September 2022 - Händelserikt på norra halvklotet

September blev en händelserik månad på norra halvklotet. Extrem värme, extrema regn och flera tropiska orkaner stod på en minst sagt besk meny för de områden som drabbades. Särskilt anmärkningsvärd var den relativa värmen på Grönland där temperaturen uppe på Summit (startår 1989) för första gången under en septembermånad nådde över noll.

Global temperaturanomali (vänster bild) i september 2022 samt för Europa (höger bild).
Global temperaturanomali (vänster bild) i september 2022 samt för Europa (höger bild). Avvikelserna avser normalperioden 1991-2020. Källa: ECMWF, Copernicus Climate Change Service. Förstora Bild

Enligt Copernicus Climate Change Service låg den globala medeltemperaturen 0,35°C över referensvärdet för normalperioden 1991-2020. Det innebär en delad fjärdeplats bland de varmaste septembermånaderna globalt. Den allra varmaste september 2020 var 0,08°C varmare än årets upplaga.

Månadsvis temperaturavvikelse globalt och i Europa från januari 1979 till september 2022.
Månadsvis temperaturavvikelse globalt och i Europa från januari 1979 till september 2022 jämfört med medelvärdet för 1991-2020. De svarta staplarna visar avvikelsen för respektive septembermånad. Källa: ECMWF, Copernicus Climate Change Service. Förstora Bild

Europa - Skyfall i Italien och nationellt septemberrekord i Frankrike

För Europa som helhet var detta enligt Copernicus en kylig månad och den kyligaste septembermånaden sedan 2013. Stora delar av Västeuropa hade dock i allmänhet en tämligen normal månad jämfört med genomsnittet för 1991-2020. Varmt var det däremot på Island och i de västra delarna av Sydeuropa närmast Medelhavet där det för årstiden varma havsvattnet bidrog till temperaturöverskotten. I området kring Kaukasus var det även där temperaturöverskott om än inte lika stora. Där inleddes månaden för övrigt med mycket varmt väder. Den 1a var Divnoe i Ryssland beläget mellan Svarta havet och Kaspiska havet varmast i Europa med sina 39,9°. 

Medellufttryck i Europa i september 2022.
Medellufttryck i Europa i september 2022. Illustration SMHI Förstora Bild

Ex-Danielle bidrog till nytt nationellt septemberrekord i Frankrike

Månadens allra högsta temperatur kom dock att uppmätas i samband med extremt varmt väder i sydvästra Europa den 11-12. Detta var resultatet av att mycket varm luft från Afrika drogs upp av ett lågtryck, resterna av den gamla tropiska orkanen Danielle, mot norra Spanien och sydvästra Frankrike. Utöver nationellt septemberrekord slogs även flera andra stationsrekord för september, bland annat i Nantes. Den 11e rapporterades 40,8° från Fuente Palmera i Spanien. Dagen därpå, den 12e, nådde temperaturen lokalt 40° i Frankrike. Allra varmast var det då i Pissos med 40,2° vilket enligt den franska vädertjänsten är nytt nationellt septemberrekord. Det gamla septemberrekordet på 40,0° uppmättes 1975 i Ajaccio. 

Initialt rapporterades 40,7° från Bégaar som varandes högsta temperatur men det värdet har senare visat sig vara för högt. Även ett värde på 40,5° från 2016 som initialt nämndes som tidigare rekordvärde har underkänts på grund av överexponering.

Kyligt i Östeuropa

I praktiskt taget hela Östeuropa, främst Ukraina, Belarus och Baltikum, var september däremot en kylig eller mycket kylig månad relativt 1991-2020. I Lettland får man gå tillbaka till år 2000 för att finna en kyligare septembermånad. I Estland gick temperaturen inte någon dag över 20°. Senast detta skedde var under den kyliga septembermånaden 1993. Där var också inledningen av september extremt kall. Sedan 1922 har det bara inträffat två gånger, 1993 och 1941, att månadens första 10 dygn varit kallare. Enligt den franske klimatologen Etienne Kapikian var det för årstiden, avser första dekaden av september, rekordlåga temperaturer på sina håll i Osteuropa i bland annat Minsk i Belarus och den ryska exklaven Kaliningrad som båda upplevde den tidigaste observerade frosten. 

