Mellan den 11 och 12 juni skiftade väderläget och i fjällen steg dygnsmedeltemperaturen med 4-5 grader. Detta satte rejäl fart på snösmältningen. När sedan upp emot 20 mm regn föll över mellersta fjällkedjan den 14 förvärrades flödessituationen. Efter den stora vårflodstoppen följde fortsatt ostadigt väder med mycket regn. Vattendrag med tillrinning från fjällområden med kvarvarande snö fick därför en fortsatt hög vattenföring. Små och medelstora vattendrag nådde som regel sin kulmen den 15- 16 och de övre delarna av de större oreglerade älvarna ett par dagar senare. Nedre delen av Vindelälven hade sin kulmen 20 juni.
Av de platser där SMHI har tillgång till mätningar var flödena i Tängvattnet i övre Umeälven samt vid Ankarvattnet i Faxälven värst utsatta med en återkomsttid* på ca 100 respektive 50 år. I Sorsele vid Vindelälven gjordes invallningar för att skydda samhället. Återkomsttiden för flödet där är ca 10 år, medan det i nedre Vindelälven samt i övre Pite- och Kalixälven är 3-5 år.
Trots en del översvämningar och avstängda vägar så var denna vårflod inte lika omfattande som den som drabbade Norrland 1995.
* Återkomsttid för ett flöde är den tidsperiod inom vilken ett lika stort eller större flöde i genomsnitt inträffar en gång.
