Rennäringen klimatanpassas, Vilhelmina norra sameby, fördjupning

Rennäringen påverkas redan idag av klimatförändringarna. Isbildning på marken är en faktor som gör att renarna behöver kunna röra sig över större arealer än tidigare för att hitta alternativ betesmark. Samtidigt försvåras vårflytten av minskad skare under vårvintern. Vilhelmina norra sameby har utvecklat verktyg för att enklare kunna spåra renarnas förflyttningar och för att samråda med andra markanvändare.

Den svenska rennäringen bedrivs av samer och försörjer direkt och indirekt 5000 personer i Norrlands inland. Renskötselområdena sträcker sig över halva Sveriges yta, från Dalarna i söder till Treriksröset i norr. Under sommarmånaderna betar renarna från Vilhelmina norra sameby uppe i fjällen och till vintern vandrar de ner i skogarna österut. Klimatförändringarna medför förändringar i både temperatur och nederbörd i Sveriges renskötselområden. Även om rennäringen har en historia av att anpassa sig efter olika väder så innebär klimatförändringarna en större och mer långsiktig utmaning. Andra utmaningar för renskötseln kommer från rovdjur och ingrepp från annan markanvändning såsom omfattande infrastruktur, skogsbruk, vindkraft och turism.

Rennäringens sårbarhet i ett förändrat klimat

Varmare temperaturer och förändrade nederbördsmönster innebär att förutsättningarna för renskötseln förändras. Tider för flyttningar och slakt förskjuts och varma torra somrar kan innebära problem för de värme- och insektskänsliga renarna. Längre växtsäsonger kan innebära bättre höstbete men bidrar också till förbuskning som kan kväva markbetet. Även om renarnas betning motverkar att fjällen växer igen har viss förbuskning redan börjat ske.

Klimatförändringarna gör vintern till den mest kritiska årstiden för renskötseln. Varmare förvintrar ökar antalet dygn då temperaturen varierar kring 0°C. Dessa dygn bildar regn och smältvatten ett istäcke nära marken som låser in renarnas viktigaste vinterbete: marklaven. Även ökad nederbörd i form av snö gör att renarna får svårt att gräva sig ner till betet. Då måste alternativa betesmarker finnas tillgängliga för renarna eller så måste de släppas för fritt bete. I ett förändrat klimat kommer detta inträffa allt oftare.

För att renarna ska kunna förflytta sig till alternativa betesmarker måste det också finnas tillgängliga flyttvägar. Vårflytten upp på fjällen har länge varit beroende av den skare som bildas ovanpå snötäcket på våren, något som idag sker mycket tidigare eller inte alls. Förr har frusna älvar varit en viktig flyttled men i och med vattenkraftens fördämningar är isarna inte längre säkra att vandra på under vintern. Även kraftledningar, gruvor, vindkraftverk och gränser till andra samebyar påverkar renarnas möjligheter till förflyttning.

Större mängder snö i fjällen bidrar till att turistnäringen och allmänheten vill förlänga skotersäsongen vilket stör renarna i kalvningstider, som är deras mest känsliga period. En snabb avsmältning eller utebliven snö i skogsområden gör att vårflyttningen måste tidigareläggas trots att det fortfarande är vinter i fjällen. Dessutom försämras eller uteblir rovdjursinventeringen vilket kan medföra att rovdjursstammarna blir större. Samtidigt kan milda vintrar innebära att renskötarna tvingas föra renarna till mer rovdjurstäta marker och ha hjordarna mer spridda på bete.

Klimatförändringarna medför att renskötseln behöver ha större flexibilitet och tillgänglighet till olika typer av betesmarker. Renarna behöver därmed kunna röra sig över större arealer än tidigare.

Alternativa beten och annan markanvändning

Många alternativa betesmarker som renskötarna i Vilhelmina norra sameby tidigare använt sig av under dåliga renbetesår är idag inte tillgängliga på grund av annan markanvändning. Ett exempel är höglänta områden i vinterbetesmarkerna som inte lika lätt som hedmarker får isbildningar. Där installeras idag vindkraftsparker. En vindkraftspark beräknas göra betesmark 3,5 km runt omkring själva parken otillgänglig.

Skogsbruket påverkar på många sätt det alternativa betet. Under dåliga vintrar har renarna haft nödbete i form av hänglav som växer på grenar och stammar i skogen. Innan skogsbruket industrialiserades kunde till och med skogsavverkningar vara betesrika då det lämnades kvistar och grenar med hänglav kvar på marken. Dagens kalhyggen saknar dessa betesmöjligheter då maskiner gör högar av skogsavfallet. När växtsäsongen förlängs beräknas avverkningar kunna göras oftare. Idag planterar skogsbrukarna även allt oftare nya arter som contortatall och hybridlärk med kortare omloppstid vilket minskar hänglavstillväxten. Täta skogsplanteringar skymmer också solljuset för marklaven som inte kan växa i dessa områden.

Stora snömängder till fjälls gör att renarna behöver stanna längre i vinterbetesmarkerna på våren. Idag finns juridiska gränser för hur länge renarna får vistas öster om odlingsgränsen vilket begränsar renskötarnas anpassning till rådande väderförhållanden. Att överskrida detta kan resultera i klagomål från omgivningen och vite.

Ett gott höstbete kan rusta renarna för vintern och öka vinsterna från slakten. Idag tillåts småviltsjakten i samebyns marker från 25 augusti vilket innebär stora störningar och minskar renarnas betesro. Det är i dessa områden som höstbetet förväntas bli bättre när växtsäsongen förlängs.

