50 år sedan den svåra allhelgonaorkanen

Nu på fredag är det 50 år sedan den så kallade allhelgonaorkanen den 1 november 1969. Den drabbade inte minst östra Svealand mycket hårt med orkanvindar mellan nord och nordväst.

Detta var det andra mycket svåra ovädret hösten 1969. Det första av dessa drog fram den 22 september 1969 och det har jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg. Hösten 1969 har inte oförtjänt fått namnet "orkanernas höst".

50 år sedan den svåra septemberorkanen

Orkanernas höst 1969

På allhelgonadagen lördagen den 1 november 1969 rörde sig ett lågtryck från Sydnorge över Svealand och intensifierades. På lågtryckets baksida blåste det upp nordliga till nordvästliga orkanvindar över framför allt sydligaste delen av Bottenhavet. På morgonen den 2 november låg lågtryckets centrum strax söder om Finska viken.

Väderläget klockan 07 den 2 november 1969
Väderläget klockan 07 den 2 november 1969. Illustration SMHI Förstora Bild

Den högsta godkända medelvinden var NNW 36 m/s vid Örskär norr om Gräsö vid Upplandskusten. Det är tangerat svenskt rekord för högsta medelvind i november (frånsett högfjällen).

svenskt vindrekord för november

Många av våra observatörer rapporterade om omfattande trädfällning. På sina håll bedömdes det motsvara ett års avverkning eller mer. Det var även omfattande avbrott i elförsörjningen och teleförbindelserna. I den kalla luft som drog ner bakom ovädret bildades även åska.

En lite mer kuriös händelse rapporterades från vår klimatstation i Simonstorp i norra Östergötland där instrumentburen blåste omkull i den hårda vinden.

Hur mycket blåste det egentligen på Grundkallen?

En vindhastighet på N 41 m/s redovisades vid tillfället från kasunfyren Grundkallen ute i havet öster om Örskär. Värdet betraktades länge som svenskt vindrekord. Men det underkändes senare vid en närmare granskning av vindregistreringarna.

Vindregistrering från Grundkallen den 1 november 1969
Vindregistrering från Grundkallen den 1 november 1969. Foto SMHI Förstora Bild

De gamla registreringspappren börjar numera bli svårläsliga. Men man kan ändå se att vindregistreringarna visar ett mycket brusigt förlopp med slumpmässig spridning över hela registreringspappret. I brist på objektiv verifikation kan därför vindhastigheten inte godkännas, även om det mycket väl kan ha blåst minst lika mycket på Grundkallen som på Örskär.

Sverker Hellström