Månadens lägsta temperatur på -13,3° uppmättes den 29e i Izhma i Ryssland. Uppe på höjden i Alperna förekom dock betydligt lägre temperaturer än så. Colle Major på 4750 möh i Italien rapporterade -21,2° på morgonen den 17e medan Capanna Margherita (4560 möh) samtidigt hade -20,1° som lägst.

Extremt kraftigt skyfallsregn i centrala Italien

Den 8e föll kraftigt regn på 156 mm i Lugano i Schweiz och 190 mm i Ploce i Kroatien. Dessa mängder var dock inte i närheten av den veritabla syndaflod som drabbade ett område i centrala Italien den 15 september. Cantiano uppmätte då abnorma 419 mm på sju timmar. Det extremt kraftiga regnet i Cantiano med omnejd gav upphov till översvämningar, förstörd infrastruktur och flera dödsoffer. Värt att notera är att det så sent som i oktober förra året föll 496 mm i Montenotte i Ligurien i nordvästra Italien på sex timmar. I slutet av oktober 2011 föll 472 mm i Brugnato på sex timmar. 

Skyfallsregn även i Kroatien

Inte bara Italien drabbades av extrema mängder regn. I slutet av månaden, närmare bestämt den 28:e, föll lokalt mer än 150 mm på ett dygn i Kroatien. Allra mest, 288 mm, fick Rijeka. Detta är den största regnmängd som observerats i Rijeka oavsett tid på året. Det tidigare dygnsrekordet där på 262,1 mm var från augusti 1981. Kroatiens absolut största dygnsnederbördsmängd på 352 mm uppmättes i Zadar i september 1986. Sett över en 24-timmarsperiod den 28-29 september fick Rijeka 296 mm.

Nordamerika - Fiona, Ian och Ex-Merbok slog till hårt

Nordamerika hade en varm eller mycket varm månad på de allra flesta håll. Särskilt varmt var det i västra USA. Där inleddes månaden även med extrem värme och flera månadsrekord slogs. Lokalt noterades även nya absolutrekord. Allra varmast var det den 6 i Death Valley i Kalifornien då temperaturen kom upp i 51,8°

Under den inledande veckan noterades åtskilliga nya rekord, både absolutrekord och septemberrekord i västra USA. Exempelvis i San Jose (123 års mätningar) i Kalifornien den 6e där man uppmätte 42,8°. Det tidigare värmerekordet på 42,2° var från september 2017 och juli 1972. Samma dag slog Sacramento (startår 1877) sitt absoluta värmerekord på 45,6° från juli 1925 då temperaturen där kom upp i 46,7°. I Salt Lake City (startår 1874) i delstaten Utah pulvriserades det gamla septemberrekordet på 37,8° från 2020 och 2019 då temperaturen där den 7e kom upp i hela 41,7°. Där lyckades man med att slå det gamla septemberrekordet tre dagar i rad(!) Värdet är dessutom tangerat absolutrekord. En lika hög maximitemperatur uppmättes i Salt Lake City i juli 2022, juni 2021, juli 2002 och juli 1960. Antalet dagar med minst 100°F (37,8°C) har i år varit exceptionellt många i Salt Lake City, hela 34 stycken per den 7 september. Det gamla rekordet var 21 stycken från 2021, 1994 och 1960.

Ovanligt varm inledning även i västra Kanada

Även i västra Kanada förekom osedvanligt höga temperaturer i månadens början. I Lytton i provinsen British Columbia slogs det gamla provinsrekordet på 39,0° från 1988 när man den 2 uppmätte 39,6° där. Dagen därpå, den 3 september, var det provinsen Albertas tur att slå det gamla septemberrekordet på 38,3° från 1967 då Medicine Hat uppmätte 38,4°.

