Sammanfattning
Analys av myndigheternas arbete med klimatanpassning
Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete (Klimatanpassningsförordningen) fastställer att 32 nationella myndigheter och samtliga 21 länsstyrelser, inom sina ansvarsområden och inom ramen för sina uppdrag, ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. Förordningen ålägger myndigheterna att årligen redovisa sitt arbete med klimatanpassning, på det sätt som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bestämmer. SMHI ska lämna en sammanfattad analys till regeringen den 15 april varje år. Denna rapport utgör SMHIs sammanfattade analys av myndigheternas klimatanpassningsarbete under år 2021. Myndigheterna har redovisat i SMHIs webbverktyg Klira, som utvecklats speciellt för ändamålet. Syftet med denna analys är att besvara följande frågor:
■ Hur myndigheterna har utfört de uppdrag som anges i klimatanpassningsförordningen.
■ Vilka risker och möjligheter som myndigheterna har identifierat och prioriterat.
■ Vilka behov av anpassning myndigheterna har identifierat och vilka åtgärder de arbetar med.
■ Vilka hinder och behov myndigheterna har identifierat i sitt arbete med klimatanpassning.
Slutsatser av analysen
Rapporteringen från 50 redovisande myndigheter visar att de flesta har genomfört uppdragen i förordningen – klimat- och sårbarhetsanalyser har genomförts, myndighetsmål har satts och handlingsplaner har tagits fram. Det totala antalet som utfört uppdragen skiljer sig inte påtagligt från föregående år, men flera myndigheter har under året uppdaterat sina klimat- och sårbarhetsanalyser. Uppdrag som myndigheterna fortsatt inte kommit lika långt med är att identifiera bestämmelser i lagar och andra författningar som påverkar myndighetens arbete med klimatanpassning samt att ta hänsyn till klimatanpassning i upphandling. Det finns en stor variation i hur myndigheterna har implementerat förordningen. Arbetssätten för genomförande av handlingsplanerna innebär i de flesta fall att klimatanpassningsarbetet är integrerat i ordinarie verksamhet via myndigheternas verksamhetsplanering, budgetprocess och uppföljningssystem. Över hälften av myndighetsmålen har angetts vara mätbara och nära hälften har följts upp. Rapporteringen visar att länsstyrelserna stödjer kommunernas klimatanpassningsarbete, analyserar hur länet påverkas av klimatförändringar och stödjer arbetet i älvgrupper.
Många myndigheter anser, som de även gjorde 2020, att risker inom deras ansvarsområde som rör den prioriterade utmaningen Översvämningar som hotar samhällen, infrastruktur och företag är viktiga. Länsstyrelserna redovisar generellt fler risker inom fler olika prioriterade utmaningar, medan de nationella myndigheterna redovisar mer avgränsat, och ibland på en mer övergripande nivå. I regel är redovisningarna mer detaljerade kring risker kopplade till de areella näringarna, människors och djurs hälsa, naturmiljöer och livsmedelsförsörjning. Möjligheterna som redovisas är få och kommer ofta med förbehåll.
Gällande hur samhället behöver ställas om för att möta de identifierade riskerna (anpassningsbehovet) har myndigheterna identifierat flest anpassningsbehov för samhällsområdena Areella näringar samt Natur och miljö och för att möta risker kopplade till den prioriterade utmaningen Översvämningar som hotar samhällen, infrastruktur och företag. Kommuner och länsstyrelser är de aktörer som oftast anses behöva agera på de identifierade anpassningsbehoven och merparten av dessa behov anges behöva mötas inom 20 år. Av åtgärderna som myndigheterna själva har vidtagit eller planerar att genomföra anges flest möta risker kopplade till översvämningar och de flesta åtgärderna är av analyserande karaktär. Behovet av samverkan är stort, då mer än hälften av anpassningsbehoven uppges behöva mötas i samverkan med annan part. Eftersom många myndigheter har åtgärder och ser anpassningsbehov inom samma områden finns det dessutom stora möjligheter för att denna samverkan kan uppnås. Åtgärdsdatabasen i Klira kan vara en bra ingång för att hitta bra samarbetsområden mellan förordningsmyndigheterna.
Myndigheterna identifierar liknande hinder för sitt arbete med klimatanpassning som de gjorde 2020. Flest upplever hinder i form av bristande ekonomiska och/eller personella resurser, både för den egna myndigheten och för andra aktörer inom myndighetens ansvarsområde. Ett annat hinder som lyfts är att myndigheterna ofta saknar rådighet att genomföra klimatanpassningsåtgärder inom sin sektor. Därtill är höjd kunskap och ytterligare kunskapsunderlag inom olika områden något som efterfrågas.
Ett klimat i förändring ställer nya krav på myndigheterna. Analyser krävs som utgår från hur samhället är organiserat idag och identifierar långsiktiga beslut som kan leda till de systemskiften som krävs för att uppnå ett hållbart samhälle. Myndigheterna ser att klimatanpassningsarbetet har potential att bidra till uppfyllelsen av flera andra nationella och internationella mål så som miljömålen och Agenda 2030. För att klimatanpassning ska bidra till andra mål är det väsentligt med en väl fungerande samverkan mellan olika expertområden och mellan myndigheter.
