Nej, inga rekordnivåer denna gången. Däremot var det en mycket ovanlig situation med två separata men nästan samtidiga högvattenlägen längs västkusten.
Den inledande sydostvinden på torsdagskvällen, tillsammans med det snabba omslaget mot väst natten mot fredag gav ett lokalt genererat högvatten vid Hallandskusten tidigt på fredag morgon. Istället fick Bohuskusten ett mer traditionellt högt vattenstånd mitt på fredagen, med västvindar som drev in vatten från Nordsjön.
Snabb lågtryckspassage gav vindkantring och uppdelat vattenstånd
Natten mot fredag den 23 februari låg ett vidsträckt lågtrycksområde ute på norra Atlanten, öster om Skandinavien fanns istället ett kraftigt högtryck. Ett dellågtryck rörde sig under natten från Nordsjön in över Skagerrak, lufttrycket sjönk hastigt. Vinden som hittills varit sydostlig vred snabbt om till sydväst, först på Kattegatt och några timmar senare på Skagerrak.
Den ovanliga vindriktningen gav helt olika utveckling av vattenståndet på Hallandskusten och på Bohuskusten. Nu tittar vi på hur det såg ut, och varför det blev som det blev.
Vattenståndet utmed Hallandskusten, ett lokalt genererat fenomen
Sedan den tidigare västvinden under torsdagen skiftat till hårda syd- till sydostvindar blev det stopp för ytterligare inflöde av Nordsjövatten till Kattegatt. När så vinden sent under natten mot fredag hastigt slog om till sydväst blev det ett lokalt skvalp i södra Kattegatt.
Vattnet i sydvästra delen av havsområdet, mellan Stora Bält och Jyllands näsa, sköljdes åt nordost mot den svenska kusten. Men i det grunda Kattegatt finns inte så stora vattenvolymer att ta till, så det blev en kortvarig topp längs Hallandskusten tidigt på fredagsmorgonen den 23 februari.
Ovanligt nog var det inte vikarna i söder, Laholmsbukten och Skälderviken, som fick de högsta vattenstånden. Det uppmättes istället längs den öppna kusten i mellersta Halland där Falkenberg och Varberg nådde nära metern över medelvattenståndet. Mätaren i Halmstad som annars brukar nå högst, stannade nära två decimeter lägre än grannstäderna norrut.
Vattenståndet utmed Bohuskusten, ett mer klassiskt stormflodsläge
Ett läge med högt vattenstånd på den svenska västkusten brukar föregås av hård västlig vind på Nordsjön, vilket trycker stora mängder vatten in i Skagerrak och vidare ner i Kattegatt. Allra högst kan det bli med nordvästlig vind, då vatten hämtas från en stor del av norra Atlanten. När det når den svenska kusten tar det stopp, och då stiger vattenståndet.
Även om det var västlig vind på Nordsjön inleddes stormen Louis med sydostlig vind på Skagerrak. Först när dellågtryckets centrum rört sig från Nordsjön in mot Oslofjorden på förmiddagen den 23 februari var vinden västlig även längs Bohuskusten. Då ökade vattenståndet märkbart, inte lika tidigt och snabbt som vid Hallandskusten, men den större vattenvolymen gjorde att högvattenhändelsen varade betydligt längre.
Först när det började mörkna på fredagskvällen hade vattnet sjunkit undan såpass att det började se ut som vanligt igen. Nivåerna hamnade någon decimeter högre än vid Hallandskusten, allra högst nådde Uddevalla med 132 cm över medelvattenståndet.
Och i mitten mötas de två
Efter vindvridningen på fredagsmorgonen blåste det från sydväst under resten av fredagen. Det gjorde att högvattnet vid Bohuskusten fick svårt att sprida sig in i Kattegatt. De små vattenvolymerna i Hallandshögvattnet räckte inte heller upp till Bohuslän. Då fick istället nordligaste Halland och Göteborg ett slags mellanting, med en hastig topp på morgonen och sedan ett lite lägre högvatten under resten av dagen.
Jörgen Öberg, oceanograf