Kallast på höjden i Alaska

Kallast var det uppe på Denali (4328 möh) i Alaska med -27,1° som lägst den 27e. På lägre höjder hade den ändå relativt högt belägna stationen Chisana (1011 möh) i Alaska -13,3° som lägst den 28e. Även om det var varmt i större delen av Nordamerika fanns det områden där september blev kyligare än normalt. Mest uttalat var området i sydöstra USA och Mexiko. 

Tropiska orkaner stod för väderdramatiken i Nordamerika

Efter en lång tids slummer vaknade de tropiska ovädren på Atlanten till liv i september. Fyra tropiska orkaner och två tropiska stormar hann bildas under månaden. En av dessa var Fiona som nådde kategori 4 på den femgradiga Saffir-Simpsonskalan. Orkanen drog först in över Puerto Rico som en kategori 1 den 18e. I samband med detta föll lokalt extremt stora mängder regn på ön. Allra mest fick Rio Cerrillos där det under en 24-timmarsperiod den 18-19 föll 689 mm. Godkänns detta värde av den amerikanska vädertjänsten är det i så fall ett nytt rekord för största nederbördsmängd under 24 timmar på Puerto Rico oavsett tid på året. Det tidigare rekordet var 603 mm från oktober 1985 i samband med en tropisk störning som senare kom att utvecklas till den tropiska stormen Isabel. Noterbart är att när Fiona passerade Små Antillerna som en tropisk storm föll 515 mm på 24 timmar den 16-17 september vid en station i det franska departementet Guadeloupe.

Ex-Fiona gav nytt absolut lufttrycksrekord i Kanada

Efter att ha lämnat Puerto Rico och dragit ut över öppet hav intensifierades Fiona snabbt och nådde senare kategori 4. På sin väg norrut missade orkanen lyckligtvis Bermuda men kom senare att dra in över Kanada som en extremt kraftfull mellanbreddscyklon. Det lägsta uppmätta lufttrycket vid landkänning den 24 september var 932,7 hPa vid Hart Island och 932,8 hPa vid bojen i East Chedaducto Bay. Detta är med mycket god marginal det lägsta lufttryck som observerats i Kanada. Det tidigare lufttrycksrekordet för Kanada var 940,2 hPa uppmätt i St Anthony i provinsen Newfoundland-Labrador den 21 januari 1977. Utöver detta noterade några stationer i östra Kanada med medellånga mätserier nya absoluta lufttrycksrekord. 

Ännu en destruktiv "I"-orkan...

Sedan år 2000 verkar det vila en förbannelse över tropiska stormar och orkaner med namn på "I" på Atlanten. Omkring hälften av alla som bildats under 2000-talet har varit så pass destruktiva att deras namn strukits efter säsongen. Namn på bokstäverna "H" och "J" har inte varit i närheten av att vara lika destruktiva som namnen på "I". Årets namn var Ian som blev ytterligare en destruktiv "I"-orkan. I skrivande stund har över 100 personer omkommit till följd av Ians framfart i USA vilket gör den till Floridas dödligaste orkan sedan den för Florida famösa "Labor Day"-orkanen 1935.

Ian som bildades i Karibien intensifierades snabbt och drog den 27e in över nordvästra Kuba som en kategori 3-orkan. Väl ute över öppet vatten i Mexikanska Golfen skedde sedan en snabb intensifiering och Ian nådde då nästan kategori 5. På kvällen den 28e svensk tid drog orkanen så in över västra Florida som en mycket kraftfull kategori 4-orkan. Därmed kom Ian att placera sig på en delad femteplats bland de kraftfullaste orkaner som nått land över den kontinentala delen av USA (exklusive Hawaii, Guam, Puerto Rico etc). Notabelt är att detta nu är tredje året i rad som en orkan når land som en av de starkaste som skådats över fastlandet i USA. Ifjol drog Ida in och under den hyperaktiva säsongen 2020 Laura.

