Sammanfattning
Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Vattnet i Skagerrak var väl omblandat med svag skiktning vid det yttre stationerna, låga salthalter i ytan med en underliggande haloklin vid de mer kustnära stationerna. Koncentrationerna av närsalterna DIN och DIP korrelerade starkt mot salthalt, med höga värden i ytan vid Å17 och mycket låga värden av DIN ovanför haloklinen vid övriga stationer. Koncentrationerna av silikat var högre än normalt överallt utom under haloklinen vid Å17.
Starka halokliner observerades vid samtliga stationer i Kattegatt med salthalt som var lägre än normalt i ytlagret. Koncentrationerna av närsalter i form av DIN och DIP var låga men normala båda över och under haloklinen i Kattegatt. Koncentrationerna av silikat var generellt strax över vad som är normalt i området för säsongen. Syrekoncentration var god i hela västerhavet.
I Östersjön fanns ett välblandat övre skikt med kallt och lågsalint vatten ovanför den permanenta haloklinen. Salthalten på stationerna runt Bornholm låg på normala nivåer i hela vattenmassan, medans det i övriga Östersjön var högre halter än normalt, båda ovanför och under haloklinen.
Koncentrationerna av näringsämnen i form av DIN, löst oorganiskt kväve, var i det omblandade övre skiktet låga, framförallt i de ytligaste 20 metrarna. Koncentrationerna av DIP, löst oorganiskt fosfor i formen fosfat, var normala ovanför haloklinen i hela Östersjön. Under haloklinen förekom dock högre halter än normalt i samtliga områden förutom i Arkonabassängen. Höga halter av silikat uppmättes i hela området under haloklinen. Syresituationen var fortsatt mycket dålig i stora delar av Egentliga Östersjön, endast i Arkonbassängen var vattnet väl syresatt. I Östra, Norra och Västra Gotlandsbassängerna uppmättes svavelvätehalter närmast botten som var högre än normalt, flera stationer närmar sig rekordnivåer av svavelväte.
Planktonaktiviteten uppmätt med fluorescens från CTD var allmänt låg i alla havsområden. Inga toppar i klorofyllfluorescens noterades. Fluorescensen var låg och jämnt fördelad i hela det välblandade ytskiktet för att sedan snabbt minska under termoklinen. Låga närsaltkoncentrationer indikerade att blomning skett i södra Östersjön men det var inget som kunde ses i fluorescensmätningarna.