Sammanfattning
Analyserna utfördes ombord på fartyget Svea under expeditionens gång. Vatten från integrerat djup alternativt diskreta djup har filtrerats ner på 5μm filter och analyserats med ett rättvänt mikroskop. Metoden innebär att framförallt större celler kan identifieras medan små celler blir svårbestämda och förbises i större utsträckning
Västerhavet
Vid alla stationer i Västerhavet var artdiversiteten och totala cellantalen relativt låga. Vid samtliga stationer förekom kiselalgen Proboscia alata i högst cellantal. Bland Ddinoflagellater var släktet Tripos vanligast. Framförallt i de fluoroscenstoppar som återfanns var flera olika arter av släktet Tripos dominerande. Flera fluorescenstoppar återfanns i Å-snittet och vid Å17 dominerade Tripos macroceros på 30 m.
Östersjön
Redan i Öresund, på ingång till egentliga Östersjön, noterades små sporadiska ytansamlingar. I sydvästra delen av östersjön återfanns riskornsstora aggregeringar i ytvattnet. Väster om Bornholm började betydligt större och större ytansamlingar synas och norr om Bornholm var de utbredda i stora sjok. Samtliga analyser visade att den potentiellt skadliga arten Nodularia spumigena* klart dominerade. På väg ut mot sydöstra delen av Östersjön återfanns smalare strimmor av ytansamlingar. I den östra delen av Östersjön, utefter Gotlands östkust, återfanns sporadiska ytansamlingar långt bort från båten. Vinden tog tillfälligt i vilket omblandade vattnet vid Gotlandsjupet. N. spumigena* dominerade i samtliga prover längs Gotlands Östkust men i mindre antal. Norr om Gotland återfanns inga ytansamlingar trots lugnt vatten. Ytproverna innehöll alla tre grupper av filamentösa cyanobakterier i mindre antal så potential finns för blomningar framöver. På väg söderut mellan Gotland och Öland noterades mer sporadiska strimmor och korn. Kring södra Öland, i Kalmarsund samt Hanöbukten så var vinden tillräckligt stark för att blanda vattnet. Tydliga riskorns stora aggregeringar syntes dock