet på en viss plats under en längre tid är det möjligt att skaffa sig en uppfattning om medelvattenståndet. Ett inhugget märke i en klippvägg är ett bra stöd för minnet.
Märket på Gräsö är inte unikt
Det gradvis minskande vattenståndet, främst längs Sveriges nordligare kuster har varit känt under mycket lång tid. Carl von Linné och Anders Celsius stödde på 1700-talet teorin om att vattnet i världshaven försvann bl.a. genom avdunstning, Celsius tog initiativ till ett antal vattenståndsmärken längs Norrlandskusten för att kunna följa processen. Snart blev landhöjningen den förhärskande teorin, vattenståndsmärkena förnyades med olika intervall.
Det första märket på Gräsö har en något annorlunda historia. Det ingår i det stora projektet Sveriges sjöatlas, som staten påbörjade i slutet av 1700-talet men som under de första årtiondena av 1800-talet drevs vidare på privat initiativ av Gustaf af Klint sedan staten dragit in finansieringen. Förutom kartering och sjömätning ingick även ett antal vattenståndsmärken. Inristningen från 1820 på klippan vid Gräsö är ett av dem och gjordes när Sjömätningskåren tagit över projektet. Ett närliggande märke från samma år och serie är S:t Olofs sten i Edskösundet strax norr om Gävle.
Vattenståndsserien vid Gräsö fortsätter mot 2120
SMHIs inmätning av vattenståndet vid Gräsö visade att medelvattenståndet för 2020 låg 56,4 cm under 1920 års märke. Linjen för 1820 ligger cirka 115 cm över 2020 års nivå, och anger det som då ansågs vara normalt vattenstånd (av vilka är dock obekant). Sedan SMHI informerat de närboende på Gräsö om korrekt nivå var det upp till dem om ett nytt märke för 2020 skulle komma på plats. Under den gångna sommaren var vattenståndet tidvis mycket lågt, vilket gav ett gott tillfälle att ordna så att serien nu fortsätter in i sitt tredje århundrade.
Hittills har den pågående landhöjningen sörjt för att varje nytt märke legat en dryg halvmeter under det föregående. Men på vilken nivå 2120 års märke kommer att hamna återstår att se. Mycket talar för att det blir någonstans mellan de nuvarande markeringarna, men ingen som nu läser detta får se hur det verkligen blir.
Länkar:
Världens längsta vattenståndsserie
Höjdsystem och vattenstånd
Årets medelvattenstånd
Riksantikvarieämbetets sida om ristningen på Gräsö
Jörgen Öberg, oceanograf vid SMHI.