Mild inledning
Ytvattentemperaturerna i Östersjön låg under hösten över de normala efter en mild, för att inte säga varm, höst. Först i dagarna före julafton la sig nyisen i Bottenvikens yttre skärgårdar. Efter jul kom kylan, och isen la sig till sjöss och även längs kusterna i norra Kvarken, i Mälaren och i Vänerns norra skärgårdar. Men redan kring nyår avbröts isläggningen då djupa och omfattande lågtryck på Norska havet förde upp ny mildluft, och den ännu tunna isen blåste snabbt sönder.
Isläggning och tidig maxisutbredning
I början av januari blev det åter kallare, och bortsett från ett kort bakslag med sydvindar 16 januari så la sig nu isen relativt snabbt. Den 24 januari var Bottenviken istäckt med undantag för den centrala delen. Även norra Kvarken var islagd, likaså närmast finska Bottenhavskusten, inre Finska viken samt västra Mälaren. Detta blev årets maximala isutbredning, ty januari avslutas med nya lågtryck och blåsigt väder. Isen i centrala delarna av Bottenviken packades i en stampisvall, från Farstugrunden till Brahestad. Även på Finska viken packades isen med en stamp mot Vyborgsviken.
Inga dramatiska förändringar under februari och början av mars
Med lågtrycksbanor över norra Skandinavien skedde sedan inga dramatiska förändringar under februari månad och början av mars. Omväxlande nord- respektive sydvästvindar gav rörelse i isfältet och kortvarig nyisbildning till sjöss med nyis som mellan varven krossades och packades mot iskanten i en bred och besvärlig stampisvall.
Våren tvekade, men sedan gick det fort
Mars och även april dominerades av milda sydvästvindar men det var ingen riktig vårvärme. I norra Kvarken och söderut ruttnade isen mycket sakta. Först i mitten av april började isen i Bottenviken röra på sig, i kulingvindar och vattenståndsvariationer. Råkar bildades, stamp och havsis drev ut till sjöss där den ruttnade. Skärgårdsisarna gav med sig fort kring månadsskiftet april/maj. Den 10 maj var det isfritt, trots den milda och blåsiga vintern endast ett par-tre veckor tidigare än vanligt.
Årets maxisutbredning rekordlåg
Maximal isutbredning blev 44 000 kvadratkilometer, den minsta sedan 1957 vilket var det första år iskarteringen kan anses omfattande nog att beräkna en officiell maxisutbredning. Annat material visar dock att detta var den minsta isutbredningen sedan åtminstone ett drygt sekel tillbaka. Endast åren 1975, 1989, 1990, 1992 och 2008 kommer i närheten, där 2008 tidigare innehaft rekordlägsta utbredning med 49 000 kvadratkilometer. Anmärkningsvärt är också det tidiga datumet för maxisutbredningen, 24 januari. Normalt brukar den maximala isutbredningen inträffa i slutet på säsongen, ofta i slutet av februari eller under mars.