1986 - Vårflöde i Dalarna och Hälsingland

Endast 8 månader efter det stora höstflödet i september 1985 har det inträffat nya stora översvämningar. Orsaken till översvämningarna var den här gången det varma vädret i början av maj, som gjorde att snösmältningen i Norrland och norra Svealand fick ett mycket snabbt förlopp. I de områden där det dessutom låg ovanligt mycket snö, d v s Hälsingland, Gästrikland, Dalarna utom fjällområdet och norra Värmland fick den snabba avsmältningen till följd att vårfloden blev en av de största under 1900-talet. Det gäller dock inte för de stora reglerade älvarna Ljusnan, Dalälven och Klarälven.

Det område som nu fick högsta vårfloden är ungefär samma område som fick stora höstflödet i september 1985. I de delar av området där höstregnen var som intensivast - främst för Oreälven och Voxnan - var emellertid vårflödet nu betydligt lägre än det extremt stora höstflödet.

Vårflödet förorsakade översvämningsproblem vid många vattendrag. Exempelvis vid Jädraån i Gästrikland blev det omfattande översvämningar i området Jäderfors - Östanå. De besvärligaste översvämningarna förekom vid Västerdalälven, där bl a ett 50-tal fastigheter i Björbo fick vattenskador. På många platser undvek man dock översvämningar med hjälp av invallningar och andra skyddsåtgärder. Senast ett liknande flöde inträffade i Västerdalälven var 1966. Trots att årets vårflöde i Västerdalälven förorsakade stora översvämningsskador har det där under 1900-talet förekommit ett betydligt större flöde, nämligen vårflödet 1916.

Även längre norrut förekom översvämningsproblem och då ofta i samband med isgången. Bl a i Lögdeälven, Öreälven och Hörneån bildades isproppar men största problemet med isproppar uppstod som vanligt i Torneälven. Efter de två våldsamma islossningarna 1984 och 1985 hade man i Tornedalen hoppats på ett lugnare förlopp 1986. Det skulle emellertid visa sig att också den senaste islossningen kom att medföra skador på flera platser längs älven om än på delvis andra ställen än åren innan. Nu var det främst i Muonioälven och i Torneälven nedanför och ovanför Pajala som de mest skadebringande ispropparna bildades.

Martin Häggström
(Källa: Väder och Vatten, maj 1986)