”Kan man få beställa en tolk också?” -SMHI lanserar kunskapsförmedlare för att utveckla klimattjänster

Vi har nog alla sett bilden eller själva varit med om det i unga år: barnet som, efter att ha rivit undan presentpappret, storögt står med en leksak i händerna. Men hur lyckan inte varar för evigt, utan tvärtom ganska snabbt övergår i frustration. ”Men hjälp mig då, hur funkar den här apparaten!?” Vad har denna barndomsbild med hydrologi att göra? Ganska mycket faktiskt, visar det sig när SMHI lanserar s.k kunskapsförmedlare för att överbrygga klyftan mellan forskarvärld och användare av klimattjänster.

En kopernikansk revolution 2.0?

Copernicus heter EUs globala övervakningssystem som via olika sensorer och satelliter registrerar, bearbetar och tillhandahåller data via olika tjänster.

En bild av Copernicus sex delar: klimatförändring, havsövervakning, atmosfärövervakning, landövervakning, säkerhet och nödövervakning.
Copernicus-programmet är indelat i sex tjänsteområden (se bild).

SMHI är en central spelare och byggare av tjänster åt Copernicus, inte minst när det kommer till att överbrygga klyftan som finns mellan leverantörer och användare av klimatdata (t ex miljörådgivare, politiker, kommuner, större företag och organisationer). Det är här jämförelsen med barnet med leksaken gör sig påmind. Leksaken som tappar sitt värde när presenten inte utgår ifrån det som barnet vill ha, eller är för svårbegriplig för att kunna användas.

Ett målat porträtt av Kopernikus.
Kopernikus, polsk astronom och matematiker mellan 1473-1543.

På liknande vis fungerar det när vi pratar om användandet av klimattjänster. När det finns okunskap om specifika användarbehov och om hur data skall tolkas kan detta leda till att användare av klimatdata inte kommer till beslut i viktiga frågor, eller till att fattade beslut inte vilar på tillräcklig kunskapsgrund. Följden av detta blir att klimattjänsternas värde reduceras för producenter, användare och beslutsfattare, och därmed riskerar vi också att gå miste om smarta och livsavgörande klimatanpassningar. Om barnets hopp stod till föräldrarna, så står i detta sammanhang, dataanvändarnas och forskarnas hopp till kunskapsförmedlare som kan agera tolkar - med en dubbelriktad förmåga att såväl kunna lyssna in användarnas behov som att kunna förstå klimatforskningen och förklara hur informationen kan förstås och användas. Den gode tolken kan ju minst två språk.

Konstverket "Ceci n'est pas une pipe" spraymålat på en vägg.
Konstnären och surrealisten, René Margritte (1927-1967), klassiska målning tolkad som graffiti. Konstverket med texten ”Detta är inte en pipa” är ett omdiskuterat exempel på hur information kan tolkas i en rad olika riktningar. Foto: Wikimedia Commons.

Skiftet till att betrakta solen - och inte jorden – som centrum för himlakropparnas rörelser kallas ofta för den kopernikanska revolutionen. Kopernikus banbrytande forskningsarbete ledde fram till fundamentala kunskaper om jorden och solsystemet. Att SMHI inom ramen för EUs Copernicus-program upprättar dialoger med informationsanvändare över hela globen skall förstås inte likställas med Kopernikus gärning. Det vore minst sagt förmätet. Men betydelsen av att hitta former som får dataleverantörer att bättre förstå och anpassa sina tjänster efter användarbehov och som också hjälper användare att kunna omsätta data och kunskaper om jordens tillstånd till konkreta klimatanpassningar kan knappast överskattas.

För en vetenskap som inte når fram till de som skall fatta beslut om vår framtid tappar till stora delar sitt värde. Det är som med barnets leksak - vad skall vi med vetenskapen till om vi inte förstår hur vi kan använda den? I detta sammanhang kan kunskapsförmedlare göra en betydande insats.

Från information till kommunikation

Vad är då problemet med den data och information som idag förmedlas till klimattjänstanvändare? Det finns en rad brister och fallgropar.

Klimattjänster finns idag tillgängliga både på nationell och internationell nivå. Ett problem är att dessa tjänster inte använder samma ursprungsdata. Detta gör att de olika tjänsterna kan komma fram till avgörande skillnader, t ex när det gäller hur temperatur och nederbördsmängd kommer att förändras på en plats eller i en region. För användarna skapar det här svårigheter att veta vilken data och tjänst som man främst skall lita och stödja sig på.

En annan utmaning handlar om att såväl nationella som internationella klimattjänster oftast inte kan möta användarnas lokala och specifika behov. Information upplevs som för ”trubbig” och saknar den detaljnivå som användarna behöver för att fatta välgrundade beslut runt lokala klimatanpassningar.

