Sammanfattning
Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Uppvärmningen av ytvattnet hade fortsatt i samtliga besökta havsområden, och längs Västkusten samt i Östersjöns södra bassänger var ytvattentemperaturen över det normala. Salthalten var i stora delar
av Egentliga Östersjöns ytvatten högre än normalt medans normala värden uppmättes i Kattegatt och Skagerrak.
Halterna av näringsämnen i ytvattnet var generellt låga ovanför haloklinen där biologisk produktion förbrukar tillgängliga näringsämnen. Silikatkoncentrationerna var över det normala i flera av Östersjöns bassänger och i stort sett normala i Västerhavet.
Syresituationen var fortsatt mycket dålig i merparten av Egentliga Östersjön, endast i Arkonabassängen var bottenvattnet väl syresatt. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen uppmättes åter svavelväte i bottenvattnet. Stationen i sydöstra Östersjön kunde inte besökas under maj. I Västra och Östra Gotlandsbassängen återfanns syrefria förhållanden från djup överstigande 70-90 meter och halterna av svavelväte var fortsatt på rekordhöga nivåer vid flera stationer. Akut syrebrist påträffades från 80 meters djup i Östra Gotlandsbassängen och i Västra Gotlandsbassängen var syrehalten vid 60 meter god men redan vid 70 meters djup detekterades svavelväte. Klorofyllfluorescensmätningar med CTD visade på låg planktonaktivitet i samtliga havsområden, endast vid några få stationer fanns indikationer av högre aktivitet i form av fluorescenstoppar.