I kyrkoboken för Söderköpingsförsamlingen S:t Laurentii beskrivs en översvämning av Stadskyrkan. Där står att läsa:
Anno 1684 hwar ett sorgel och bedröweligit tillstånd
här i Söderköpingh i det at St Laurentii kyrkia här
så ofwaneligit åvatn beswärade at stohlar, altaret
och Prädiks Stohlen medh floden så ruinerades at
församblingen i Några wäckor ikke fingo bewista
den Andecteliga Gudstjänsten. Og som qvartus
annus a deumo …. temps nu Synas importen inn
store wattenflod. Ty är det forsambling nu og
skyldigat at ny functis mankus studsu isud.
Noteringen är utförd i slutet av 1693 först nio år efter översvämningen. Texten är en blandning av svenska och latin. ”Qvartus annus a deumo … temps” kan bristfälligt översättas till ”fyra år av Guds … väder” och kan antyda att flera otrevliga väderhändelser inträffat sedan översvämningen. Bland bokens sista uppslag finns flera sådana tillfällen angivna, tex år 1690 som innebar ett ”mycket otrefligt wäder” så att ”många blefvo av dessa infesterade og blefvo og af dänna döda”. Även för april år 1692 beskrivs ett ”mäkta grymt uhrwäder”.
Översvämningen 1684 finns noggrant daterad, och utförligare beskriven, i marginalen på en sida som beskriver giftermål, födda och avlidna för år 1684.
NB d 4 April ….
begynte den stoora vattu=
floden infalla i Kyrkian
gick öfr alla Stolarna
och öfr bordet i Sacristian.
Blef ingen broo eller spång be=
stående, äfter alla borttagne.
Broarna i Söderköping förstördes
Carl Fredric Broocman besökte Söderköping i mitten av 1700-talet och beskriver att det löper två åar genom staden. Över Storån var tre broar slagna; Munkbron (A), Gamla bron (B) och Ny-Bron (C). Även över Lillån fanns tre broar; Winterwadsbron (D) samt två broar vid Stortorget (E). Deras placering visas i kartan nedan där även kyrkan S:t Laurentii är inringad. På kartan, som är från år 1779, syns även flera mindre spänger. Tidigare beskrivningar av staden tyder på att broarna har haft liknande placering och i april år 1684 förstördes de alla.
Högvattenmärket
I kyrkan finns ett streck ristat i en av väggarna som visar hur högt vattnet stod. Ovanför strecket står ”År 1684 Stod Vattnet Så Högt”. Kyrkans inredning blev vattenskadad och församlingens medlemmar kunde inte använda kyrkan för gudstjänster under en tid framöver. Under början av 1700-talet ansågs att kyrkorummet behövde åtgärdas, och på 1700-talet höjdes kyrkans golv ungefär 70 cm för att motverka de översvämningar som ofta förekom vid vårfloder. När ni ser bilden nedan så får ni tänka er vattennivån under översvämningen 1684 skulle ha nått till axlarna på personen som står bredvid strecket.
Is kan ha förvärrat översvämningen
På tiden för översvämningen användes Juliansk kalender och omräknat till vår kalender motsvarar det datumet den 15 april. Det är rimligt att anta att översvämningen inträffade i samband med islossning i den närbelägna Storån. Isflaken har vid flera tillfällen, både före och efter, skapat proppar i ån och dämt vattenståndet uppströms.
Under senare tid har Söderköpings kommun med framgång förhindrat hotande översvämningar genom att med grävmaskin lyfta bort de isproppar som bildats.
Källor:
S:t Laurentii (E) C:1 (1160-1709). Söderköping
Broocman, C.F. (1760) Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintlige städer… . Norrköping