Sammanfattning
Syftet med föreliggande rapport är att sammanställa de mätningar som gjorts inom sedimenttransportnätets ram under åren 1967-79 samt att försöka generalisera resultaten till områden i Sverige där inga mätningar utförts.
Sedimenttransportnätet omfattar för närvarande ca 20 mätstationer i svenska vattendrag, där följande fysikaliska parametrar mäts: halt suspenderat oorganiskt och organiskt material (svävande partiklar i vattnet), halt lösta ämnen (i jonform), grumlighet, ledningsförmåga, färg, pH och vattentemperatur. Transport av suspenderat oorganiskt och organiskt material samt lösta ämnen beräknas med hjälp av uppmätt vattenföring i vattendragen. Mätplatserna ligger i vattendrag som har större avrinningsområde än 300 km2. Sedan 1977 pågår även mätningar i ett antal små avrinningsområden (2-20 km2).
Mätningarna visar att för att beräkna transport av material i ett vattendrag krävs tät provtagning under perioder med stigande vattenföring. Då sker de största förändringarna i halter. Det nuvarande provtagningsprograrnrnet i de små avrinningsområdena -FFO- med provtagning en gång per månad samt några extraprover vid flöden är därför helt otillräckligt för transportberäkningar. Det övriga sedimenttransportnätets stationer har ett provtagningsprogram som är anpassat till vattenföringen.
För varje mätstation har karakteristiska värden (maximi-, medel-, minimivärden, standardavvikelse, variationskoefficient samt medelfel) beräknats kvartalsvis och för året.
Med resultat från de olika mätstationerna har de yttre faktorernas inverkan (klimatet, fysiografin, geologin, markanvändningen samt mänskliga ingrepp) på de fysikaliska vattenkvalitetsparametrarna exemplifierats. Halt suspenderat oorganiskt material uppvisar de största variationerna både längs ett vattendrag och mellan olika vattendrag.
De suspenderade partiklar som bortförs längre sträckor i Sverige kommer främst från alla vattendragens sidor och bottnar samt den allra närmaste omgivningen. Som vattendrag räknas då allt mellan de minsta bäckarna och rännilarna till de största älvarna. Eventuellt ytavspolat material på en sluttning avsätts i svackor m.m. så fort vattnet blir stillastående eller dräneras ner i marken. Vill man karakterisera ett vattendrag med hänsyn till t.ex.geologin eller markanvändningen kan man därför inte ange t.ex. % skog inom hela avrinningsområdet utan endast i närområdet.
För att uppskatta halter och transporter vid omätta platser har Sverige indelats i ett antal regioner och riktvärden för dessa har angivits. Eftersom stationsnätet är glest och har ojämn täckning över landet får värdena användas med försiktighet.
.