Klagevisa över denna torra och kalla, men ändå ganska varma vår

Vi har nu gjort en första sammanfattning av våren 2017. Sammanfattningen visar att våren på de flesta håll varit torr. Så långt kan vi förmodligen vara överens. Men hur är det egentligen med temperaturen?

Våren 2017 blev torr och variationsrik

Den allmänna meningen är nog att det här har varit en ovanligt kall vår. Jag har till och med hört hur man inspirerats att som ackompanjemang till årets vårväder lyfta fram "Klage-Wijsa/Öfwer thenna Torra och kalla Wåhr" av 1600-talspoeten Lars Wivallius .

Wivallius levde mitt under den kalla period som vi brukar kalla lilla istiden. Så när han skrev kallt, menade han kallt. Men i våra dagar har vi blivit bortskämda med många varma vårar, och det kan räcka med att det inte är fullt så varmt som tidigare år för att vi ska uppleva det som ovanligt kallt.

Faktum är att våren 2017 har varit varmare än normalt i största delen av Sverige, utom nordvästra Norrland. Lokalt i Götaland har det till och med varit två grader varmare jämfört med normalperioden 1961-1990.

Temperaturavvikelse för våren 2017 (mars, april och maj).
Temperaturavvikelse för våren 2017 (mars, april och maj). Förstora Bild

Hur beräknar vi vårens medeltemperatur?

Vårens medeltemperatur beräknas som medelvärdet av månadsmedeltemperaturerna för mars, april och maj. Det kan låta som det bästa och mest objektiva beräkningssättet för vårens medeltemperatur, och jag kan inte komma på något bättre.

Men det är inte helt utan betydelse när under våren som de varma respektive kalla perioderna infaller. I år är det framför allt mars som stuckit ut som ovanligt varm, medan april och maj bjudit på mer varierad kompott.

Temperatursvängningarna är större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. Det innebär att den första vårmånaden mars kan uppvisa större temperaturanomalier än den avslutande vårmånaden maj.

Misha var lite grann inne på detta när han bloggade om den extremt kalla majmånaden 1867. Han konstaterade då att våren 1888 var ännu kallare än 1867, bland annat beroende på att den extrema kylan då inträffade i mars månad.

Nödåren 1867-1868

Rekordkall mars, normal april och rekordvarm maj

Låt oss anta att vi har en rekordkall mars, normaltempererad april och rekordvarm maj. Man kan tycka att det borde jämna ut sig, men det gör det inte riktigt.

Stockholm med sin långa mätserie sedan 1756 har en normal medeltemperatur för våren på 5,1°. En rekordkall mars, normal april och rekordvarm maj skulle ge en vårtemperatur på 3,2°. Låt oss skifta till en rekordvarm mars och rekordkall maj. Då blir vårens temperatur lite högre men ändå åt det kalla hållet, nämligen 4,2°.

Rekordkall vinter, rekordvarm sommar

När det gäller årsmedeltemperaturen så är det i hög grad temperaturförhållandena under vintermånaderna som avgör hela årets medeltemperatur.

Stockholm har en normal årsmedeltemperatur på 6,6°. Ett år med rekordkalla vintermånader, rekordvarma sommarmånader och normala vår- och höstmånader skulle ge en årsmedeltemperatur på 5,0°, medan rekordvarma vintermånader och rekordkalla sommarmånader å andra sidan skulle ge ett årsmedel på 7,1°.

Utslaget är större i norr än i söder

Det är inte bara skillnad mellan vinter- och sommarhalvår när det gäller temperaturanomalierna. Det skiljer även mellan norra och södra Sverige, och mellan lokalkontinentalt och maritimt klimat.

Karesuando i nordligaste Lappland har en normal årsmedeltemperatur på -2,3°. Där skulle ett år med rekordkalla vintermånader och rekordvarma sommarmånader ge -3,4°, medan rekordvarma vintermånader och rekordkalla sommarmånader skulle ge -0,8° i årsmedel.

Om vi slutligen beger oss ner till Falsterbo i sydligaste Skåne så finner vi en normal årsmedeltemperatur på 8,0°. Där blir det ett lite mindre temperaturspann mellan ett år med rekordkalla vintermånader och rekordvarma sommarmånader och vice versa, nämligen 7,7° till 8,6°.

comments powered by Disqus