Min kollega Magnus Joelsson var med om ett märkligt väderfenomen tidigare i augusti. Så här berättar han:
På kvällen söndagen den 9 augusti hade min familj och jag lagt till med vår båt vid ön Lilla Bratten (eller Lilla Brattholmen som det står på sjökortet) strax utanför Kämpersvik i norra Bohuslän. Vid halvniotiden på kvällen dök plötsligt dimman upp mellan öarna och ungefär kvart i 9 kunde vi inte längre se den närmsta grannön Björnåsen, en knapp halv sjömil utåt.
Vi skyndade till land i Kämpersvik, som tur var genom välkända vatten, samtidigt som dimman vällde in över kusten. De grannar vi stötte på på väg in från bryggan vände sig frågande till mig som varande meteorolog: Vad berodde detta på? Jag var ganska förbryllad själv; vi hade haft högsommarvarmt i en tid och väderkartorna hade visat att kallare luft skulle komma in under dagen, vilket inte är något skolboksläge för dimma. Vid elvatiden på kvällen var dimman borta, lika plötsligt som den kommit.
Göteborgs Posten rapporterade senare om hur dimman överraskat söndagsseglare även på andra håll i Bohuslän och varit så tät att den till och med misstagits som brandrök.
Dimma kan bildas när en luftmassa hastigt avkyls nära ytan. Vid kusterna om vårarna är så kallad advektionsdimma vanligt då relativt varm och fuktig luft drar ut över ett fortfarande kallt hav.
Även kall luft över relativt varmt hav kan ge en sorts dimma då avdunstning ger ett fuktigt luftlager som genom uppvärmning av havet stiger och blandas med den kalla luften ovan, med följd att vattenånga åter kondenserar. Denna typ av dimma benämns ofta som sjörök och är en form av blandningsdimma.
Ett tredje fall av dimbildning till havs är då kallt vatten transporteras upp till ytan från djupet (så kallad kall uppvällning). Luften i gränsskiktet kan då avkylas. För att uppvällning ska ske krävs att det blåser nära ytan. Slutligen kan även dimma bildas vid en varmfront, antingen genom tryckfall eller regn i varmluften som ger fukt i kalluften framför. Vilka av dessa processer kunde då ligga bakom dimman?
Front som vände tillbaka
Väderläget hade varit varmt och högtrycksbetonat i ett par dagar, när en kallfront passerat på söndagsmorgonen. På eftermiddagen bildades ett litet lågtryck över Västsverige vilket vände fronten tillbaka över Bohuskusten, nu som en varmfront. Detta visas i analyskartan från 18 UTC (alltså klockan 20 svensk sommartid), olyckligtvis står 12 UTC i rubriken.
Varmfronten gav inga tydliga avtryck på observationerna från väderstationen på Väderöarna i form av temperaturstigning, vindvridning eller tryckfall. Meteogrammet från Väderöarna visar istället ett ganska dramatiskt temperaturfall på eftermiddagen och att lufttemperaturen nådde daggpunkten redan vid 13-tiden.
Det blåste som mest en svag bris på Väderöarna vilket alltså talar emot att det skulle skett någon kall uppvällning i området. Satelliten Metop-C, som bland annat mäter havets ytvattentemperatur, registrerade 20 UTC (alltså klockan 22 svensk sommartid) ett stråk av tydligt kallare ytvatten längs Bohuskusten.
Ser man på ytvattentemperaturobservationer från Väderöarna ser man dock att ytvattentemperaturen ökade ganska konstant mellan mellan klockan 6 och 18 från 18 °C till 20 °C för att sedan avkylas igen till 18 °C vid midnatt. Det är alltså på det hela taget oklart vad som orsakade dimman över Bohuskusten söndagen den 9 augusti, men en häftig upplevelse var det hursomhelst för oss som var med om den.
Magnus Joelsson