Många förordningsmyndigheters klimatanpassningsarbete har påverkats av coronapandemin. För att bättre kunna hantera parallella kriser behövs en holistisk riskhantering och att klimatanpassning ses utifrån ett grundläggande säkerhetsperspektiv. Stöttning och erfarenhetsutbyte myndigheterna emellan skulle vara av värde då underlaget visar på att vissa myndigheter har hanterat parallella kriser bättre än andra.
Risker och möjligheter kopplade till migration och finans möts av minst antal redovisade myndighetsmål och åtgärder. SMHI bedömer att valet av myndigheter som ingår i klimatanpassningsförordningen har stor påverkan på utfallet av vilka åtgärder som lyfts i Klira. Detta ger effekt på vilka frågor som lyfts fram och det finns en risk att andra typer av frågor hamnar på efterkälken gällande klimatanpassning, så som olika typer av rättviseaspekter och migration. Om klimatanpassning ska lyftas i dessa typer av frågor bör fler myndigheter inkluderas i förordningen. Fler myndigheter med gemensamma områden ger också större möjlighet att skapa mer samarbete kring klimatanpassning.
SMHIs rekommendationer för det fortsatta arbetet (ej prioriteringsordning)
■ SMHI bör fortsätta sitt arbete med att underlätta myndigheternas implementering av Klimatanpassningsförordningen.
■ Myndighetsnätverket för klimatanpassning bör verka för ökad samverkan både myndigheter emellan och gentemot andra aktörer. Detta kan göras exempelvis genom erfarenhetsutbyte inom nätverket och genom att skapa bredare fora för diskussioner om klimatanpassning i ett långsiktigt helhetsperspektiv.
■ Berörda myndigheter bör stötta övriga förordningsmyndigheter i att bättre hantera parallella kriser. Hänsyn till klimatförändringar behöver inkluderas i krisberedskaps- och kontinuitetsarbetet.
■ Förordningsmyndigheterna bör verka för att stärka samarbeten med externa aktörer och intressenter för att främja arbetet med klimatanpassning.
■ Regeringen bör säkerställa tillräcklig, öronmärkt och långsiktig finansiering för klimatanpassningsarbetet, inklusive resurser till ansvariga nationella myndigheter för att ta fram klimatinformation som förordningsmyndigheterna behöver.
■ Regeringen bör se över vilka myndigheter som inkluderas i förordningen om klimatanpassning
Summary
A Government decree on Swedish authorities’ work on climate adaptation establishes that 32 national authorities and all 21 County Administrative Boards shall, within their areas of responsibility and within their activities, initiate, support and monitor adaptation to climate change. The decree also establishes that the authorities shall report their work annually to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). The reporting is carried out in a web-based system, developed specifically by SMHI for this purpose. SMHI shall support the authorities in their implementation and prepare an annual follow-up analysis to the Government by the 15th of April. This report constitutes SMHI’s analysis of the work carried out in 2021. The purpose of the analysis is to establish to what degree the authorities covered by the decree have completed the tasks that it entails. The analysis also focuses on identified risks, opportunities and actions, as well as obstacles and requirements for future development.
The analysis shows that the authorities have made progress compared to previous years. Most authorities have carried out climate and vulnerability analyses, set goals and implemented action plans. More than half of the goals are stated to be measurable and almost half have been evaluated. Tasks with less progression are identifying relevant laws and regulations for the authority’s work with climate adaptation and to taking climate adaptation into account in procurement. Climate adaptation is commonly mainstreamed into the respective authorities’ organisations, however, there is great variation in how the authorities implement the decree. The analysis further shows that the County Administrative Boards support the municipalities’ climate adaptation work, analyse how the county is affected by climate change and support the work conducted in river groups.
Similar to previous analyses, many authorities consider risks connected to flooding to be important within their areas of responsibility, and this is also the area where most measures are carried out or planned. Risks identified within the areas of land-based industries, human and animal health, the natural environment and food supply are often more evolved. Identified opportunities are few and often come with reservations. The identified actions are often associated with flooding and are of the analytic kind. Most actions are within the areas of land-based industries and the natural environment. Municipalities and County Administrative Boards are the organisations that are considered to have the greatest possibility to implement the actions. There is a need for increased cooperation, as more than half of the actions identified require collaboration with other stakeholders in order to be implemented. The authorities identify similar obstacles to their work with climate adaptation as they’ve done in previous analyses. Most authorities experience obstacles associated with a lack of financial and/or available human resources and a lack of information and knowledge.
The work on climate adaptation has for many authorities been affected by the pandemic. There is therefore a need for a more holistic risk management approach to better handle multiple crises. Exchange of experience and support on contingency planning between the authorities would be of value as the analysis shows that some authorities have handled multiple crises better than others.
It is recommended that SMHI continue to offer support for the implementation of the decree on climate adaptation as well as creating arenas for cooperation and knowledge exchange. The National Network for Adaptation should work towards increased collaboration both between authorities and other stakeholders. The government should revise the authorities that are included in the decree and whether they sufficiently cover all the prioritised challenges according to the national strategy as risks and opportunities linked to for example migration and finance are less covered in the reporting.