Av den totala tillrinningen till haven mottog Bottenviken 43%, Bottenhavet 32%, Västerhavet 16% och Egentliga Östersjön (Norra och Södra Östersjön) 9%. Tillrinningen till Bottenviken var under samtliga månader högre än medelvärdena och totalt för året tillfördes 35% mer vatten. Västerhavet fick 22% och Bottenhavet 17% mer tillrinning 2015 än medelvärdet för 1961-1990.
Hög tillrinning vid årets början
Inledningsvis var tillrinningen till de svenska havsområdena hög. I södra Sverige var det milt och snön smälte. Dessutom föll ganska mycket nederbörd. För Norra Östersjöns vattendistrikt var tillrinningen nästan dubbelt så stor som medelvärdet för februari-mars. Även för Södra Östersjön och Västerhavet dominerar tillrinningen under 2015 av årets första månader.
För Bottenviken och Bottenhavet skedde den huvudsakliga tillrinningen under maj-juni vilket följer det gängse förloppet med hög tillrinning som en följd av vårflödena.
Tillrinningen avtar sommartid
Under sommaren brukar avdunstningen dominera med avtagande tillrinning, vilket särskilt syns för Östersjöns vattendistrikt. Mycket regn under sommaren 2015 bidrog till att tillrinningen ändå var relativt hög för Västerhavet, Bottenhavet och Bottenviken.
Under oktober-november var flödena låga i södra Sverige och tillrinningen till haven låg lite under medelvärdena. Decembertoppen för Västerhavet orsakades av mycket nederbörd i kombination med redan fuktiga marker som gav upphov till mycket höga flöden i västra delarna av Götaland.
Hydrologisk modell beräknar
Underlaget till graferna är beräkningar gjorda med den hydrologiska modellen S-HYPE. Tillgängliga vattenföringsstationer används och där mätstationer saknas används modellberäknad vattenföring. Det geografiska området för tillrinningsberäkningarna utgörs av gränserna för Sveriges vattendistrikt.
Den blå stapeln i graferna nedan visar tillrinningen 2015, den grå visar medelvärdet för normalperioden 1961-1990.
