I dag den 31 juli är det tre år sedan den mycket stora skogsbranden i Västmanland bröt ut. Väderförhållandena har alltid betydelse för hur omfattande en skogsbrand blir, men den utlösande faktorn är ofta en olyckshändelse eller något annat oförutsett.
Den här sommaren har vi hört om katastrofala skogsbränder i Portugal och Frankrike. Precis som när det gäller skogsbranden i Västmanland för tre år sedan så är bränderna plötsligt där utan att man knappt förstått vad som hänt.
Det går inte att göra prognoser på när, var och hur en skogsbrand uppstår eftersom oförutsägbara omständigheter bokstavligt talat kan vara den tändande gnistan.
Men de meteorologiska förutsättningarna för brandrisk har SMHI uppsikt över och i samarbete med andra myndigheter, däribland MSB, görs brandriskprognoser och vid behov utfärdas varningar.
Skogsbranden i Västmanland i historiskt perspektiv
Med en utbredning över drygt 13 000 hektar är skogsbranden i Västmanland det klart värsta Sverige upplevt i modern tid.
När det gäller stora skogsbränder under 1900-talet brukar man framhålla en brand kring Ormsjö i södra Lappland sommaren 1933 som omfattade cirka 2 000 hektar.
Om vi går tillbaka till 1800-talet så lär det finnas en skogsbrand i Styrnäs i Ångermanland vid midsommartid 1888 som omfattade cirka 12 000 hektar (Väder och Vatten juni 1988). Enligt artikeln i Väder och Vatten var det denna brand som inspirerade Selma Lagerlöf till avsnittet om den stora skogsbranden i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".
Midsommaren 1888 är annars ökänd genom att både Sundsvall och Umeå brann ner under midsommardagen.