I Zimbabwe råder just nu en torka så intensiv att presidenten förklarat att det råder katastroftillstånd, detsamma gäller för grannländerna Zambia och Malawi. Något som kan öka böndernas motståndskraft mot torka är tillförlitliga prognoser och klimatinformation.
Jag heter Olivia Larsson och arbetar med kommunikation på SMHIs hydrologiska forskningsenhet. Den senaste veckan har jag och min kollega Tharcisse Ndayizigiye varit i Zimbabwe för att ta reda på hur väderprognoser bättre kan nå ut till de som behöver det som mest - småskaliga bönder på landsbygden.
Anledningen till vår resa är projektet Climate Adaptaion for Rural Livliehoods in Zimbabwe (CARL), vars syfte är att göra landsbygdsområden i Zimbabwe mer rättvisa, miljömässigt hållbara och mer resistent mot klimatförändringarna. Redan nu har perioder med torka ökat i både frekvens och intensitet i landet.
Projektet finansieras av SIDA och koordineras av Oxfam Zimbabwe, som är en del av den brittiska välgörenhetsorganisationen Oxfam. SMHIs roll är att agera underkonsulter, och genom samarbete med de nationella meteorologiska och hydrologiska institutioner förbättra deras kapacitet att leverera väder- och klimattjänster och varningar.
Hunger göder konflikter
Under en av dagarna åker vi på fältbesök till några avlägsna byar. Minibussen skumpar, fastnar, och ibland kör vi fel på de små vägarna som egentligen bara är hjulspår i högt gräs. Vi har hamnat långt från städernas livfulla gator.
I det här området har vi haft en historia med konflikter. Konflikterna ser vi när hungern kommer. Att investera i att hålla hungern borta är därför också ett sätt att hålla konflikterna borta, säger en av de äldsta männen i byn som vi besöker. Egentligen är han mest bekväm med det lokala språket shona, men de här meningarna tar han på engelska. Han säger att det är viktigt att vi förstår.
Prognoser ökar jordbrukens kapacitet
Tillförlitliga prognoser och klimatinformation är viktigt för att bönderna ska kunna planera sitt arbete, exempelvis när det gäller tidpunkt för sådd, skörd och gödning. För att kunna bistå bönderna med det, har SMHI arbetat med Zimbabwes metrologiska departement (MSD) och landets vattenmyndighet (ZINWA) för att öka tillförlitligheten i prognoserna och att skala ned dem till en mer lokal nivå.
Nästa steg är att få ut prognoserna till jordbrukarna, vilket inte är helt lätt då det i många hushåll saknas TV, mobiltäckningen är dålig, och ibland är det även är svårt att få in radiosignaler.
I många av byarna finns det dock några personer med smartphones, vilket projektet utnyttjat genom att skicka ut prognoserna som meddelanden i WhatsApp, för att sedan spridas inom byn.
Men vi skulle vilja att prognoserna översattes till lokala språk också. Och att det fanns möjlighet med sms för de som inte har smartphones, säger en kvinna i en av byarna som vi besöker. Hon är inte ensam med de önskemålen, utan vi får höra det från flera, och det blir något som projektet ska jobba vidare med.
"Börjat lita på prognoser"
I många av byarna har befolkningen tidigare helt förlitat sig på ”traditionella prognoser”, det vill säga genom att läsa ut mönster i naturen. Det kan till exempel handla om att en viss trädsort har fått mycket frukt, vilket setts som en indikation till att växtsäsongen som följer kommer att bli torr.
När vi har varit ute och pratat med bönderna så har det blivit tydligt att de inte längre kan lita på de traditionella kunskaperna på samma sätt som förr. Det beror bland annat på klimatförändringen gör att naturen inte beter sig på samma sätt längre. Nu har bönderna i stället sett att våra prognoser stämmer och då har de också börjat lita på dem, säger Baba Maketa, meteorolog på Zimbabwes MSD.
Jordbrukarna anpassar sig
Majs är den mest populära grödan att odla i Zimbabwe, och det var européerna som förde med sig den till Afrika från Amerika. Tyvärr är grödan inte särskilt motståndskraftig mot torka.
I år, när prognoserna varnade för en torr säsong kunde flera jordbrukare anpassa sig och i stället odla tåligare och de mer traditionella grynen. På så sätt ökades motståndskraften mot torkan som vi har nu, säger Alice Mungore som är lokal koordinator för projektet i Buhera, en av fyra distrikt i projektet.
Redan innan årets torka beräknas 55 procent av befolkningen i regionen Buhera påverkas av akut matosäkerhet.
Hur har årets torka påverkat er?
I min region finns inga stora moderna jordbruk, det är bara små bönder som är beroende av att äta maten som de odlar. När det blir så här torrt och skördarna blir mindre, då får familjerna äta mindre. De börjar med att minska ned till att äta två gånger om dagen, sedan kanske till en gång om dagen. Befolkningen börjar leta efter vilda frukter och växter att äta. Det är alltså viktigt att vi fortsätter att bygga upp vår motståndskraft mot den här typen av händelser, säger Alice Mungore.