HazardSupport: Rekommendationer för mer användarvänlig klimatinformation

Presentation av rekommendationer för mer användarvänlig klimatinformation från studier i projektet HazardSupport. 

SEI har identifierat tio rekommendationer för hur forskare och användare i nära dialog och samarbete kan skapa praktiskt användbara klimattjänster som utgår från användarnas behov. Rekommendationerna är baserade på det arbete inom fallstudierna som gjorts inom HazardSupport och en förkortad version finns nedan. För mer information se Järnberg m.fl. (2020).

  1. Ge stöd åt användarna att formulera behov av klimatinformation och utmana förbestämda lösningar.
    Det kan vara svårt för både planerare och beslutsfattare med begränsad erfarenhet av klimatanpassning och för mer avancerade användargrupper att formulera sina behov av klimatinformation. Ofta behövs därför en iterativ dialog mellan experter och användare för att gemensamt definiera behoven, och för att främja kunskapsutbyte och lärande. En facilitator kan spela en viktig roll i att stödja denna process, liksom för att hjälpa planerare och beslutsfattare att vidga perspektiven och tänka utanför ramarna när det gäller möjliga anpassningsåtgärder.
     
  2. Utvärdera planerings- och bestlutsförhållande grundligt.
    Sammanhanget där klimatinformationen ska användas har stor betydelse för vilken information som behövs, hur och när den presenteras, och vilken expertis som finns tillgänglig för dess användning. I processer som sträcker sig över en längre tidsperiod behöver besluts- och planeringssammanhanget utvärderas kontinuerligt. Detta är viktigt då anpassningsåtgärder ofta tjänar flera syften, och därför måste vägas mot andra, konkurrerande, och ibland motstridande behov.
     
  3. Diskutera slutprodukter och tidshorisonter tidigt i processen.
    Klimatinformation kan variera från en analys av tillgängliga data till en mycket komplex studie. Det är viktigt att klargöra förväntningarna på slutprodukten, inklusive en tidsplan, för att ge experter en rimlig tid att utföra sitt arbete och för att ge beslutsfattare användbar information som levereras vid rätt tidpunkt.
     
  4. Ta hjälp av facilitatorer i utvecklingsprocessen.
    Facilitatorer med erfarenhet av samskapande processer kan hjälpa till att överbrygga flera av utmaningarna som kan uppstå i utvecklingen av klimattjänster genom att stödja kunskapsutbytet och lärandet mellan experter och användare. Facilitatorer är ofta särskilt viktiga i den inledande projektfasen för att initiera kontakten mellan experter och användare och för att nå en gemensam förståelse för vad klimattjänsten bör omfatta.
     
  5. Anpassa kommunikationen till mottagaren.
    Inom en organisation, till exempel en kommun, finns det ofta flera olika målgrupper, såsom politiker, planerare, fastighetsägare och invånare som möjliga mottagare av klimatinformationen. Experter kan behöva hjälp med att förstå vilka målgrupper som är relevanta för en viss studie för att kunna anpassa formatet på bästa sätt.
     
  6. Kombinera olika format, inklusive visualiseringar, för att presentera informationen.
    Samma information kan ofta presenteras på olika sätt. För att säkerställa att informationen är tillgänglig för de tänkta användarna behöver formatet diskuteras med användarna. Visualiseringar är ofta kraftfulla för att förmedla komplicerade budskap, inklusive statistiska begrepp och osäkerheter.
     
  7. Integrera klimattjänster i befintliga planeringsverktyg och processer.
    I många fall är det viktigt att klimatinformationen direkt går att använda och integrera i befintliga planeringsverktyg och processer, och i kombination med annan relevant icke-klimatrelaterad information. Detta är väsentligt för att se till att klimattjänsten ska vara användbar på lång sikt, längre än ett specifikt projekt.
     
  8. Diskutera upplösningen på data.
    Planerare och beslutsfattare behöver ofta högupplösta klimatdata, till exempel lokala data för korta tidsintervall, som kan vara svåra eller till och med omöjliga att tillgodose för experterna. Det är då viktigt att gräva djupare för att förstå både slutanvändarnas faktiska behov och hur de tänker använda informationen, för att kunna hitta kreativa lösningar som är både användbara för utövare och genomförbara för forskare.
     
  9. Hantera osäkerheten.
    Osäkerhet är inneboende i förutsägelser om ett framtida klimat, men utgör också en utmaning vid beslutsfattande. Experter bör klargöra vilka osäkerheter som finns i klimatdata och hur det påverkar tolkningen och användningen av resultaten. Det är dock viktigt att inte att inte överdriva betydelsen av vetenskaplig osäkerhet i dialogen om det i själva verket också är mycket som är säkert i den klimatdata som finns.
     
  10. Säkerställ transparens och spårbarhet.
    Det är viktigt att säkerställa transparens och spårbarhet av data så att planerare, beslutsfattare eller konsulter som i framtiden vill använda uppgifterna korrekt kan bedöma kvaliteten och relevansen utifrån deras behov. Speciellt bör information om osäkerheter, giltighet av data, vilka data som använts som utgångspunkt samt hur den modifierats, redovisas.