För att studera hur väder och klimat förändras delas tiden in i trettioårsperioder, så kallade normalperioder, enligt ett förutbestämt mönster som är fastställt via FN:s världsmeteorologiorganisation WMO. Vid utgången av 2020 blev normalperioden 1991-2020 komplett och kan nu i sin helhet jämföras med föregående normalperiod 1961-1990, som SMHI fortsättningsvis använder som referensnormalperiod för klimatjämförelser.
Varmare oavsett vädersituation
För att göra analysen har forskarna kategoriserat olika vädersituationer utifrån storskaliga cirkulationsmönster i atmosfären. Detta påverkar till exempel om västliga vindar sveper in fuktig luft från Atlanten över landet eller om vindriktningen istället tar med sig luft från Arktis eller södra Europa. Sedan har de jämfört hur temperatur och nederbörd förändrats över tid inom respektive cirkulationstyp samt hur frekvensen av de olika cirkulationstyperna förändrats.
– Vi kan se att vi har en uppvärmning i de flesta vädersituationer under hela året och i stort sett oavsett vilken cirkulationstyp som dominerat, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI.
– Vädret 1991-2020 har präglats av många milda vintrar med luft som strömmat in från Atlanten, men att de cirkulationstyperna har dominerat är inte hela förklaringen till att vi har haft högre temperaturer. Om vi tittar på samma cirkulationstyper är de generellt sett väsentligt varmare i dagens klimat än under referensnormalperioden 1961-1990, säger Erik Kjellström.
Att olika cirkulationstyper varit dominerande under olika perioder kan bara förklara en del av skillnaden i temperatur.
– Resten beror på andra faktorer som att klimatet har blivit varmare på grund av de ökade utsläppen av växthusgaser till atmosfären, säger Erik Kjellström.
Läs om analysen i rapporten: Klimatologi 61: Betydelsen av storskalig atmosfärisk cirkulation för Sveriges temperatur- och nederbördsklimat

Ändrad temperaturvariabilitet under sommar och vinter
Under sommaren visar många cirkulationstyper en ökning i temperaturvariationerna, uttryckt som skillnaden mellan varma och kalla dagar. Motsvarande för vintern visar tvärtom på en kraftigt minskad variabilitet i många cirkulationstyper.
– Vi kan särskilt se en kraftig minskning i variationerna under perioder med kalla vinterförhållanden. Detta är typiskt för ett varmare klimat med mindre omfattande snötäcke vilket ger sämre förutsättningar för riktigt kalla vinterdagar, säger Erik Kjellström.
Förväntade förändringar
Alla dessa förändringar är förväntade utifrån den globala uppvärmningen.
– Vi vet ju att klimatet blir varmare, men det här är en kraftig signal som tydligt visar skillnader också inom respektive cirkulationstyp, säger Erik Kjellström.
Också nederbörden har förändrats under den senaste normalperioden, 1991-2020, som varit mer nederbördsrik än referensnormalperioden 1961-1990. I övrigt är förändringarna för nederbörd inte lika systematiska som för temperatur, även om orografisk förstärkning bidrar till att öka förklaringsgraden. Orografisk förstärkning betyder att berg och höjder påverkar luftens strömning. När luft tvingas stiga uppför ett berg kyls den av och vattenångan kondenserar till molndroppar och nederbörd kan falla ut. Generellt gäller också att varmare luft kan innehålla mer vattenånga, vilket alltså kan bidra till mer nederbörd. Tillsammans kan dessa effekter förklara en hel del av de observerade nederbördsförändringarna på olika platser.
Analysen är gjord utifrån data från den globala återanalysen ERA5 som är öppet tillgänglig från Copernicus klimattjänst.