Sammanfattning
I Skagerrak var i stort sett hela vattenkolumnen omblandad vilket innebar högre salthalter och temperaturer än normalt i ytvattnet. Enbart vid Å17 kunde en svag skiktning ses vid omkring 30 meter med lite kallare och mindre salt vatten i ytlagret. Även halterna av närsalter var liknande i ytlager och djupvatten vilket innebar att halterna i djupvattnet låg under eller mycket under normalt. Även i Kattegatt uppmättes närsaltskoncentrationer under haloklinen som var lägre än normalt. I Egentliga Östersjön, både i Östra och Västra Gotlandsbassängen, observerades temperaturer och salthalter under språngskiktet som var högre än normalt.
Ingen syrebrist uppmättes i Arkonabassängen, däremot i Hanöbukten och Bornholmsbassängen uppmättes akut syrebrist (<2 ml O2/l) från 70 meters djup, svavelväte observerades dock inte i detta område. Vidare österut, i Östra Gotlandsbassängen, observerades även här akut syrebrist från 70 meters djup, likaså i Västra Gotlandsbassängen. Svavelväte, som bildas vid helt syrefria förhållanden, kunde observeras först vid BY10 närmast botten vid 144 meters djup, likaså vid BY15 uppmättes svavelväte först vid 150 meters djup och ner. Även om inget svavelväte observerades förrän omkring 150 meter så var syrgashalten mellan 80 och 150 meter mycket låg, omkring 0 ml/l. Norrut vid BY20 och västerut in i Västra Gotlandsbassängen vid BY32 och BY38 observerades svavelväte från 80 meters djup och ner.