Snölagring säkrar skidåkning för varmare vintrar

Stigande temperaturer gör att antalet dagar med snö successivt minskar i delar av Sverige, framförallt utanför fjällkedjan. Skidanläggningar har därför börjat lagra snö för att vara säkra på att kunna öppna i början av säsongen.

Medeltemperaturen i Sverige stiger, och en av effekterna av detta är mildare vintrar och på flera ställen mindre snö. I framtiden väntas antalet dagar med ett snötäcke med minst 5 respektive 20 millimeters vatteninnehåll minska betydligt utanför fjällkedjan.

Snölagring skapar trygghet hos anläggningarna

Snölagring Östersund Skidstadion med sågspån
Östersunds 60 000 kubikmeter snö under täcken av sågspån. Foto Peak Innovation Förstora Bild

En stor majoritet av Sveriges skidanläggningar tillverkar snö för att kunna erbjuda sina besökare ett mer stabilt snötäcke. Snö som tillverkats har ett mindre luftinnehåll än natursnö, och är därför tåligare för slitage orsakat av skidåkarna i backen och längdspåret. För att hushålla med snön har flera skidanläggningar börjat spara den slitstarka snön över sommaren. Detta ger en större snösäkerhet inför nästa säsong, och mindre känslighet för milda temperaturer i början av vintern. Snölagring ger alltså snösäkerhet, som blir en trygghet för både anläggningar och skidåkare.

Vissa anläggningar för längdskidåkning, som de i Östersund och Ulricehamn, lagrar snö för att kunna arrangera sina världscuptävlingar i längdskidåkning, medan till exempel Idre Fjäll lagrar snö för att kunna erbjuda ett tidigt öppningsdatum för både alpin- och längdskidåkning. Utomlands lagras snö på ställen som Lillehammer i Norge, Ruka och Kontiolahti i Finland, och i alperna bevaras även glaciärer med liknande metoder, utöver vanlig snölagring. Även små skidanläggningar lagrar numera snö för att bli mindre sårbara under milda vintrar.

Vissa alpina anläggningar återanvänder snö från säsong till en annan. På det sättet slipper de producera ny snö, men lägger istället resurser på att samla in snön vid säsongens slut. Vanligast är istället att producera ny snö för lagring, då kostnaderna och energiåtgången för att samla in snön ofta överstiger de för nyproduktion.

Snölagring i praktiken

Snön som ska lagras kan antingen samlas ihop av gräv- och pistmaskiner, eller produceras direkt för lagring. En mindre ytarea hos snöhögen ger mindre snöförlust under lagringen. Ofta förespråkas därför en hög och smal snöhög med branta sluttningar framför en låg och bred snöhög. Samtidigt blir rasvinklarna uppemot 30 meter om snöhögen är 10 meter hög, vilket påverkar var högen kan placeras. En viktig sak att tänka på är att inga vattendrag får finnas i närheten av snöhögen. Det har förekommit fall där minimala bäckar och smältvatten från kvarvarande snö gröpt ur snöhögar underifrån så till den grad att en vuxen människa fått plats i gången vid sommarens slut. Vatten underifrån skapar även isbildning underst i snöhögen, vilket gör den delen av snöhögen obrukbar.

Om snön som ska lagras behöver produceras med snökanoner eller liknande krävs minusgrader. Om stora mängder snö behöver tillverkas kan det innebära en eller flera intensiva perioder av snötillverkning under perioder av ihållande kyla.

Täckmaterialen som används är duk eller någon sorts bark, träflis eller sågspån. Vid användning av spån rekommenderas ett täcke som minst är 30-50 centimeter tjockt. Det naturliga trämaterialet suger åt sig vätska från regn och dagg som sedan avdunstar under varmare dagar. På liknande sätt skyddar lagret även mot värmeinstrålning under dagen, och avger sedan värmen under natten – som en värmebuffert. En nackdel med sågspån är att det översta lagret av snö förloras när spånet separeras från snöhögen.

