Vintertid är det rätt vanligt att himlen täcks av lager med låga moln vars ovansida begränsas av en inversion. Om det är molnfritt eller bara tunna molnslöjor ovanför de låga molnen, så värms deras ovansida när solen går upp. Detta leder till vertikalrörelser i molnen, vilket i sin tur är gynnsamt för utfällning av snö. Om det redan faller lite snö så kan nederbörden förstärkas.
Processen gynnas om vindriktningen i låga nivåer är sådan att det förs in fuktig luft från öppet hav, till exempel ostvindar över Östersjön.
Efterhand kan snöandet tunna ut eller helt lösa upp de låga molnen och man får någon timmes sol innan molnen återbildas. I samband med stabila högtrycksbetonade situationer kan förloppet upprepas under flera dygn.
Varifrån kommer namnet?
Även om uttrycket fikasnö inte förekommer i Svenska Akademiens ordbok, så råder knappast någon tvekan om ordets etymologi.
En stor del av en prognosmeteorologs arbete sker under tidiga morgnar. Under en högtrycksbetonad och mulen vintersituation, då varken satellitbilder, radarbilder eller prognosmodeller antyder något anmärkningsvärt, så kan det kännas naturligt med en prognos som utlovar fortsatt mest uppehåll.
Prognoserna utfärdas och framåt sena morgonen eller tidiga förmiddagen kan prognosmeteorologen få sig en välbehövlig paus. Men vad händer? Utanför fikarummets fönster vräker snön ner, och det är inte annat att göra än att förkorta kafferasten och utfärda ändrade prognoser.
Fikasnön - ett av prognosmeteorologernas småskaliga gissel - har åter slagit till!