Cyanobakterierna toppade kring midsommar

Under sommaren 2022 förekom cyanobakterier i hela Egentliga Östersjön, Finska viken samt i sydöstra delen av Bottenhavet. De största sammanhängande förekomsterna var i mellersta och norra Östersjön under sista veckan i juni. Flest dagar med förekomst av cyanobakterier, runt 25 dagar, var i området kring Finska vikens mynning samt havsområdet mellan Söderköping och Gotska Sandön. I Bottenhavet var förekomsterna som störst under andra halvan av juli, medan det var relativt rikligt med cyanobakterier i sydvästra Östersjön i mitten av augusti.

Det dröjde till den 17 juni innan de första mer utbredda förekomsterna med cyanobakterier kunde urskiljas på den satellitdata som SMHI använder. Det var i norra Östersjön, under resten av sommaren fram till början av september observerades cyanobakterier i större eller mindre omfattning från Finska viken och Bottenhavet till Öresund och Bälten.

Säsongskartorna för cyanobakterier 2021 och 2022 visar på en stor geografisk spridning.

– Om det var Bottenhavet och södra Östersjön som var mest utsatt under sommaren 2021, så var det denna sommar ett omvänt mönster med omfattande ytansamlingar i norra Östersjön. Som helhet var de två senaste somrarna ändå relativt likvärdiga, säger Jörgen Öberg, oceanograf på SMHI.

Karta 2021 - antal dagar då cyanobakterier detekterats från satellit.
Kartorna visar totalt antal dagar då cyanobakterier detekterats från satellit. Huvudsaklig datakälla är ESA-satelliterna Sentinel 3A och 3B, men även Suomi-NPP från NASA samt NOAA-20 har använts. Förstora Bild

 

 

 

 

Snabb utbredning i juni

Satellitbild
Omfattande förekomster med cyanobakterier i norra halvan av Östersjön den 26 juni. Bilden är färgjusterad och framhäver de gröna tonerna till havs. Källa: SMHI-bild byggd på data från NASA Förstora Bild

Det dröjde bara en dryg vecka från de första större observationerna den 17 juni tills cyanobakterierna brett ut sig över stora delar av norra och mellersta Östersjön. Värmen som kulminerade över midsommarhelgen bidrog till den starka tillväxten. Redan den 28 juni noterades sommarens största utbredning, då cirka 83 300 kvadratkilometer av havet täcktes av cyanobakterier.

– Att det började i norra Östersjön och inte som brukligt i sydost ned mot Polen och Litauen, kan delvis förklaras av att ytvattnet i juni ovanligt nog var varmare i norra än i södra halvan av Östersjön, fortsätter Jörgen.

Mer ostadigt i juli

Första halvan av juli var lågtrycksbetonad. Vinden skingrade en del av ytansamlingarna och mycket doldes under ett molntäcke för satelliterna. De observerade förekomsterna med cyanobakterier var både mindre än i juni och mindre än vanligt för juli, som annars brukar vara högsäsong för cyanobakterierna i Östersjöområdet. En tillfällig topp syntes under den varma och soliga tredje veckan i juli, men när en kallfront drog in över Östersjön den 25 juli var det tack och farväl för de omfattande förekomsterna i centrala Östersjön.

Tillväxt i söder under augusti

Kring månadsskiftet juli-augusti drev nordvästvinden ytvattnet vid Blekingekusten ut till havs. I dess ställe vällde djupvatten upp, med vattnet följde ny näring som blev tillgänglig för cyanobakterierna i sydvästra Östersjön. Från mycket små mängder i juni och juli ökade cyanobakterierna i området och var relativt omfattande under hela augusti månad.

Mindre än förut i Bottenhavet

Både 2020 och 2021 har det varit mycket omfattande förekomster med cyanobakterier till havs i södra Bottenhavet, men i sommar har det varit mer blygsamt. Endast i mitten av juli var det påtagliga ytansamlingar, och då mest i den sydöstra delen. Mot slutet av månaden började det ebba ut till havs, i augusti var det spridda förekomster utmed den finska kusten.