Vinter

En riktig vinter ska enligt de flesta vara kall och bjuda på gott om snö - vilket man lugnt brukar kunna räkna med i norra Sverige. I landets södra delar däremot kan den riktiga vintern vissa år utebli helt.

Meteorologer definierar vinter som den period då dygnets medeltemperatur varaktigt är 0,0 grader eller lägre.

Karta som visar vinterns normala ankomst
Vinterns normala ankomst, som utgår från statistik för perioden 1991-2020. Förstora Bild


Den definitionen lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år, då det kan vara stora svängningar i temperaturen, används ett något annorlunda beräkningssätt.

Om dygnsmedeltemperaturen är 0,0°C eller lägre fem dygn i följd, säger vi att vintern anlände det första av dessa dygn.

Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vinter.

I vår definition av höstens ankomst har vi satt den 1 augusti som tidigast möjliga datum och naturligtvis kan inte heller vintern komma tidigare än så.

I det svenska klimatet är det praktiskt taget alltid höst under en längre eller kortare period innan vintern anländer. Men skulle villkoret för vinter uppfyllas innan eller samtidigt som villkoret för höst är uppfyllt, så skulle det rent teoretiskt kunna bli vinter utan föregående höst.

I enstaka fall har det  inträffat att villkoret för vinter uppfyllts först när våren redan har anlänt. I så fall tillåts inte årstiderna att backa utan det förblir vår.

En beräkning av dygnsmedeltemperaturen kan resultera i ett antal decimaler, men man gör en avrundning till en tiondels grad innan man tillämpar definitionen av de olika årstiderna. Exempelvis avrundas 0,02° till 0,0°.

Som kallast på vintern?

Enskilda år kan avvikelsen från vinterns normala ankomstdatum vara stor. Riktigt milda år kan den meteorologiska vintern helt utebli i Sydsverige.

Det har också hänt att de kallaste perioderna infallit under hösten eller våren. Detta var exempelvis fallet säsongerna 1956/57 samt 2007/08 då en del stationer runt om i landet hade lägre månadsmedeltemperatur i november eller mars än under någon av de egentliga vintermånaderna.

Snötäckt landskap med blek vintersol över slättland, foto.
I mitten av december 2010 hade Tidaholm över 80 cm snö. Foto Johan Lindell

Vinterns genomsnittliga ankomst

Definitionen av vinterns genomsnittliga ankomst under en normalperiod skiljer sig något åt från definitionen av ankomsten under ett enskilt år. För den genomsnittliga ankomsten används den ursprungliga definitionen:

Den meteorologiska definitionen av den period då dygnets medeltemperatur varaktigt är 0,0 grader eller lägre.

Med varaktigt menas i det här klimatologiska sammanhanget att det ska finnas minst ett kalenderdygn som får ett normalvärde över 30 år på 0,0°C eller lägre.

Villkoret om fem dygn i sträck 0,0°C eller lägre, som har kommit till senare, finns inte med utan detta villkor gäller enbart vid bestämmande av vinterns ankomst under enskilda år.

Luleå-Bergnäset. Genomsnittlig dygnsmedeltemperatur 1991 – 2020.
Luleå-Bergnäset. Genomsnittlig dygnsmedeltemperatur 1991 – 2020. Förstora Bild

Den genomsnittliga dygnsmedeltemperaturen under perioden 1991 – 2020, från 1-jan till och med 31-dec, finns för varje dygn uppritat för Luleå-Bergnäset i diagrammet till höger. Kurvan är utjämnad genom så kallat löpande medelvärde, plus/minus 14 dygn, annars hade kurvan varit hackig. En kurva med 30-årsmedelvärden blir betydligt jämnare och passagen av temperaturgränsen väldefinierad.

Den 30 oktober är första dygnet efter hösten som dygnsmedeltemperaturen är 0,0°C eller lägre och då ankommer vintern i genomsnitt på stationen.

Flera stationer i södra Sverige har i genomsnitt inte någon vinter alls. Dessa stationer går alltså direkt från höst till vår.

Kalendarisk definition

Det finns även en kalendarisk definition som säger att vintern omfattar månaderna december, januari och februari. Den kalendariska definitionen är identisk i praktiskt taget alla länder på norra halvklotet. Den speciella  temperaturberoende definitionen är dock SMHIs egen.

Med några undantag, exempelvis vintern 2009/10, har vintrarna de senaste decennierna varit mycket milda, vilket syns i diagrammet nedan.

Bilden visar ett stapeldiagram med medeltemperaturen för december, januari och februari sedan 1860.
Staplarna i diagrammet visar medeltemperaturen för december, januari och februari. Röda staplar visar högre och blå visar lägre temperaturer än medelvärdet för normalperioden 1961-1990. Den grå linjen visar ett glidande medelvärde beräknat över ungefär tio år. Förstora Bild

Förutsättningar för "riktig vinter"

Det som i hög grad avgör om en vinter blir kall eller varm är luftströmmarna som styrs av lågtryckens och högtryckens positioner.

För att det ska bli riktig vinter med kyla och snö i Sverige krävs det att lågtrycken går på sydliga banor t.ex. över Spanien-Italien-Grekland, eller på mycket nordliga banor över Ishavet. Det är då ofta högtrycksbetonat, kallt och torrt väder här. Går lågtrycken över Tyskland-Polen får vi ostvindar och snö i södra Sverige.

På senare år har det blivit populärt att med hjälp av olika index kategorisera tryckfördelningen och strömningsmönstret i atmosfären. Det förmodligen mest välbekanta är Nordatlantiska oscillationen (NAO).

Vårvinter - Den femte årstiden

Under vinterns senare del innebär högtryck ofta soliga dagar och klara, kalla nätter. Över de snötäckta ytorna i mellersta och norra Sverige blir det stora temperaturvariationer med minusgrader nattetid och plusgrader dagtid.

När snön tinar på dagen och sedan fryser till på natten bildas skare. Samtidigt upplevs solljuset som extra kraftigt genom reflektion mot snötäcket. Detta är vad som i norra Sverige brukar kallas ”den femte årstiden”, eller med andra ord vårvintern!