SMHIs iskarta är anpassad till sjöfarten, som använder den för att planera isbrytarnas insatser och fartygens rutter. Även många andra använder kartan, till exempel skärgårdsbor, skridskoåkare och andra som är intresserade av isen till havs.
Iskartor har ritats av SMHI sedan mitten av 1950-talet. Därför ger iskartorna detaljerad och sammanhängande information om hur isen på havet förändrats de senaste årtiondena.
Satellitbilder
För att rita iskartan används satellitbilder, observationer och väderanalyser. De satellitbilder som används mest är bilder tagna med radar. Dessa bilder har hög upplösning och iskarteraren kan se vilken typ av is som finns var, vilken is som är blank eller vallad, och var isen är tät eller spridd.
Ibland används optiska satellitbilder. De är tagna med våglängder som vi kan se med blotta ögat. För att använda optiska bilder behöver det vara molnfritt, eftersom moln annars döljer isen. Bilderna har lägre upplösning, men är användbara för att till exempel se om isen har börjat smälta på våren.
Observationer
Ett viktigt underlag för iskartan är mätningar. SMHIs isobservatörer mäter isens tjocklek nära land. Isbrytare till havs skickar rapporter om isen: dess tjocklek, om den är tät eller spridd och hur svårt det är att åka i isen. De berättar också om de stöter på hinder som en stampisvall eller isbumlingar.
När kartan ritas tittar man också på hur vädret har varit den senaste tiden. Då vet iskarteraren om isen kan ha drivit åt en viss riktning, om isen har vuxit till eller om isen håller på att smälta.
Svensk-finskt samarbete
Iskartan ritas varannan vecka av SMHI och varannan vecka av Finlands väderinstitut FMI. Därmed sparar man tid. Svenska och finska iskarterare har kontakt varje dag och kan dra nytta av varandras kunskaper.