Sammanfattning
Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Avkylningen av ytvattnet hade nu startat i alla havsområden. Generellt noterades enbart normala ytvattentemperaturer. I djupvattnet återfanns i vissa havsområden temperaturer över det normala. Salthalten i ytvattnet var fortsatt högre än normal i delar av Egentliga Östersjön men normal i övriga områden. I djupvattnet var salthalten lägre än normalt i Skagerrak och högre än normalt i Kattegatt.
Närsalterna i ytskiktet hade generellt ökat något eller var på samma nivå som mätningarna i september. Koncentrationen av silikat var fortsatt över det normal i delar av Egentliga Östersjön.
I Egentliga Östersjöns syrefria djupvatten var halterna av löst oorganiskt kväve mycket över det normala.
Syresituationen i delar av Skagerrak var sämre än normalt med halter under 4 ml/l, vilket är den gräns då de första tecknen på syrebrist kan ses. Syrehalterna i Kattegatts djupvatten hade minskat ytterligare sedan senaste mätningarna i september och var nu under gränsen för syrebrist vid botten vid alla stationer.
I Egentliga Östersjön var syresituationen fortsatt mycket dålig. Vid många stationer noterades svavelvätehalter som var mycket högre än normalt i bottenvattnet. I Hanöbukten uppmättes inget svavelväte, men syrekoncentrationen var nära noll. I Bornholmsbassängen uppmättes svavelväte från 80 meters djup. I Östra och Västra Gotlandsbassängen uppmättes helt syrefria förhållanden från omkring 70 meters djup. Akut syrebrist noterades generellt från 60-70 meters djup men vid BY39 Ölands Södra Udde redan från 50 meters djup.
Planktonaktiviteten uppmätt med fluorescens från CTD var allmänt låg i alla havsområden. Inga toppar i klorofyllfluorescens noterades. Fluorescensen var låg och jämnt fördelad i hela det välblandade ytskiktet för att sedan snabbt minska under termoklinen.