Sammanfattning
Analys av myndigheternas arbete med klimatanpassning
Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete (klimatanpassningsförordningen) fastställer att 32 nationella myndigheter och samtliga 21 länsstyrelser, inom sina ansvarsområden och inom ramen för sina uppdrag, ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. Klimatanpassningsförordningen ålägger myndigheterna att årligen redovisa sitt arbete med klimatanpassning, på det sätt som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bestämmer. SMHI ska lämna en sammanfattad analys till regeringen senast den 15 april varje år. Denna rapport utgör SMHIs sammanfattade analys av myndigheternas klimatanpassningsarbete under år 2023. Myndigheterna har redovisat i SMHIs webbverktyg Klira, som utvecklats speciellt för ändamålet. Analysen ska beskriva
- hur förordningsmyndigheterna har utfört de uppdrag som anges i klimatanpassningsförordningen
- hur förordningsmyndigheterna bedömer framtida risknivåer för olika sektorer
- vilka behov förordningsmyndigheterna har identifierat för det fortsatta arbetet med klimatanpassning.
Slutsatser av analysen
Redovisningen visar att de flesta myndigheter har genomfört uppdragen i förordningen
De flesta myndigheter har aktuella klimat- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner, och har även tagit fram mål för arbetet med klimatanpassning.
Fler myndigheter än tidigare redovisar att de identifierat bestämmelser i lagar och andra författningar som påverkar myndigheternas arbete med klimatanpassning.
Många myndigheter anger att krav på klimatanpassning i upphandling inte är relevant för deras verksamhet. Myndigheter som ansvarar för exempelvis infrastruktur eller fastigheter anger dock att det är relevant.
Alla länsstyrelser som redovisat i Klira uppger att de stöttar kommunernas klimatanpassningsarbete, medan endast ett fåtal av dessa följer upp kommunernas arbete systematiskt. Redovisningen visar att länsstyrelserna analyserar hur länet påverkas av klimatförändringar och tar fram underlag för ökad kunskap och planering.
De sektorer som av myndigheterna bedömts ha hög risk att påverkas av ett förändrat klimat är Beredskap och krishantering, Biodiversitet, Företag, Hav och fiske, Hälsa, Kulturarv, Kustområden, Landsbygdsutveckling, Renskötsel, Skogsbruk och Vattenhantering. Ingen sektor bedömdes ha låg risk.
Några fler myndigheter har redovisat anpassningsbehov 2023 jämfört med 2022. Kommuner, länsstyrelser och Naturvårdsverket är de aktörer som främst anses behöva agera på anpassningsbehoven. Samverkan behövs, då fler än 60 procent av anpassningsbehoven uppges kräva samverkan med annan part för att kunna mötas.
De flesta förordningsmyndigheter involverar externa aktörer i arbetet med klimatanpassning. Det är stor spridning på olika aktörer som involveras i förordningsmyndigheternas klimatanpassningsarbete, exempelvis andra förordningsmyndigheter, kommuner, regioner, akademi, näringsliv, bransch- och rådgivningsorganisationer och samiska företrädare. Flera förordningsmyndigheter samverkar även med internationella aktörer, både genom kontinuerligt samarbete och genom projekt finansierade av EU.
Myndigheterna redovisar flertalet behov för klimatanpassningsarbetet i Sverige. Dessa gäller framför allt ekonomiska resurser, personella resurser, kunskapsunderlag och samordning.
Behov av ekonomiska resurser för att kommuner, länsstyrelser och nationella myndigheter ska kunna arbeta systematiskt med klimatanpassning framgår av redovisningarna. Länsstyrelsernas avvecklade medel anges hindra regional samordning, och att länken mellan nationell och lokal nivå försvagas.
Behov av ytterligare personella resurser beskrivs för kommuner, länsstyrelser och nationella myndigheter och kopplar till behovet av ekonomiska resurser. Länsstyrelsernas avvecklade medel betonas liksom behov av en utpekad och resurssatt funktion hos samtliga kommuner som samordnar och driver klimatanpassningsarbetet.
Behov av ytterligare kunskap avser framför allt olika kartläggningar och förståelse av orsakssamband för klimateffekter.
