Den 29 november 2015 steg vattenståndet i Halmstad till drygt 230 cm över medelvattenstånd vilket är den högsta stormflod som det finns mätdata för längs Sveriges kust. Även från Ängelholm rapporterades nivåer på drygt två meter över medelvattenstånd.
Situationen med högt vattenstånd pågick i lite mer än ett halvt dygn. Under den perioden sjönk nivån emellanåt men det förekom flera toppar med höga nivåer. De längre perioderna med nivåer över 100 cm varade i 3-5 timmar, Halmstad sticker dock ut med vattenstånd högre än 100 cm över medelvattenstånd under en sammanhängande period på mer än 10 timmar.
Allvarliga konsekvenser
Många Halmstadsbor fick sina källare översvämmade med stora materiella skador som följd. Bilar drabbades med så allvarliga skador att de fick skrotas och i Uddevalla blev det efter stormen så kraftiga översvämningar att delar av staden fick spärras av.
Platser som Halmstad, Ängelholm och Uddevalla är särskilt utsatta på grund av platsernas läge. I vikar, bukter, fjordar och även Öresunds mynning kan vinduppstuvning leda till att vattenståndet blir högre än längs den öppna kusten utanför. Vinden föser vattnet in i viken där det möter topografiska förhållanden som stoppar upp dess framfart, vilket ger en kraftigare höjning av vattenståndet jämfört med havet utanför. Höjningen blir större i en grund vik med bred mynning än i en djup vik med smal mynning och ju starkare vinden är desto kraftigare blir vinduppstuvningen.
Återkomsttid
Mätstationen Viken, norr om Helsingborg var förutom Halmstad den station som vid detta tillfälle mätte högst nivå, 154 cm över medelvattenstånd. Denna nivå har för Viken en återkomsttid på över 20 år, vilket betyder att vattenstånd av den magnituden inträffar i genomsnitt en gång under denna tidsperiod.
| Nivån anges i cm relativt medelvattenstånd och ungefärlig återkomsttid anges med år. | ||
|---|---|---|
| Mätstation | Nivå | Återkomsttid |
| Viken | 154 | 15 – 30 |
| Halmstad | 234 | - |
| Falkenberg | 152 | - |
| Varberg | 130 | 10 – 20 |
| Ringhals | 112 | < 10 |
| Göteborg | 110 | < 10 |
| Stenungssund | 124 | < 10 |
| Uddevalla | 136 | - |
Beräknad återkomsttid anges för stationer med längre mätdataserier och baseras på sannolikhetsfördelningen Generalized Extreme Value (GEV).
Händelseförloppet
Stormlågtrycket Gorm var litet men intensivt och utvecklades mycket snabbt då det närmade sig Sverige. Redan före stormen hade en västlig luftström med ett flertal frontpassager gradvis fört in alltmer vatten på Skagerrak och Kattegatt. Vattenståndet var därmed redan något förhöjt.
Lågtrycket tog en likartad bana som under stormen Simone (2013), från norra Jylland, över Götaland och sedan upp mot norra Östersjön. De högsta vindstyrkorna nådde 25-30 m/s, ungefär desamma som under Egon (2015) då det också blev mycket högt vattenstånd utmed västkusten.
Högsta medelvindhastigheter under Gorm |
|
|---|---|
| Mätstation | Högsta medelvindhastighet m/s |
| Hanö | 29,6 |
| Hallands Väderö | 29,5 |
| Nidingen | 29,3 |
| Ölands södra udde | 27,5 |
| Vinga | 25,6 |
| Ölandsbron | 25,4 |
| Hoburg | 24,8 |
När lågtrycket sedan passerade in över Västkusten skapades ett mycket kraftigt vindband med orkanbyar över södra Kattegatt. Det stigande havsvattnet drevs på av vinden, mötte kusten och pressades uppåt. Det lägsta trycket nåddes när lågtryckets centrala del passerade över Kattegatt vilket sannolikt bidrog till de på vissa håll rekordhöga nivåerna.
På mindre än 4 timmar höjdes nivån med hela 2 meter i Halmstad. Stormfloden nådde 230 cm över medelvattenstånd vilket är den högsta stormflod som det finns mätdata för längs Sveriges kust.
Områden längre norrut, utmed norra Kattegatt och Skagerrak berördes inte i samma utsträckning av det kraftiga vindbandet och där blev inte vattenståndshöjningen lika hög. Nivåerna passerade ändå 100 cm över medelvattenstånd längs den öppna kusten och upp till omkring 130 cm över medelvattenstånd vid Uddevalla och Stenungssund där det trånga fjordsystemet gör att vattenståndet pressas upp ytterligare.
Halmstad ligger som tidigare nämnt i en bukt som gör att vattnet pressas upp betydligt mer än mot en rak öppen kust, placeringen av mätstationen i Halmstad är dessutom vald för att fånga dessa extremer. Det gör att de ovanligt höga nivåer som uppmätts där inte är representativa för Kattegatt som helhet.
SMHIs varningar
Notera att vid denna tidpunkt använde sig SMHI av andra varningsbeteckningar, varningskriterier och annat referenssystem än vad som görs idag.
Prognoserna visade tidigt att det fanns potential för en mycket kraftig och intensiv lågtrycksutveckling även om lågtrycksbanan länge var något osäker. Mitt på dagen den 27 november skickades det ut en meteorologisk information om risken för stormbyar över Götaland.
Strax efter klockan 19 på lördagen den 28 november utfärdades klass 2 varningar för stormbyar i bl.a. Halland och Skåne. Lite senare på kvällen utfärdades stormvarning klass 2 för Kattegatt och tidigt på söndagen den 29 november utvidgades området med klass 2 varning till att gälla även Bälten, Öresund, södra och sydöstra Östersjön.
Samma morgon, den 29 prognostiserades klass 1 nivåer för högt vattenstånd för södra Kattegatt. En uppdatering av prognoserna mitt på dagen visade på en kraftigare utveckling. Då utfärdades en klass 2 varning för mycket högt vattenstånd för södra Kattegatt, samt norra Öresund. Prognoserna senare på eftermiddagen visade på en ytterligare skärpning med kortvarigt än högre nivåer lokalt i Halmstad. Längre norrut på Kattegatt, visade prognosen endast klass 1 nivåer.
I stort stämde de nivåer som det varnades för, men för området med maximala vattenståndsnivåer vid Laholmsbukten, kunde inte ens SMHIs oceanografer ana att det skulle bli riktigt så högt som rekordhöga 234 cm över medelvattenstånd.