SMHI har studerat våtmarkers effekt på vattenbalans, vattenföring och ämnestransport i flera decennier. Med hjälp av hydrologiska modeller (numera S-HYPE) utreds regional påverkan i hela Sverige, vilket är betydelsefullt för att ta hänsyn till effekter nedströms om våtmarkerna.
Min första kontakt med SMHI var som doktorand för att titta på våtmarkers effekt på kväveföroreningar 1993 och sen dess har vi regelbundet haft liknande uppdrag från andra myndigheter, säger Berit Arheimer, idag forskningschef och Professor inom Hydrologi.
Förutom att bidra med flera viktiga ekosystemtjänster som grundvattenbildning, vattenrening och kolsänka har våtmarker stor betydelse för biologisk mångfald. Arbete med att restaurera och anlägga nya våtmarker är av stor vikt för att nå Sveriges miljömål (bland annat Mål 7 myllrande våtmarker), Agenda 2030 (Mål 15 ekosystem och biologisk mångfald) och uppfylla Ramsar-konventionen. Andra myndigheter som arbetar med våtmarker är bland annat Naturvårdsverket, Länsstyrelserna, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Havs- och Vattenmyndigheten, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen.
Komplexa samband mellan hydrologi och biologisk mångfald
Det som är nytt i den här studien är att den resulterat i förslag på hur de komplexa sambanden mellan hydrologi och biologisk mångfald kan uttryckas konkret med hjälp av hydrologiska indikatorer för våtmarker, specifikt kopplade till olika organismgrupper. Indikatorerna kan användas för att optimera biologisk mångfald vid våtmarksanläggning eller -restaurering, för att bedöma effekten av mänsklig påverkan, förutsäga effekten av klimatförändringar, och som verktyg för vidare forskning.
Det krävs mycket resurser för att inventera biologisk mångfald, och ofta saknas den expertis som behövs för att kunna identifiera vissa arter. Om det istället skulle gå att uppskatta artrikedomen genom kända samband med miljöfaktorer, såsom hydrologi, har det därför stor potential att underlätta arbetet med att bevara våtmarkernas rika flora och fauna. Det är mycket arbete som kvarstår innan vi är där, men vi hoppas att den här rapporten kan ge en bra grund för fortsatta undersökningar, säger Johanna Orsholm, biolog som arbetade med rapporten under en projektanställning på SMHIs hydrologiska forskningsenhet.
Blickar framåt
Det finns olika angreppssätt att utforska kopplingen mellan biologisk mångfald och hydrologi, till exempel genom litteraturstudier eller genom att analysera stora datamängder med artificiell intelligens.
Vi kommer jobba vidare med kopplingen hydrologi – biologisk mångfald både för våtmarker och vattendrag. I det senare fallet finns behov både kopplat till arbete enligt Vattendirektivet och för den nationella planen för omprövning av vattenkraft. Den här kopplingen är ett spännande område som spänner över olika discipliner och behöver bygga på samarbete, i detta fallet var samarbetet med Johanna väldigt givande, säger Maria Elenius, seniorforskare på den hydrologiska forskningsenheten på SMHI.
Forskarna hoppas också på att förslagen på indikatorer för våtmarker ska testas och förfinas i fältstudier.
Läs rapporten här:Effects of hydrology on wetland biodiversity A literature study and development of hydrological indicators.