Det är alltid ytterst solen som driver "vädermaskineriet" genom att lufthavet värms upp olika på olika platser och på olika nivåer. Vattnets kretslopp är en viktig del i denna process med avdunstning, som lagrar energi, och molnbildning och nederbörd som frigör energi.
Solen värmer upp jorden och de lägsta skikten i atmosfären olika. Ekvatorsområdet får i medeltal ett överskott av värmeenergi och polarområdena ett underskott. Om inte en utjämnande process funnits, hade det ganska snabbt blivit allt varmare kring ekvatorn och allt kallare i polarområdena.
I stor skala
Denna omfördelning av värme sker genom ett vädermaskineri i stor skala. Temperaturkontrasterna skapar en jättelik cirkulation med varm luft som på hög höjd strömmar mot polerna och polarluft som på låg höjd strömmar mot tropikerna.
Men cirkulationen sker på en roterande planet, och en egendomlig konsekvens av rotationen är att luften har svårt att förflytta sig några avsevärda sträckor. Rotationen söker driva tillbaka vinden varifrån den kom i en cirkelrörelse. Detta kallas corioliseffekten.
Det som vi upplever som väder är kampen mellan dessa två motstridiga krafter. En rak kraft som verkar temperaturutjämnande, en annan "krokig" som söker förhindra utjämningen. "Krokigheten" hos den senare kraften förklarar varför den resulterande luftströmningen sker i jättelika virvlar, högtryck och lågtryck.
... och liten
På mindre skalor kan man se hur det på våren och sommaren blåser från sjöar och hav dagar då solen lyser och hur det över inlandet växer upp moln, kanske med regnskurar. Vädermaskineriet finns överallt i lufthavet i små och stora skalor och det skapar det vi upplever som väder.