Ian drog in exakt där Charley 2004 drog in(!)

Till avdelningen tragisk kuriosa kan nämnas att Ian drog in exakt på samma ställe som orkanen Charley gjorde år 2004 och med exakt samma maximal medelvind. Skadorna från Ian blev dock betydligt mer omfattande då Charley var en liten och kompakt orkan jämfört med den betydligt större Ian. Därtill rörde sig Charley mycket snabbt.  

I samband med att Ian drog in över Florida följde en extremt hög stormflod och ymniga mängder regn. För några platser uppmättes nya rekordnivåer, bland annat i Fort Myers. När det gäller stora regnmängder finns ett värde på 726 mm från New Smyrna Beach under en tidsperiod om på drygt 36 timmar. Värdet sticker dock ut jämfört med andra stationer och det lär därför bli föremål för granskning.

Ian följde åter i Charleys fotspår in över South Carolina

Till den 29e hade Ian dragit ut över öppet vatten öster om Florida och då försvagats till en tropisk storm. Ian lyckades inte återhämta sin forna styrka men drog på månadens sista dag in över South Carolina som en orkan av kategori 1 för att därefter försvagas och slutligen lösas upp. Även orkanen Charley 2004 tog en bana in över South Carolina och nådde land som en kategori 1 över ungefär samma område som Ian drog in.

Givet den omfattande förstörelse och förlusten av människoliv är det närmast helt säkert att namnet "Ian" kommer att strykas efter årets säsong och ersättas med ett annat till orkansäsongen 2027. 

Preliminära banor över tropiska cykloner på Atlanten orkansäsongen 2022.
Preliminära banor över tropiska cykloner på Atlanten orkansäsongen 2022. Beteckningen "MH" under "Type" i rutan indikerar på en "major hurricane" (kategori 3-5). Källa: National Hurricane Center (NHC). Förstora Bild

Alaska drabbades hårt av resterna av orkanen Merbok

På andra sidan Nordamerika kom Alaska att drabbas hårt då resterna av den gamla tropiska orkanen Merbok från västra Stilla havet drog in med full kraft över Berings hav kring mitten av månaden Då havsisen den här tiden på året ännu inte lagt sig i regionen var det naturliga skydd mot de kraftiga vindar och vågor som drogs upp av Ex-Merbok bristfälligt. Flera kustsamhällen drabbades därför av översvämningar. I Nome var den högsta registrerade vattennivån 3,2 meter den 17e september. I modern tid är det bara den 11-12 november 1974 som en högre stormflod på omkring 3,66 meter uppmätts. Enligt klimatspecialisten Rick Thoman som twittrat om det kan den här septembermånadens vattennivå i orten Golovin ha varit ännu högre än den var 1974.

Lokalt mycket regn efter orkanen Kay i Mexiko

Även i östra Stilla havet förekom en hel del tropiska oväder. Sammanlagt sex tropiska stormar bildades under månaden. Av dessa var det bara en, Kay, som utvecklades till en orkan. Kay nådde som mest kategori 2 på den femgradiga skalan. I mångt och mycket följde Kay en bana relativt parallellt med Mexikos kustremsa. Den 8e drog orkanen in över Baja California i Mexiko. I samband med Kays ankomst till Mexiko föll stora mängder regn. Den 7e fick Guadaloupe 383 mm och dagen därpå uppmättes 370 mm i San Francisco del la Sierra. Efter att Kay nått land nedgraderades den till en tropisk storm. Väl ute till havs igen kom Kay att röra sig ytterligare en bit norrut för att därefter vända söderut och slutligen lösas upp. Regnen från Kay spred sig även in över sydvästligaste Kalifornien. San Diego i Kalifornien fick 15,5 mm den 9e. Detta låter lite men det räckte för att kvala in på topp 10-listan över största dygnsmängd i september. Detta för en station där mätningarna inleddes för 172 år sedan.  

