Så kan havsisen förändras i framtida klimat

SMHI har analyserat hur havsisförhållandena i svenska farvatten kan komma att förändras under kommande årtionden. Analyserna visar att framtidens isvintrar i medeltal blir både kortare och lindrigare avseende isutbredning och isens tjocklek. Analyserna visar även en fortsatt stor variation från år till år. Inga isfria vintrar syns i de framtidsscenarier som SMHI har analyserats.

Rapporten, som publicerades den 30 september, är en redovisning av ett regeringsuppdrag som SMHI fick i regleringsbrevet för 2021. Uppdraget var att analysera hur isens utbredning och beskaffenhet i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och norra Östersjön kan komma att utvecklas i ett perspektiv på 20 respektive 50 år.

– Vi har med hjälp av klimatscenarier och historiska observationer tittat på ett antal olika indikatorer, bland annat maximal isutbredning, issäsongens längd och isens medeltjocklek, berättar Lars Arneborg, chef för SMHIs oceanografiska forskningsenhet.

Havsis - februari 2018
Drivis i Bottenviken. Arkivbild från 2018.

Kortare och lindrigare isvintrar

I rapporten har SMHI analyserat utsläppsscenarierna RCP4,5 (koldioxidutsläppen ökar fram till 2040) och RCP8,5 (fortsatt höga utsläpp av koldioxid), och sammanställt resultat för havsområdena Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och norra Östersjön.

De olika klimatscenarierna visar att dagens lindriga isvintrar blir det normala i framtiden. Svåra isvintrar blir sällsynta redan i ett 20-årsperspektiv och obefintliga i ett 50-årsperspektiv. Issäsongen blir också kortare, med störst förändring i de södra havsområdena. Inget scenario indikerar dock helt isfria vintrar.

– Åtminstone Bottenviken väntas i genomsnitt bli helt istäckt även i framtiden, även om istjockleken minskar markant, säger Lars

I Bottenhavet och Ålands hav tyder scenarierna på att det främst kommer förekomma kustnära is om 50 år. Längs den svenska kusten i norra Östersjön väntas havsis i princip inte förekomma alls om 50 år.

Inga tydliga slutsatser om isvallar

I takt med att isutbredningen minskar och isen blir tunnare blir även förekomsten av mycket tjock deformerad is lägre. Det går dock inte att dra några slutsatser kring förekomsten av mindre vallar eller så kallade stampisvallar. –Stampisvallar bildas när olika typer av tunnare is eller issörja pressas upp mot en tjockare iskant eller land när det blåser mycket, förklarar Lisa Lind, chef för SMHIs istjänst som också medverkat i uppdraget.

–Dessa typer av vallar kan vara ett hinder för sjöfarten även under lindriga isvintrar. Enligt våra analyser kan vi anta att dessa vallar fortsätter förekomma på både 20 och 50 års sikt, åtminstone i Bottenviken, fortsätter Lisa Lind.