Julmånaden december blev kall i hela Sverige, på många håll den kallaste på tio år. Det påverkade även haven runt Sverige, så att ytvattentemperaturen till havs sjönk med tre grader i genomsnitt. Men om vi tittar på enskilda mätplatser så är det stora skillnader i hur avkylningen gick till. Vi ska försöka bena ut vad det kan bero på.
När vi tittar på bilden ovanför syns ett helt annorlunda mönster för mätplatsen i Östersjön jämfört med den på västkusten. Kurvan för Knolls grund till havs mellan Öland och Gotland kunde nästan ha varit ritad med hjälp av en linjal, medan linjen för Väderöarna utanför Fjällbacka på västkusten är lika slagig som dagspriset för el i december. Olika väder vid ost- och västkusten skulle kunna vara en möjlig orsak, men det har ändå varit rätt så lika vid de båda kusterna. Perioder med nordlig vind och bitande kyla har växlat om med västvindar och temperaturer en bit över fryspunkten.
Förklaringen döljer sig istället under havsytan. Östersjön har ett homogent ytlager av bräckt vatten som sträcker sig från ytan ända ner till 70–80 meters djup. Där finns språngskiktet, gränsen mellan det mindre salta ytvattnet och det tyngre och saltare djupvattnet. Sommartid finns längst upp ett tunnare ytskikt med varmt vatten, cirka 15–20 meter tjockt, men det är avvecklat så här års.
På västkusten är det betydligt stökigare, ett antal vattenmassor tävlar om utrymmet närmast ytan. Kyligt och mindre salt Östersjövatten, saltare och varmare vatten från Nordsjön och så djupvatten som i Skagerrak och Kattegatt når betydligt högre upp än i Östersjön, bara 10–20 meter under ytan.
Havsvattnet kyls av från ytan, så när luften är kallare strålar ytvattnet ut sin kvarvarande värme. Är skiktningen djup och stabil som i Östersjön sprids kylan bara långsamt ner genom vattenkolumnen ner till språngskiktet. Inte ens mycket hårda vindar förmår att röra om till ett så stort djup, Östersjöns vatten kyls av sakta men säkert.
Vid västkusten, där skiktningen är närmare ytan och mer varierad, kan vinden röra om så att det ena dagen är varmare vatten närmast ytan och kyligare vatten nästa dag. Även här kyls ytvattnet såklart av när luften är kall, men temperaturvariationen blir betydligt oroligare än i Östersjön. Vi kan se att syd och västvindar för upp varmare vatten mot ytan, medan nord och ostvindar leder till kyligare ytvatten.
Jörgen Öberg, oceanograf