Sommaren 1939 återfanns mänskliga kvarlevor vid kanten av Hambergs jökel i Akkamassivet i Lappland. Det visade sig vara en person som varit försvunnen i sjutton år. Är detta en svensk motsvarighet till ismannen "Ötzi" i Alperna?
Sommaren 1922 försvann en vid tidpunkten 28-årig man någonstans vid Akkamassivet i Lapplandsfjällen. Trots flera sökinsatser hittade man inga riktigt konkreta spår och försvinnandet kom att bli känt som Akkamysteriet. Mer eller mindre av en slump återfanns hans kvarlevor sommaren 1939.
Både försvinnandet och fynden sjutton år senare blev på sin tid rätt uppmärksammade, vilket framgår om man exempelvis söker i Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets digitala tidningsarkiv.
Var detta en svensk motsvarighet till ismannen "Ötzi"?
Om man med grova penseldrag tecknar den svenska väderhistorien så kan man säga att det var ett flertal kyliga somrar på 1920-talet och många mycket varma somrar på 1930-talet.
Enligt statistik från Kvikkjokk var det extra kyligt 1923, sommaren efter försvinnandet, med en medeltemperatur på endast 9,3°. 1923 är för övrigt den näst kyligaste sommaren i Kvikkjokks drygt 130-åriga väderhistoria. Även somrarna 1928 och 1929 nådde i medeltal inte upp till 10° i Kvikkjokk, vilket brukar sättas som gräns för den meteorologiska sommaren.
Av detta kan man lockas att spekulera att den förolyckade personen täcktes av växande snömassor som inte smälte ens sommartid, men efter det varma 1930-talet tinade han till slut fram.
Jag är inte glaciolog men jag tycker ändå att sjutton år låter som lite väl kort omsättningstid för den som haft det oförmånliga ödet att hamna under en glaciär.
I och för sig skedde fyndet i närheten av en glaciär och hans kvarlevor täcktes naturligtvis av snö varje vinter. Utöver detta kan han säkert ha varit fastfrusen under längre eller kortare perioder, ett antagande som gjordes redan i samband med fyndet 1939.
Men någon fullständig klarhet om händelseförloppet kommer vi inte att få.
Sverker Hellström