Under treveckorsperioden 28 juni -18 juli, före flödestoppen, hade det i området fallit 2 till 3 gånger normalnederbörden för juli. Regnet i kombination med snösmältning i högfjällsterrängen medförde att utloppet av Torneträsk och övre Kalixälven i mitten av juli hade flöden av ungefär samma storlek som en normal vårflodstopp.
Det intensivaste regnandet kom i stort sett från kl 8 den 20 till kl 8 den 21 juli, då det föll 64 mm i Tarfala och 62 mm i Abisko. De stora regnmängderna på redan våta marker fick till följd en mycket snabb flödesökning i vattendragen. Många fjällvandrare blev den 20 - 21 juli fast mellan de snabbt stigande fjällbäckarna på Giebmegáisi. Det lilla vattendraget Bessejohka, som rinner till Torneträsk, skar av väg E10 på morgonen den 21 juli och Visttasjohka översvämmade vägen till Nikkaluokta. Området med mest nederbörd saknar bofast befolkning. Det avvattnas främst av Rávttaseatnu som rinner ut i Torneälven norr om Kiruna och Visttasjohka som utgör Kalixälvens översta del. I Ábeskoeatnu vid Abisko kulminerade vattenföringen på kvällen den 21 vid ett värde som motsvarar en återkomsttid* på cirka 30 år. Flödet i Rávttaseatnu och Visttasjohka torde ha haft betydligt längre återkomsttid.
Det är sällan en flödestopp med ursprung i ett litet område kan följas från källorna till havet så tydligt som vid detta tillfälle. Flödeskulmen i små fjällbäckar mellan Giebmegáisi och Torneträsk torde ha inträffat på morgonen den 21 juli (ca kl 8) i samband med att nederbörden började avta. Cirka 29 timmar senare hade flödestoppen nått Jukkasjärvi och då främst med vatten från Rávttaseatnu. Efter 3 dygn nådde toppen bifurkationen i Junosuando och efter cirka 6 dygn mynningen i Bottenviken både via Kalixälven och Torneälven.
* Återkomsttid för ett flöde är den tidsperiod inom vilken ett lika stort eller större flöde i genomsnitt inträffar en gång.
