Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 undersöktes olika aspekter av påverkan på hydrologin från en skogsbrand. I och nedströms brandområdet gjorde SMHI och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, mätningar av vattentillgång och vattenflöden, för att ta reda på hur de ändras av en skogsbrand.
Forskarna kunde konstatera att effekterna var tydligast nära brandområdet i avrinningsområden där mer än hälften hade brunnit. Nedströms späddes effekterna snabbt ut. De såg att en skogsbrand har en väldigt lokal påverkan när mätningar i brandområdet jämfördes med mätningar nedströms. Förändringar i markanvändning och vegetation hade väldigt liten effekt på vattenföring och vattenbalans jämfört med andra förändringar såsom vattenreglering och klimatvariation.
Tre lokala effekter av skogsbranden
Området som brunnit visade på tre huvudsakliga skillnader jämfört med tidigare:
- Snötäckets varaktighet minskade på grund av att det inte fanns lika mycket vegetation som skuggade marken. Snön smälte därför snabbare.
- Avrinningen ökade generellt på grund av minskad avdunstning från vegetation.
- Avrinningen reagerade snabbare på nederbörd och snösmältning i och med att det saknades vegetation som tog upp vattnet. Exempelvis blev höstflödena högre och de sjönk sedan snabbare.
Läs mer i följande vetenskapliga artikel Hydrological impacts of a wildfire in a Boreal region: The Västmanland fire 2014 (Sweden)
Nedlagd mätstation kom till användning
I Vallsjöbäcken i utkanten av det branddrabbade området hade SMHI tidigare en vattenföringsstation, Skräddartorp. Där mättes vattenföringen från 1979 till 2001 då stationen lades ner.
Stationen restaurerades och vattenföringsdata samlades in från området. Data fanns då från både innan och efter branden, samt kommer kunna användas för att följa den kommande återhämtningen av vegetationen i området.