Växtplanktonåret startade med vårblomning i Kattegatt redan i februari, i Skagerrak i mars. I södra Östersjön observerades vårblomningen i mars-april, samt i Bottniska viken i april. Arten som dominerade under vårblomningen i Västerhavet var kiselalgen Skeletonema marinoi. I Östersjön var det en blandning av dinoflagellater och kiselalger där artsammansättningen skiljde sig mellan olika områden. I Bottniska viken var det kiselalger som var vanliga.
Under sommaren observerades en omfattande och långvarig cyanobakterieblomning i Östersjön från satellit med störst utbredning under senare delen av juli. Mikroskopanalyser visade att den giftiga arten Nodularia spumigena var vanlig, men inte dominerande, vilket är normalt i Östersjön. Blomningar av växtplankton som producerar toxiner som kan ansamlas i musslor och ostron var få under året.
Västerhavet
Vid provtagningen i februari återfanns en indikation på begynnande vårblomning endast vid intensivstationen Anholt E i Kattegatt. Vid provtagningen i mars var vårblomningen igång vid Å17, den yttersta stationen i Skagerrak. Den var troligen på gång vid Släggö, den inre stationen, då närsalterna inte var förbrukade där. I Kattegatt iakttogs samtidigt slutet av vårblomningen där bland annat en sjunkande vårblomning återfanns på 30–50 meters djup vid Anholt E. Kiselalgen Skeletonema marinoi dominerade under hela vårblomningen detta år.
Vid provtagningen i april var växtplanktonsamhället art- och cellfattigt. Vid de två stationerna i utsjön, Anholt E samt Å17, var närsalterna förbrukade. Vid de kustnära stationerna N14 Falkenberg och Släggö fanns lite närsalter kvar men inga större mängder av växtplankton.
I maj och juni återfanns flertalet fluorescenstoppar i Skagerrak och Kattegatt. Topparna bestod till största del av den stora kiselalgen Guinardia flaccida. Vid analys ombord på R/V Svea i juli återfanns fluorescenstoppar men denna gång dominerade dinoflagellatsläktet Tripos.
I oktober återfanns en liten höstblomningssituation med relativt höga cellantal där kiselalger dominerade. Vid den yttre stationen Å17 i Skagerrak, återfanns celler som normalt brukar hittas i Nordsjön. Efter oktober gick planktonsamhället in i vintervila som sig bör.
Östersjön
Årets två första provtagningar inleddes generellt med låga, men normala, koncentrationer av växtplankton vid samtliga stationer i Östersjön. Vårblomningen fångades in i april vid de östra och norra delarna av provtagningsområdet. Särskilt vid de norra delarna var vårblomningen tydlig. Artsammansättningen varierade i vårblomningen. Vid samtliga som påvisade en vårblomning var dinoflagellaten Peridiniella catenata vanlig. I de norra delarna bidrog även den stora kiselalgen Thalassiosira baltica till blomningen.
I juni var klorofyllhalterna låga men inom det normala. Filament av cyanobakterien Aphanizomenon flosaquae återfanns. I juli var klorofyllhalterna över de normala i de västra samt norra delarna av Östersjön. De förhöjda värdena berodde på filamentösa cyanobakterier i ytvattnet. Filamentösa cyanobakterier återfanns i rikliga antal vid juliprovtagningen där analyser utfördes ombord. I söder återfanns stora ytansamlingar, men i de östra delarna av Östersjön blandade den tilltagande vinden ner cyanobakterierna.
Vid augustiprovtagningen hade mängden filamentösa cyanobakterier minskat rejält och endast vid de norra stationerna återfanns de i lite högre täthet. Höstens första månad, september, bjöd på något förhöjda klorofyllkoncentrationer vid BY15, öster om Gotland. Här var kiselalgen Chaetoceros castracanei vanlig. I oktober var klorofyllhalterna över det normala vilket inte riktigt speglades i proverna som mest bestod av små celler. I november var klorofyllkoncentrationerna låga.
Bottenviken och Bottenhavet
En något tidig vårblomning noterades för området, en delvis förväntad utveckling. Den tidiga vårblomningen med start i april kan vara en effekt av den mycket lindriga isvintern med den minsta noterade isutbredningen som noterats sedan början av 1900-talet (sverigesvattenmiljo.se).
Vårblomningen dominerades av kiselalger detta år. Cyanobakterier dök upp i Bottenhavet under juli och var vanligt förekommande under augusti för att sedan återfinnas i lägre tätheter under hösten. Texten är en kort sammanfattning av Umeå universitets sammanställning av växtplanktonåret.
Skadliga alger
Blomningar av växtplankton, som producerar gifter som kan ansamlas i musslor och ostron, var få i Västerhavet under år 2020. Släktet Alexandrium, som producerar paralyserande skaldjursgifter, förekom vid några fåtal tillfällen i antal över dess varningsgränser vid de yttre stationerna mellan februari och september. Vid ett tillfälle i maj visade analyser utförda av Livsmedelsverket på musselkött att giftinnehållet var över den utsatta varningsgränsen.
Det mer vanligt förekommande släktet Dinophysis återfanns mer regelbundet under året och över gränsvärdet vid ett par tillfällen. Endast vid ett tillfälle kunde Livsmedelsverket detektera giftinnehåll över gränsvärdet i musslor.
Släktet Pseudo-nitzschia, som producerar ett gift kallat domorinsyra, återfanns i höga antal under senhösten men inga förhöjda gifthalter noterades i musslor eller ostron. Under våren blommade Pseudochattonella utefter kusten i april. Arten skadar fiskars gälar och kan orsaka fiskdöd. Inga tydliga tecken på fiskdöd förekom dock under perioden.
Cyanobakterieblomning 2020
Årets cyanobakterieblomning började skönjas i bilder från satellit i mitten av juni detta år med ytansamlingar i den sydöstra delen av Östersjön. Analyser av prover från Östersjön i juni visade att filamentösa cyanobakterien Aphanizomenon flosaquae förekom i samtliga prover från Östersjön. Just A. flosaquae brukar vara den art som är tidigast av de filamentösa cyanobakterierna.
Vid juliprovtagningen återfanns alla de tre vanligaste filamentösa cyanobakterierna i högre tätheter. I den sydöstra delen av Östersjön var det mer eller mindre vindstilla och därmed ansamlades cyanobakterierna vid ytan. Här återfanns den skadliga arten Nodularia spumigena i höga celltätheter.
En sammanställning av resultat från satellitobservationer under perioden visade på att utbredningen var stor detta år. Maximal utbredning noterades under senare delen av juli. De områden som hade flest dagar med ytansamlingar var östra delen av Östersjön, norr om Gotland samt delar av Bottenhavet. Efter detta noterades sporadiska ytansamlingar fram till slutet av augusti.
I tabellen nedan kan du se mer om vilka alger som kan göra musslor och ostron giftiga och vilka gifter som bildas.