Hälften av myndigheterna redovisar behov av ytterligare samordning. Inom klimatanpassning finns både synergier och målkonflikter och ett tvärsektoriellt hanterande är därför nödvändigt.
De flesta myndigheter har integrerat arbetet med klimatanpassning i relevanta processer, till exempel i verksamhetsprocesser, vägledningar, kunskapsstöd, remisser, strategier, fysisk planering och beredskap. De som inte ännu har integrerat klimatanpassning anger att arbete pågår.
Rekommendationer för det fortsatta arbetet
Diskussion kring hur rekommendationer har tagits fram finns i avsnitt 10.
SMHI bör
- fortsatt stödja förordningsmyndigheter i den årliga redovisningen och förtydliga frågor och svarsalternativ i Klira
- utifrån fokus i kommande analys, överväga vilka frågor som myndigheterna ska besvara i Klira-systemet
- fortsätta utveckla analyser av risknivåer för olika sektorer utifrån myndigheternas redovisningar.
Regeringen bör överväga att
- utreda krav på klimatanpassad upphandling för andra offentliga aktörer än de myndigheter som omfattas av klimatanpassningsförordningen
- återinföra finansiering för arbete med klimatanpassning till de myndigheter som tidigare fått del av sådan
Summary
A Government decree on Swedish authorities’ work on climate adaptation establishes that 32 national authorities and all 21 County Administrative Boards shall, within their areas of responsibility and within their activities, initiate, support and monitor adaptation to climate change. The decree also establishes that the authorities shall report their work annually to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). SMHI shall support the authorities in their implementation and prepare an annual follow-up analysis to the Government by the 15th of April. This report constitutes SMHI’s analysis of the work carried out in 2023. The analysis describes to what degree the authorities covered by the decree have completed the entailed tasks, how they assess future climate risk levels for different sectors and what needs authorities have identified for the continued work with climate adaptation.
The analysis shows that the authorities have made progress from 2022 to 2023 and that most authorities have carried out the tasks in the decree. Most authorities have up-to-date climate and vulnerability analyses and action plans, and have also established goals. More authorities than in previous reports have identified laws and regulations that affect the authority’s work with climate adaptation. A majority of authorities report that requirements for considering climate adaptation in procurement are not relevant to their organisations. However, authorities responsible for, for instance, infrastructure or the built environment state that it is relevant. All County Administrative Boards that have reported state that they support the municipalities' climate adaptation work, however, only a few follow-up the municipalities' work systematically. The analysis shows that the County Administrative Boards analyse how the county is affected by climate change and produce material for increased knowledge and planning.
Regarding future climate risk levels for different sectors, the sectors assessed by the authorities as having a high risk of being affected by a changing climate were primarily continuity and crisis management, biodiversity, businesses, oceans and fisheries, health, cultural heritage, coastal areas, rural development, reindeer husbandry, forestry and water management. No sector was assessed to have a low climate risk.
Regarding identified adaptation needs, municipalities, County Administrative Boards and the Swedish Environmental Protection Agency were identified as the primary actors needing to act. Cooperation is often needed, as more than 60 percent of adaptation needs are stated to require cooperation. Most authorities involve external actors and there is a broad range of different actors involved in the authorities' climate adaptation work, for example municipalities, academia, business, industry and Sami organizations. Several authorities also collaborate with international actors, both through continuous collaboration and through projects financed by the EU. Lack of financial and/or available human resources is the main limiting factor restraining the ability to produce the knowledge or support needed. The authorities are also increasingly experiencing that a lack of knowledge and coordination constitute obstacles to the work moving forward. Half of the authorities report a need for further coordination and acknowledge that climate adaptation work entails both co-benefits and goal conflicts. A cross-sectoral approach is therefore needed. Most authorities have mainstreamed climate adaptation into relevant processes, for example in guidelines, regulations, strategies, continuity management and in physical planning. Those who have not yet mainstreamed climate adaptation into relevant processes state that this work is ongoing.
Finally, it is recommended that SMHI continue to support authorities with regard to the annual reporting and continue to develop the web-based reporting system. The Government is recommended to commission the development of requirements for climate-adapted procurement for actors other than the authorities covered by the decree, secure funding and commission a review of financing options. Here, several sources of funding should be considered, including state, private and EU funds.