Ytvattentemperatur
Juli inleddes med kyla i norr och blåst i söder, vilket sänkte ytvattentemperaturen i samtliga havsområden med flera grader fram till den 4. Under de följande dagarna stabiliserades vädret, en högtrycksrygg växte in västerifrån och ytvattentemperaturen började så sakteliga krypa uppåt igen.
Den 16–17 rörde sig ett omfattande lågtryck från Nordsjön upp över Norska havet. Hårda sydvästvindar drev ytvattnet österut, den 18–19 sjönk temperaturen hastigt med flera grader utmed kusterna i södra Bottenviken och södra Bottenhavet, samt i Östersjön från Landsort till Karlskrona. Sådana händelser, när det uppvärmda ytvattnet blåser ut till havs och ersätts av kyligare djupvatten invid kusten, kallas uppvällning och är rätt vanliga längs ost- och sydkusten.
Särskilt stort blev temperaturfallet vid Kungsholmsfort. Från klockan 16 den 15 fram till klockan 6 på morgonen den 16 föll ytvattentemperaturen från 19 grader till under 14 grader. Just i området kring östra Blekinge och södra Öland blev det fler tillfällen med uppvällning i samband med lågtryck som passerade södra Sverige den 24–25 och den 30–31. I övriga havsområden jämnade temperaturen ut sig under återstoden av månaden och kusterna fick samma temperatur som längre ut till havs.
Ett nytt rekordvärde för ytvattentemperatur noterades under månaden, den 7 hade Väderöarna med 13,7° tre tiondelar kyligare än det tidigare minimirekordet från 2012. Månadsmedeltemperaturen i ytvattnet var i Bottenhavet och Bottenviken drygt en grad över medelvärdena för jämförelseperioden 2006-2020. I Östersjön var temperaturen nära medelvärdet, och på västkusten runt en grad under medelvärdet för ytvattentemperaturen.
Vattenstånd
Juli inleddes med vattenstånd* nära medelvattenståndet utmed hela den svenska kusten. Månadsmedelvärdena var något över det normala i samtliga havsområden, högst vid Bohuskusten där månadsmedel var omkring två decimeter över normalt. Överhuvudtaget var det inga större fluktuationer i vattenståndet förutom den 3–6 och den 16–17. Inga nya rekord noterades, och vattenståndsvariationerna var blygsamma även för en julimånad.
Under månadens första vecka påverkade två lågtryck Sverige med hårda vindar mellan väst och syd. Den 3–4 passerade ett lågtryck in över Svealand och fortsatte upp över Bottniska viken, vilket gav högt vattenstånd både i väster och i norr. På västkusten fick Halmstad 79 cm samtidigt som Kungsvik och Smögen nådde 70 cm. I Uddevalla noterades månadens högsta vattenstånd med 85 cm den 3 samtidigt som Skanör med -36 cm uppmätte det lägsta vattenståndet för juli.
I norr var värdena mer blygsamma, Spikarna och Kalix noterade 32 cm den 4 respektive 5, den 4 uppmättes 31 cm vid Skagsudde. Nästa lågtryck hade en sydligare bana och passerade västkusten två dagar senare, då noterade Uddevalla 51 cm och Kungsvik 50 cm.
Därefter följde en högtrycksbetonad vecka med vattenstånd nära det normala, tills den 16–17 då ett omfattande lågtryck rörde sig från Nordsjön upp över Norska havet. Hårda syd till sydvästvindar över Bottniska viken pressade vattnet norrut, i Kalix steg vattenståndet till 42 cm vilket var det högsta vattenståndet på ostkusten under juli.
Efter den tillfälliga högtryckspausen fortsatte det blåsiga vädret under andra halvan av juli med vindar från sydväst eller väst. På några dagar steg den allmänna nivån i Östersjön och kom att ligga still kring 20 cm över medelvattenståndet månaden ut. Den senare delen av juli var händelselös i de övriga havsområdena, vattenståndet höll sig på ungefär samma nivå som i Östersjön utan några avvikelser uppåt eller nedåt.
*Vattenståndet i denna text anges relativt årets medelvattenstånd, ett teoretiskt beräknat medelvärde för den aktuella platsen. Vattenståndet i SMHIs observationer, prognoser och varningar anges i övrigt relativt Rikets Höjdsystem (RH 2000).
Vattenstånd vid 7 mätstationer i juli 2023 (385 kB, pdf)
Höga vågor
I juli överskred den signifikanta våghöjden* 3 meter endast vid ett tillfälle, och då endast på västkusten. Tittar man på månadsmedel så var det högt på västkusten och nära normalt i de östra havsområdena.
Det var precis vid midnatt mellan den 2 och den 3 som månadens överlägset högsta våg noterades vid Brofjorden. Registreringen i vågbojen anger 5,96 meter vilket i tabellen avrundas till sex meter jämnt. Såpass höga vågor är sällsynta i juli, det är bara vid ett fåtal tillfällen som vågor högre än sex meter uppmätts under den månaden.
Den 2–3 juli låg Skagerrak i sydkanten på ett omfattande lågtryck, Väderöarna hade vid tillfället en medelvind på 21,1 m/s och byvindar på upp till 25,3 m/s. Vågorna gick höga även vid Väderöarnas vågboj, men med 4,9 meter som maxvärde natten mot den 3 var den noteringen ändå en meter lägre än sin granne i sydost.
Blåsten avtog snabbt, ett knappt dygn senare sjönk våghöjden vid Brofjorden och Väderöarna under tre meter. Där skulle den stanna månaden ut, förutom Brofjordens notering på exakt tre meter natten mot den 17 då ett omfattande lågtryck rörde sig från Nordsjön upp över Norska havet.
På haven i öster var våghöjderna så blygsamma som det vanligtvis anstår en julimånad. I Bottenhavet noterade Finngrundet sina högsta vågor vid samma tillfällen som bojarna på västkusten, på kvällen den 2 nådde våghöjden 2,2 meter och på morgonen den 16 noterades 1,9 meter. I övrigt höll sig våghöjden vid Finngrundet under 1,5 meter.
Östersjöns två svenska vågbojar noterade inte heller några särdeles stora vågor. Förutom 2,8 meter vid Huvudskär ost och 2,3 meter vid Knolls grund den 3, uppmättes tvåmetersvågor i övrigt endast i efterdyningarna av den lågtryckspassagen. Den 4 noterade Huvudskär ost 2,5 meter, dagen efter nådde våghöjden 2,1 meter vid samma plats. Knolls grund hade 1,9 meter den 6, övriga dagar var våghöjderna lägre vid de båda mätplatserna i Östersjön.
*Signifikant våghöjd är medelhöjden för tredjedelen högsta vågor under tidsintervall som i dessa mätserier är 20-30 minuter. Avbrott i mätserierna förekommer.
