Det har ryktats om att en ny version av den internationella molnatlasen (senaste versionen är från 1987) skulle vara på gång. Nu föreligger texten i en förhandsversion och jag tänkte i några artiklar beskriva nyheterna.
Värt att lägga märke till är att den nya molnatlasen ännu är på granskningsstadiet, så det kan inte uteslutas att det kan bli en eller annan ändring när den officiella versionen publiceras.
Inga nya molnsläkten
Om vi börjar med molnsläktena, eller huvudmolnslagen som de också kallas, så är det inga nyheter.
Vi kommer fortsätta att tala om cirrus, cirrostratus, cirrocumulus, altostratus, altocumulus, nimbostratus, stratus, stratocumulus, cumulus och cumulonimbus precis som förut. Det är inte heller några ändringar när det gäller definitioner och beskrivningar av de tio huvudmolnslagen.
Så den som oroat sig för att gamla invanda begrepp skulle ställas på ända i den nya molnatlasen kan känna sig lugn. Det är främst när det gäller lite ovanligare specialformer av moln som man skapat nya begrepp.
Ett par nya molnarter
Om vi tar ett steg ner i molnens taxonomi så hittar vi molnarterna, och här är det ett par nyheter.
Volutus
Ett helt nytt artnamn är föreslaget, nämligen volutus.
Detta ska användas för de fristående molnrullar som man i sällsynta fall kan se dra fram på himlen. Dessa kan då klassificeras Stratocumulus volutus eller Altocumulus volutus.
I brist på annat har dessa molnrullar tidigare benämnts arcus, till exempel i vår artikel Volutus - molnrulle. När den nya molnklassificeringen är fastslagen så kommer vi nog ha anledning att göra ändringar i en del av våra artiklar.
Begreppet arcus kommer att finnas kvar, men avser då molnrullar som finns i direkt anslutning till ett modermoln, i det här fallet oftast ett cumulonimbus.
Stratocumulus floccus
Floccus brukar man kalla tofsliknande moln med cumulusartad översida och en mer söndertrasad undersida ofta med fallstrimmor. Har man ögonen med sig så får man se dessa lite då och då, även om de långt ifrån förekommer varje dag.
Hittills har begreppet floccus endast använts för höga och medelhöga moln, men nu är det föreslaget även för stratocumulus.
Den legendariske Uppsalaprofessorn Gösta H. Liljequist använde i sin bok Moln deras uppkomst och formationer namnet Stratocumulus floccus i en molnbild. Detta trots att han var medveten om att namnet officiellt inte existerade. Han hade identifierat ett behov och nu ser det ut som att han blir bönhörd.