Skillnader mellan havsisen i Arktis och Antarktis

Havsis finns i både Arktis och Antarktis, men land-hav fördelningen ger olika förutsättningar för hur isen beter sig vid de båda polerna. Medan isen i Arktis täcker de centrala havsområdena vid Nordpolen, finns havsisen i Antarktis en bra bit från själva Sydpolen, i en krans runt kontinenten Antarktis.

Geografiska skillnader

• Arktis är ett istäckt hav vid Nordpolen, som till stor del omges av landområden. Läget vid Nordpolen gör att solinstrålningen är svag och isen i de centrala delarna norr om Grönland kan ligga kvar flera år.
• Från vinterns maximala isutbredning på cirka 15.5 miljoner kvadratkilometer is i mars, minskar isutbredningen i Arktis till 4-7 miljoner kvadratkilometer i september.
• Antarktis består istället av en isolerad kontinent, täckt av en upp till 4.5 kilometer tjock inlandsis. Inlandsisen här innehåller omkring 90 procent av all världens is och cirka 75 procent av jordens sötvattenreserver.
• Runt Antarktis växer varje vinter en stor havsis till, som till ytan blir större än den vid Arktis. Det betyder en maximal isutbredning av cirka 18.5 miljoner kvadratkilometer is i slutet av södra halvklotets vinter i september.
• Isens läge längre från den södra polen gör också att det mesta av vinterns havsis runt Antarktis smälter, till cirka 2.5 miljoner kvadratkilometer som minst i slutet av det södra halvklotets sommar i februari-mars.
• Tjockleken – havsisen i Arktis kan på sina håll vara 4-5 meter tjock, främst kring området strax norr om Grönland samt i övrigt allmänt 2-3 meter tjock. Runt Antarktis där havsisen ofta smälter undan under sommarmånaderna december-februari hinner den generellt inte bli lika tjock som havsisen i Arktis. Den genomsnittliga havsistjockleken runt Antarktis är 1-2 meter.

• De geografiska skillnaderna som nämnts medför även att havsisen kring Antarktis är mer rörlig jämfört med Arktis då den antarktiska havsisen ligger i direkt anslutning till västvindsbältet. Havsisen runt Antarktis rör sig ut mot varmare vatten utan något som hindrar den. Detta är inte fallet i Arktis på samma sätt.
• Från figur 1 ovan framgår att den maximala havsisutbredningen i Antarktis uppvisar en hög grad av symmetri medan den i Arktis varierar betydligt. Detta beror på vindens och havsströmmarnas mönster. Runt Antarktis rör sig vinden och havsströmmarna obönhörligt runt kontinenten vilket mer eller mindre isolerar Antarktis från varmare vatten längre norrut.

Variation i isutbredningen

Både Arktis och Antarktis har ganska stora årliga variationer i isutbredningen. Medelvärdet för en enskild månad kan variera med 1 miljon kvadratkilometer is från ett år till nästa år. Störst spridning i isutbredningen ser man vid Arktis sommarminimum, men man ser även hur de årliga minimumen och maximumen har minskat över tid.

I Antarktis är bilden inte den samma och här har faktiskt några av de isrikaste åren inträffat det senaste decenniet, men även några av de isfattigaste.  

Trender i isutbredningen över tid

Maxisutbredningen runt Antarktis (september) uppvisar en svagt uppåtgående trend med liten årlig variabilitet, förutom en liten minskning de senaste 5 åren. I Arktis syns istället en nedåtgående trend i den årliga maxisutbredningen (mars) som dessutom är något större jämfört med uppgången på Antarktis.

Jämförs däremot minimumen med varandra är skillnaderna mycket tydligare. Medan Antarktis (februari) uppvisar stora variationer från år till år är nedgången i Arktis (september) mycket större och snabbare (figur 4).Utbredningen av isen under sommaren i Arktis har minskat med 40% sedan mätningarna startade. Detta är en dramatisk minskning som direkt beror på mänskligt orsakad klimatförändring.

Utvecklingen i Arktis förstärks genom lokala självförstärkande effekter, exempelvis nya öppna ytor vilket leder till ökad uppvärmning av havet och försvårar isbildning. Detta har inte samma betydelse i Antarktis.