Hösten 2000 var mycket nederbördsrik, framförallt i oktober och november då stora delar av Vänerns avrinningsområde fick dubbelt så mycket regn som normalt faller under dessa månader. Regn föll i stort sett varje dag, vilket gjorde att flödena blev höga i vattendrag med mycket sjöar.
Hög tillrinning
Tillrinningen till Vänern var mycket hög under en lång period. Hösten 2000 var också ovanligt mild och därför föll nederbörden som regn. Om den istället hade fallit som snö hade den lagrats på marken och inte bidragit till vattenståndsökningen.
Ökad tappning
Det regnrika och milda vädret fortsatte och vattennivån i Vänern steg alltmer. I mitten av november gick länsstyrelsen in och tog över ansvaret för tappningen och beordrade en tappning högre än vattendomen tillåter. Tappningen blev tidvis nästan 1200 m³/s vilket är betydligt mer än den maximala tappningen på 1030 m³/s enligt domen.
Kulmen i januari
Den 2 december 2000 uppnåddes nivån 45,27 meter över havet i höjdsystem RH00, vilket är den högsta vattennivån som uppmätts sedan Vänerns reglering 1937. Vattennivån fortsatte dock att öka ytterligare en dryg månad. I januari blev vädret till slut kyligare, vilket medförde att nederbörden samlades som snö. Vänerns nivå kulminerade 13 januari 2001 på nivån 45,67 meter över havet.
Nivån sjönk sedan långsamt och det var inte förrän i slutet av juni som vattennivån var nere vid dämningsgräns. Då hade Vänerns vattenstånd varit över dämningsgränsen i drygt 7 månader. Trots omfattande räddningsinsatser blev skadorna runt Vänern stora.