Men den mest centrala bristen handlar begreppet information. Klimattjänsterna levererar bokstavligen livsavgörande vetenskaplig information – men är de informativa? Eller än viktigare: är de kommunikativa? Ordet kommunikation kommer från latinets communicare som ungefär betyder ”att göra gemensam”. Med andra ord, kommunikation handlar om en gemensam förståelseprocess där de inblandade i dialoger utbyter frågor och tankar. Många klimattjänster levererar data i en enkelriktad process, där användaren har en klyfta mellan sig själv och de som kan hjälpa till att göra informationen mer begriplig och användbar. Användarna är inte vetenskapsmän och när inte nyckelbudskap och användningsområden framgår ur informationen så blir data just bara…data. Så vad gör man åt detta – hur överbryggar man klyftan? SMHIs hydrologer testar nya idéer.

Skall man med ett ord sammanfatta de lösningsförslag som SMHI nu, med lovande resultat, prövar i olika projekt skulle det ordet kunna vara partnerskap. Användaren är inte längre en avlägsen kund eller mottagare av data, utan görs nu mycket mer delaktig i hela processen. Redan initialt etableras en dialog mellan dataleverantören och användaren där specifika behov, extra intressanta klimatvariabler och lokala förutsättningar identifieras. Detta blir sen en input som får komplettera de mer lågupplösta och generella klimattjänsterna som finns på nationell och internationell nivå. Det som modelleras fram är skräddarsydda analyser för den enskilda användaren. Dialogen avbryts inte här, tvärtom. I nästa fas hjälper kunskapsförmedlaren användaren att begripa hur data kan tolkas. Det handlar om att skapa en gemensam förståelse för osäkerhetsfaktorer i materialet och vilka huvudsakliga budskap och slutsatser som analysen pekar på. I en bra relation har ingen av parterna någon önskan att avsluta kontakten. Dialogen fortsätter även efter färdigställd analys. I denna fas utvärderas samarbetet och förbättringsmöjligheter identifieras.

Vinsterna med denna ansats framkommer bl a i en studie som SMHI gjort tillsammans med arrangören för Vasaloppet. Stundande förändringar i väder, temperatur och snötillgång är förstås högintressant information för Vasaloppsorganisationen. En viktig aspekt handlar om att skapa kostnadseffektivitet för produktionen av konstsnö som vid varje tillfälle kostar arrangören mångmiljonbelopp. Produktionen kräver minst -5° Celsius, så användaren (Vasaloppsorganisationen) ville därför få information om vilka vinterveckor som framgent bäst lämpar sig för snöproduktion, samt vid vilka sträckor av banan som man smartast förvarar snön innan loppet. Via dialoger och en skräddarsydd klimattjänst kunde arrangören få tillgång till mer detaljerad och användbar kunskap om dessa saker. 

Artificiell intelligens och mer självgående användare

SMHI är med och driver den globala utvecklingen kring att maximera värdet av klimattjänster. Skräddarsydda analyser, kunskapsförmedlare och närmare samverkan mellan forskare och användare gör tjänsterna lättare att nyttja, vilket i sin tur leder till att fler kloka beslut och klimatanpassningar kan genomdrivas i rätt tid och på rätt plats. Vad är nästa steg? Kan avståndet mellan forskningsdata och användare kapas ännu mer? Under våren 2021 är SMHI med om att starta upp ett stort europeiskt forskningsprojekt som under fyra år skall ta fram nya automatiska tjänster för att skräddarsy data till användbar information.

Vi återvänder till bilden av barnet med leksaken. Kunskapsförmedlarna möjliggör en dubbelriktad lärprocess och fungerar som en kunskapslänk mellan användare och leverantörer av klimatinformation. Precis som barnet vill och förväntas bli alltmer självgående över tid, så är det ju en spännande målbild att användare i framtiden skall kunna hantera klimattjänster på egen hand.

Robothand sträcker sig mot hand mot en ljusblå bakgrund.
Vi närmar oss att kunna använda datorsystem som drivs av AI. Foto: Pexels.

När man funderar närmare på saken så låter det inte så konstigt. Allteftersom blir användarna mer och mer vana vid att precisera sina lokala och specifika behov vad gäller klimatinformation. Parar vi detta med datoriserade system som med hjälp av AI (Artificiell Intelligens) kan sammanställa sofistikerade analyser utifrån stora mängder data – ja, då är steget inte jättelångt till att användare kan sitta och skräddarsy sina egna klimattjänster online. Klimattjänsterna, precis som barnet, måste bara få chansen att växa till sig lite först.

En bild på Mattias Fyhrs signatur.
Mattias Fyhr står i en vit t-shirt framför en vit vägg och ler in i kameran.

Mattias Fyhr (Origo Consulting) – skribent, föreläsare och verksamhetsutvecklare som ofta använder humaniora och humanistiska metoder (tex. skönlitteratur, foto, film) för engagemang och diskussioner. 

Sidansvarig Berit Arheimer