En sista nödlösning är att stödutfodra. Utfodring medför dock en kostnad som inte är hållbar i längden och samebyns mål är att kunna hålla sig undan behovet så mycket som möjligt.

Samverkan

För att öka sina möjligheter till anpassning måste samebyn påverka och samverka med de andra näringarna i området. Det är viktigt att kommunicera vilka marker som är viktiga betesområden och kunna argumentera mot skogsavverkning eller vindkraftsetablering i nyckel- och kärnområden. Innan avverkning i samebyars åretruntmarker ska skogsbolagen enligt nationella lagar ha samråd med samebyn som berörs. De stora skogsbolagen som verkar i Vilhelmina är certifierade med hållbarhetsmärkningen FSC (Forest Stewardship Council), vilket innebär att de måste ha samråd även vid avverkning i samernas vinterbetesområden. Vilhelmina norra sameby har ökat sitt inflytande på skogsbolagen genom att underbygga sina argument med fakta från dataverktyget RenGIS.

Renbruksplaner och RenGIS

Tillsammans med Skogsstyrelsen samt forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå universitet har samebyn, som de flesta av landets samebyar, utvecklat en renbruksplan som kan användas vid samråd och yttranden. I Vilhelmina norra sameby har även renar försetts med GPS-sändare och sedan flera år tillbaka samlat information om hur renarna rör sig under olika väderförhållanden. Samebyn redovisar sin renbruksplan i ett geografiskt informationssystem, RenGIS. Kartverktyget kan på ett tydligt visuellt sätt hantera och visa information om beteslandsindelning, väderdata, fältinventering, omvärldsfaktorer och, i tillägg, renarnas rörelser i området. Skogsbolagen kan också före samråd skicka information om avverkningsplaner på särskilda datafiler som kan föras in i programmet. RenGIS är det enda programmet som idag sammanställer information om all markanvändning inom samebyns betesområde, såsom vindkraftverk, gruvor, vattenkraftverk och skogsavverkning.

RenGIS har gjort att Vilhelmina norra sameby idag kan ge en tydligare bild av sin markanvändning och sina behov. Samebyns argument i samråden blir även mer trovärdiga när informationen grundas på direkta data från renarnas GPS-sändare. En viktig funktion för klimatanpassning är att kunna visa hur renarna använder sig av alternativa betesmarker under de dåliga renbetesåren. Dessa områden kan komma att bli allt viktigare i ett förändrat klimat. Det är också viktigt för samebyn att ha insikt i hur skogsbruket och andra näringar arbetar. De kan då påverka vilka områden som brukas genom att ha kunskap om alternativa förslag.

Tack vare RenGIS har samebyn mer underbyggda argument vilket gör att dialogen förbättras. Förhandlingarna på samråden handlar främst om när skogen ska avverkas och i vilken ordning de olika områdena ska prioriteras. En framflyttning av avverkning på fem-tio år kan idag vara lättare att få igenom tack vare den förbättrade samrådskommunikationen.

Finansiering

Renbruksplaner och RenGIS togs fram av forskare på SLU och ett konsultföretag på uppdrag av Skogsstyrelsen. Projektet finansieras med statliga medel och är en del av regeringens årliga budget sedan 2005. Programvaran uppdateras kontinuerligt av SLU och utgår alltid från samebyarnas behov. RenGIS är gratis att ladda ner och använda för alla Sveriges samebyar.

Arbetet inför samråd tar många arbetstimmar om året för samebyn, upp till ett par heltidstjänster. Eftersom de unga i samebyn jobbar extra med exempelvis röjning har pengar sökts för att de ska kunna använda tid att RenGIS-utbilda sig också.

Driftskostnaden för varje halsband ligger på 1800 kronor per år, och Vardofjällgruppen i Vilhelmina norra sameby har fått detta finansierat av ett norskt forskningsprojekt under projekttiden. Under sommaren år 2015 hade samebyn runt 35 halsband i drift men ansåg sig behöva minst det dubbla i framtiden.

Utmaningar och erfarenheter

Den största utmaningen för rennäringen är att få gehör för sina markbehov hos andra aktörer. Tack vare RenGIS är det nu lättare att få gehör hos de som håller samråd. De personer från skogsbolagen som samebyn möter är dock inte de som sätter målen för avverkningen. Eftersom styrande parter inte medverkar vid samråden är det därför fortfarande svårt att få gehör så att det får reell effekt på avverkningen.

Halsbanden är dyra att använda och därför har Vilhelmina norra sameby idag för få. De är fortfarande under utveckling då de mest avancerade halsbanden är tunga och otympliga för renarna. De lätta och smidiga halsbanden ger inte tillräckligt noggrann information om renarnas betesgång eftersom batteritiden är begränsad. För lite eller dålig information från halsbanden gör att vissa viktiga områden inte syns på GIS-kartan. Då kan andra markanvändare få en falsk bild av att brukande av dessa områden är problemfritt för renskötseln.

För att få kontinuitet i arbetet med RenGIS och hålla informationen uppdaterad och bearbetad krävs en stor arbetsinsats. Samebyn har försökt sprida ut arbetet så att många tar på sig ansvaret, men ofta blir det en kärngrupp eller en enda eldsjäl som håller projektet levande. En tydlig ansvarsfördelning och några som kan samordna arbetet är en viktig förutsättning för projektet.

Framtiden

Vilhelmina norra sameby ser stora möjligheter att anpassa renskötseln till ett förändrat klimat, men detta kräver utrymme rent geografiskt. Att andra näringar i större utsträckning accepterar förändringarna som utgår från renskötarnas perspektiv och behov är nyckeln i anpassningen.