Det regelbundet återkommande väderfenomenet El Niño kan vara på väg att utvecklas senare i höst. Detta enligt världsmeteorologiorganisationen WMO som sammanställt data från olika vädertjänsters experter.
Sedan april 2018 har havsvattentemperaturen över östra och centrala Stilla havet varit förhållandevis neutrala liksom de atmosfäriska indikatorerna (vinden på hög höjd, molnighetsmönster och lufttrycket vid markytan). Under de senaste veckorna har passadvindarna varit svagare än normalt vilket är en indikator på en möjlig utveckling av El Niño.
Samtidigt har temperaturen i de översta 300 m i centrala Stilla havet och vidare österut varit måttligt högre än vad som är normalt sedan april 2018 - se figur 1.
Temperaturavvikelser på djupet är ofta en indikator på framtida ENSO-förhållanden (El Niño, neutrala eller La Niña) vid ytan. I ljuset av detta kan ytvattentemperaturen i centrala ekvatoriella Stilla havet komma att värmas upp under hösten och möjligen uppfylla villkoret för en svag till måttlig El Niño senare i år.
Det är dock osäkert hur pass stark El Niño blir ifall den utvecklas. Modellerna indikerar en svag eller måttlig El Niño men spridningen är stor vilket framgår av figur 2. Den genomsnittliga uppvärmningen över östra och centrala Stilla havet bedöms av modellerna uppgå till 0,6°-1,2° över det normala för perioden november 2018 till januari 2019. Sannolikheten för en svag El Niño senare i år bedöms vara 70 procent. Däremot är det i princip uteslutet att en La Nina utvecklas. Lika osannolikt förefaller det vara att en kraftig El Niño utvecklas.
Utifrån amerikanska NOAAs definition på El Niños styrka brukar avvikelser på 0,5°-0,9° räknas som en svag El Niño medan en måttlig El Niño ligger inom intervallet 1,0° till 1,4° över det normala. För en kraftig El Niño gäller intervallet 1,5° till 1,9° över vad som är normalt. Värden på 2,0° och över räknas som en Super El Niño. Den senaste El Niño som ägde rum 2015-2016 räknas som en Super El Niño.
Effekter av El Niño
De största effekterna av El Niño (liksom La Niña) äger framförallt rum över de ekvatornära områdena kring ekvatorn i Stilla havet samt runt Stilla havet omkringliggande landområden. Under El Niño förskjuts nederbördsmönstret kring ekvatorn österut mot datumlinjen.
Tropiska cykloner är överlag mer frekventa över östra Stilla havet under år då El Niño utvecklas samtidigt som intensiva orkaner lättare uppstår då det varma havsvattnet förskjuts österut och passadvindarna försvagas. Mellan 1971 och 2017 har sammanlagt 14 stycken kategori 5-orkaner utvecklats över östra och centrala Stilla havet. Av dessa har en förkrossande majoritet, hela 12 stycken, inträffat under ett år då El Niño har utvecklats. Intressant nog har 11 av de 12 fallen uppstått från 1994 och framåt.
Över Atlanten blir istället frekvensen av tropiska stormar och orkaner generellt sett lägre under år då El Niño utvecklas, huvudsakligen som en följd av ökad vertikal vindskjuvning vilket framgår av figur 3. Notera dock att just nu – under kulmen av den Atlantiska orkansäsongen - råder ENSO neutrala förhållanden.
// Misha