Sammanfattning
Under expeditionen var vädret till största delen relativt lugnt. Vindarna höll sig i regel mellan 8-12 m/s och var sydvästliga.
Ytvattnet (0-10 m) i de norra delarna av Egentliga Östersjön hade för årstiden normala temperaturer. Men i Arkona- och Bornholmsbassängen samt i Hanöbukten var temperaturerna i ytvattnet över det normala. I Västerhavet mestadels normala ytvattentemperaturer. Temperaturen i ytvattnet låg vid de flesta stationer mellan 16-17°C. Lägst temperatur uppmättes vid den kustnära stationen Ref M1V1 i södra Kalmarsund med drygt 15,5°C. Ytsalthalten i Östersjön var fortsatt över det normala för årstiden och varierade mellan 7-8 psu. Vid stationerna i Västerhavet observerades mest normala salthalter.
Koncentrationerna av löst oorganiskt kväve i ytvattnet (0-10 m) var vid de flesta besökta stationer låg, i flera fall under detektionsgränsen, viket är normalt för årstiden. Vid 5 stationer var värdena över det normal, och högst nivåer uppmättes vid BCSIII-10 i sydöstra Östersjön med drygt 0,5 µmol/l. Nivåerna av fosfat i ytvattnet var mestadels normala för årstiden. Men två stationer i Västerhavet hade lägre halter än normalt, och tre stationer i Egentliga Östersjön hade nivåer som var något över det normala för årstiden. För kisel var koncentrationerna i Egentliga Östersjön över det normal för årstiden, och i Västerhavet var de i regel lägre än normala eller normala.
I Västerhavet var syrekoncentrationerna i bottenvattnet överlag goda, men vid Släggö och Anholt var koncentrationen under 3 ml/l och i Öresund bara 2,2 ml/l. I delar av Arkonabassängen, samt i Bornholmsbassängen, Hanöbukten och i sydöstra delen av Egentliga Östersjön var det akut syrebrist (< 2 ml/l) vid botten. Helt syrefria förhållanden, då giftigt svavelväte bildats, återfanns i Östra och Västra Gotlandsbassängen från 80-90 meters djup och akut syrebrist (<2 ml/l) från 70 m djup.