Sett ur människans ögon är sjöar trogna källor till vatten. I ett geologiskt perspektiv däremot, när 100 år är ett ögonblick, har sjöarna en livstid med början och slut.
Vi kan titta på ett exempel, en genomsnittlig svensk sjö. Den ligger i Sveriges inland i skogsklädda trakter ovan högsta kustlinjen. Vattenytan är några hektar stor och den får merparten av sitt vatten från kringliggande områden. Detta kommer på sikt att påverka sjöns livstid. En sjö som ligger i ett flackt område och vars vatten rinner genom jordbruksmarker får mer näring och växer snabbare igen, än en sjö som ligger i näringsfattig trakt med kala klippor som omgärdar den. Men nu går vi händelserna i förväg. Vår sjö är ingen av dessa ytterligheter. Den ligger i skogstrakter och i ett något sluttande landskap.
Sjön föddes under inlandsisens tyngd. När det massiva istäcket började röra på sig skrapades organiskt material bort. Sprickor och fördjupningar skapades i berggrunden. Dessa fylldes med morän och smältvatten. Till en början kan vi anta att sjön fylldes på med alger och enklare växtlighet. Skogarna bredde efter hand ut sig över Sverige och landskapet fylldes med växtlighet och liv. Så även sjön.
Nu kommer tillrinningen till sjön från nederbörd. Humusämnen förs med vattnet. Kanterna kring sjön omgärdas efter hand av vass. På vintern kapas vassen när isen håller fast dess stammar och detta rycks sedan bort. Vassen faller ned mot kanten. Bottens mjuka sediment fylls på med dött material.
På detta sätt kan det fortsätta. Fiskar vandrar upp i uppströmssjöar. Fisken äts av bland annat fåglar, uttrar och människor. Material tillförs sjön och sedimenterar eller rinner ut via utloppet.
Bävrar bygger dämmen som höjer vattenytan vid sjöns utlopp. Detta påverkar tillfälligt sjöns vattenyta men inte i någon stor grad. Vår sjö däms inte av människan. Den faller inte heller offer för utdikning och sjösänkning, något som drabbade många sjöar under 1800- och 1900-talet. Det näringsrika bottensedimentet var eftertraktad odlingsmark och värt de tusentals mantalstimmar som krävdes för att gräva diken.
På sikt undkommer ändå inte vår sjö det oundvikliga. Livet genererar restprodukter som fyller upp sjön som blir grundare och grundare. Nedbrytningen av allt organiskt material tar längre tid än vad som fylls på. Mossor vandrar in. Ur det geologiska tidsperspektivet är snart sjön ett minne blott.
Kunskapsbanken på smhi.se beskriver Sveriges sjöar och Sjöars utbredning .
Katarina Stensen