Den senaste veckan har isen legat väl samlad i nordöstra Bottenviken och det har tidvis varit svårframkomligt för fartyg på väg till och från hamnarna i norra Finland och nordligaste Sverige. När fartygen inte klarar sig själva, får de hjälp av isbrytare för att ta sig fram genom isen längs förutbestämda vägar, för att komma fram så snabbt och smidigt som möjligt. Sedan vi kom ombord på isbrytaren Frej har flera fartyg assisterats genom isfältet i centrala Bottenviken, till och från hamnarna i Kemi, Torneå, Uleåborg och Brahestad.
Fartygen utnyttjar råkarna genom isen
De senaste dagarna har friska nord- eller nordvästvindar blåst över Bottenviken och isen har fortsatt att driva söderut, som vi beskrev i tidigare inlägg. På många håll har sprickor bildats i isfältet och längst i norr har råken utanför fastisen från Kemi via Malören mot Farstugrunden utanför Luleå växt sig så bred att den nu är navigabel.
När isläget nu förändrats och råken växt så kan trafiken dirigeras om och istället för att gå närmsta vägen genom isfältet får fartygen gå en något längre, men nästan isfri väg upp längs svenska kusten och sen vidare i råken österut mot Kemi. Då blir det bara en kort bit kvar att gå i is in till hamnen. Trots en längre väg runt isområdet, så spar man både tid och pengar, och isbrytarna kan ligga still och istället bara bevaka trafiken.
Under dagen var trafikläget relativt lugnt så vi låg stilla några timmar i isen utanför Brahestad. Vi passade då på att undersöka isen och mäta istjockleken. Vi borrade flera hål och uppmätte flera olika tjocklekar. På vissa ställen, där flera lager lagt sig ovanpå varandra, borrade vi mer än 1 m och lyckades ändå inte ta oss igenom isen. Där isen låg slät var den ca 35 cm.
/Magnus, Anders och Mattias