Målet med snölagring är utföra den till en så liten kostnad som möjligt, och att lagra rätt mängd snö sett till anläggningens behov. Potentialen för snölagring med spån i södra Sverige är i dagsläget omkring 20 procents volymminskning. I Östersund har omkring 10 procent uppnåtts, men på andra anläggningar är det inte ovanligt att 30 procent försvinner.

Snölagring med sågspån i Vålådalen
Vålådalens snölager täckt av sågspån. Foto Peak Innovation Förstora Bild
Snölagring med duk i Idre Fjäll
Idre Fjälls snölager med duk. Foto Peak Innovation Förstora Bild

Vid snölagring med duk i skandinaviskt klimat rekommenderas mer än ett lager. Anläggningar och forskare har även testat isolering av olika material mellan två dukar. Med ett duklager minskar snövolymen med 50-60 procent. Med två lager förloras 40-50 procent. Potentialen för två dukar med ett lager isolering är ännu större. Fördelar med duk är att snön inte blandas med spån utan hålls ren, att duken är lättare att frakta upp i alpina nedfarter och att dukar kräver mindre förvaringsutrymme under vintern när de inte används.

Att börja lagra snö

Om en anläggning funderar på att börja lagra snö är det viktigt att ha ett tydligt mål med lagringen – att veta vad den ska leda till. Om målet är att i Sälen kunna arrangera en världscuptävling i längdskidor i december blir upplägget på ett sätt. Om målet är att kunna öppna två nedfarter för alpin skidåkning i Småland till sportlovet så blir kraven och upplägget på ett annat sätt. Det kräver planering, utgifter och extra arbete, men kan samtidigt ge anläggningen snösäkerhet till önskat evenemang eller öppningsdatum även under år då låga temperaturer och snö uteblir.

När anläggningens mål tydliggjorts bestäms sedan hur mycket snö som behövs. Därefter börjar planeringen och arbetet för hur snölagringen kan optimeras. Det går att slösa mycket pengar, energi och snö på att börja lagra snö utan kunskap.

Baserad på forskning och skidanläggningars erfarenheter syns nedan en lista med frågor att ställa sig och saker att tänka på inom snölagring:

  • Hur ser förutsättningarna för snö ut i området i framtiden?
  • Vad är anläggningens syfte till att lagra snö?
  • Ska snön samlas ihop efter säsongsslut eller produceras enbart för lagring?
  • Hur lång blir lagringsperioden och vilket klimat kommer omge snöhögen?
  • Var ska högen eller högarna placeras?
  • Snön ska inte vara i vägen för skidåkare
  • Snön bör lagras nära spåret eller backen för att minska kostnaden för distributionen av snön
  • Snön ska lagras på ett torrt underlag
  • Det bör finnas utrymme kring snöhögen för last-, gräv- eller pistmaskin
  • Marken under och kring snöhögen behöver hög bärighet för tunga maskiner
  • Delar av snön kommer att smälta. Vart tar smältvattnet vägen, och finns det till exempel något Natura 2000-område i närheten som påverkas? Rådfråga då Länsstyrelsen.
  • Är det rimligt att bestämma ett öppningsdatum för anläggningen eller passar det bättre att vänta in gynnsamt väder?
  • Vad ska snön täckas med?
  • Var ska täckmaterialet förvaras under vintern?
  • Snölagringen ska inte leda till ökade utsläpp av växthusgaser – då blir snölagringen kontraproduktiv i det långa loppet. Utkörningen av snön är därför viktig att tänka på.

Fler exempel på klimatanpassning

Detta är ett av många exempel på klimatanpassning. I idésamlingen, som byggs upp av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, finns fler. Idésamlingen syftar till att sprida erfarenheter och ge idéer för alla som arbetar med klimatanpassning. Exemplen beskriver konkreta åtgärder och utmaningar inom flera ämnesområden. De visar hur olika aktörer har arbetat med att anpassa sina verksamheter till de klimatförändringar som redan märks idag och de vi inte kan förhindra i framtiden.