Det är dramatiska minnesbilder som dyker upp. Den där sommaren för 20 år sedan då barndomens älv växte och svämmade över sina breddar.
Den torrlagda forsen som är Gimåns utlopp i Ljungan i Torpshammar fylldes med vatten. Forsande massor ledde till att ett vackert gammalt trähus fick brännas upp för att inte dras med i forsen och skada annan infrastruktur. Det visades på nyheterna brinnande hus, enorma vattenmassor, militära fordon i byn och helikoptrar. Intresset var stort nationellt och internationellt.
Uppströms skadades Vikbron, träbron över Ljungan som byggdes 1888. Det är en av landets längsta och äldsta bevarade träbroar.
Under den här tiden studerade jag hydrologi i Uppsala och har fått berättat hur kollegorna jobbade med varningar och specialprognoser under översvämningarna. Senare under hösten drabbades Dalsland och Värmland av översvämningar, ni kanske minns Arvika 2000? Det kommer vi att återkomma till i höst.
Sommaren 2000 regnade det ovanligt mycket i södra Norrland och det ledde till översvämningar vid flera stora älvar. Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Delångersån, Ljusnan och delar av Dalälven.
Problemen började på allvar den 17 juli då små och medelstora vattendrag snabbt fylldes och i första hand orsakade skador på vägar och broar samt på bebyggelse nära vattendragen.
Först påverkades de sjöfattiga vattensystemen, men allt eftersom vattenståndet i sjöarna steg ökade även flödena i de sjörika vattendragen. Problemen förflyttades sedan till de större vattendragen och nedströms i de stora vattensystemen.
Kulmen i vattendragen nåddes mellan den 22 och 27 juli. Mer om detta i Kunskapsbanken.
/Åsa Johnsen, hydrolog och gästbloggare