1955

Under 1955 var det främst den varma och torra sommaren som påverkade landet.  Den långvariga torkan påverkade jordbruket med en liten höskörd och stora skador på potatis och andra rotfrukter. Allra värst var det i Götaland och Svealand.

"Många minns de varma, torra somrarna 1955 och 1959. Skördarna slog fel, brunnarna sinade, vallarna torkade bort och det var fullt med getingar." Citat från SMHI anställd.

Inledningen på 1955 var varmare än normalt med töväder i stora delar av landet i slutet på januari. Vattentillgången i södra Sverige höga. I Möckeln i Småland, uppmättes det högsta vattenståndet sedan mätnignarna började (se figur).

Den varma vintern följdes av en kall vår med sent vårbruk framför allt i Götaland, Svealand och södra Norrland. Nederbörden under våren var ojämnt fördelat. På många håll föll mindre än 10 % medan andra områden fick 250 % av den normala mängden.

I maj kom vårfloden till Norrland, 2-3 veckor senare än normalt. Nederbörden var för hela riket rikligare än normalt.

Vattenföring_möckeln
Vattenflöde från Möckeln i Småland 1922 till 2018. 1955 är markerad med röd linje och kan jämföras med 2018 (blå linje). Förstora Bild

Juni - mindre nederbörd och kallare än normalt

Juni hade en månadsmedeltemperatur under den normala i hela landet. Nederbördsmängden var lägre än normalt på de flesta platser. På en del håll endast 10 % av normalmängden. Vårfloden var betydligt större än normalt i norra Norrlands skogsland och även större i södra Norrlands skogsland och nordvästra Svealand. Jordbruket hade problem. I Södra och mellersta delarna av landet var det brist på nederbörd som ställde till problem, men även kylan och nattfrosten påverkade växtligheten i hela landet.

Mycket varm julimånad

I juli kom värmen. Det var den torraste sommaren i Sverige sedan mätningarna började 1860. I Karlshamn (mätstart 1860) var somrarna 1899 och 1955 de hittills torraste men det rekordet slogs sommaren 2018. Störst värmeöverskott var det i Svealand och nordvästra Götaland. Västra Svealand, Södermanland, Uppland och Gästrikland hade ett mycket stort nederbördsunderskott, bara några procent av det normala. Några mindre områden i Småland, Norrbotten och Lappland fick normal nederbörd. Riket som helhet fick 44 % av den normala nederbörden.

Vattentillgången i oreglerade vattendrag var normal, medan vårflödena i fjällälvarna var något större än normalt. Flödena minskade under månaden. Vattenståndet var i allmänhet högre än normalt i Norrland och lägre i Svealand och Götaland.

Den långvariga torkan påverkade jordbruket med en liten höskörd och stora skador på potatis och andra rotfrukter. Allra värst var det i Götaland och Svealand.

Medelnederbörd under sommaren juni, juli, augusti 1860-2017
Medelnederbörd under sommaren juni, juli, augusti 1860-2017 Förstora Bild

Torkan fortsatte i augusti

Värst drabbat var Öland, Gotland, Stockholmstrakten samt Lappland öster om fjällkedjan. Nya minirekord för nederbörd i augusti sattes i bl.a. Visby, Jönköping, Stockholm och Karesuando. Riksgränsen däremot hade en av de regnrikaste augustimånaderna. Medeltemperaturen var över den normala i hela landet förutom i nordvästligaste fjällkedjan. Störst värmeöverskott var det i sydöstra Svealand och norra Götaland. I oreglerade vattendrag var vattentillgången mycket lägre än normalt. I stort sett hela landet hade flöden under de normala och nya minimirekord sattes i bland annat Lyckebyån, Enningdalsälven och Viskan. Flödena minskade under månaden. I många små sjöar i södra Sverige sjönk vattenståndet så mycket att de blev avloppslösa.   

Vattennivå i Västersjön vid stationen Stjärntorp, Lyckebyån. 1938-1966. Röd linje visar rekordåret 1955 som senare år överskred (1959 och 1964)
Vattennivå i Västersjön vid stationen Stjärntorp, Lyckebyån. 1938-1966. Röd linje visar rekordåret 1955. Åren 1959 och 1964 efteråt var dock lägre. Förstora Bild

Höstregn räddade skörd

I september blev vädret ostadigare. Periodvis var det dock varmt så månadens medeltemperatur blev över den för månaden normala i hela landet. Störst överskott var det i de östra delarna. Nederbörden var riklig i hela landet. I delar av Norrbotten hela 400 % av den normala. Vattentillgången i oreglerade vattendrag var fortfarande låg och många mindre sjöar var fortfarande avloppslösa. I nordligaste Norrland var vattenståndet något högre än normalt medan det i resten av landet var mycket under normala nivåer. I september observerades lägre vattenstånd än tidigare uppmätta för månaden i Dyltaån och Tidan. I Mellansverige sinade brunnar och källor.

Norrland och västra Svealand var något kallare än normalt, medan övriga landet fick ett temperaturöverskott i oktober. Landet som helhet fick i stort sett normal nederbörd. Störst var underskottet i sydöstra Västerbotten, östra Småland och Öland. Hela hösten var vattentillgången mycket lägre än normalt i hela landet. Vattenståndet var också under det normala. Tack vare nederbörden som kom till slut så kunde jordbruket klara av höstsysslorna. Skörden av framförallt rotfrukter blev mycket mindre än normalt men av god kvalitet.