Inte bara tropiska oväder som gav kraftigt regn

Det var inte bara i samband med tropiska stormar eller orkaner som det föll stora mängder regn. I delstaten Nuevo Leon i Mexiko fick Cadereyta 243 mm den 4e följt av 315 mm i Crucitas den 5. Den 17e föll lokalt stora mängder regn i ett mindre område i den norra delen av Oaxacas i Mexiko. Usila uppmätte då 361 mm. Några dagar senare, närmare bestämt den 21a, var det dags igen men den här gången i den nordvästra delen av delstaten Chiapas. Chapultenango rapporterade då en regnmängd om 288 mm.

Asien - Kraftiga regn i Indien, Thailand, Japan, Taiwan och Vietnam

Även i Asien var det främst tropiska stormar och orkaner som var månadens drama queens. Sju tropiska stormar bildades under månaden. Därtill fanns Hinnamnor från slutet av augusti. Kraftigast under september var Noru som kortvarigt nådde kategori 5 på Saffir-Simpsonskalan.

Hinnamnor - en av Sydkoreas kraftigaste

Bildades i slutet av augusti och intensifierades därefter snabbt till kategori 5 innan augusti övergick i september. Orkanen försvagades visserligen därefter men återintensifierades delvis då den rörde sig över några japanska öar. Den 6 september drog orkanen in över Sydkorea i kraftigt försvagat skick som en kategori 2-orkan. Trots detta blev Hinnamnor beroende på uppgift den tredje starkaste tropiska orkan som träffat Sydkorea.

Efter att orkanen passerat Sydkorea drog den snabbt vidare åt nordost samtidigt som den förlorade sin tropiska karaktär. I samband med Hinnamnors framfart föll stora mängder regn i Sydkorea. Till de mer imponerande mängderna hör Sydkoreas sydligaste ö Jeju Island där man fick omkring 1000 mm på drygt tre dygn den 4-6. Sajten Floodlist anger 1059 mm medan Accuweather anger 948 mm. Bland större dygnsmängder hittar vi Pohang som den 6e fick 271 mm. 

Orkanen Hinnamnor missade förvisso Japans fastland men triggade föhnvindar vilket ledde till lokalt extremt höga temperaturer i den västra delen. Kanazawa (startår 1882) tangerade så den 6e september sitt 120 år gamla absolutrekord på 38,5°.

Muifa - kraftigaste orkanen som träffat Shanghai

Bildades under månadens inledande trimester och nådde kortvarigt kategori 4. Den 12e september drog orkanen in över den japanska ön Ishigaki Island i Okinawa prefektur där lufttrycket sjönk till 966 hPa. Orkanen fortsatte sedan på en nordvästlig bana och nådde land i Kina sent på kvällen den 14e. I dess bana fanns mångmiljonstaden Shanghai som utsattes för en direktträff av orkanen. Enligt uppgift är Muifa den kraftigaste orkan som träffat Shanghai sedan statistik började föras 1949. Ymnigt regn föll i anslutning till Muifa och stationen Yinzhou uppmätte 249 mm den 14e. Efterhand försvagades Muifa på sin väg norröver.

Nanmadol - en av de kraftigaste som träffat Japan

Samma dag som orkanen Muifa drog in över japanska ön Ishigaki Island bildades den tropiska stormen Nanmadol. Några dagar senare uppgraderades Nanmadol till orkan. Kort därefter genomgick orkanen en snabb intensifiering och nådde som mest kategori 4 på skalan samtidigt som den nu rörde sig på en nordvästlig bana. Den 18e drog Nanmadol in över Kyushu i södra Japan. Samtidigt uppmättes ett ovanligt lågt lufttryck på som lägst 935 hPa vilket är det fjärde lägsta som observerats i Japan. Nanmadol förde även med sig mycket stora mängder regn. Under en 24-timmarsperiod den 18-19 september föll 726 mm regn i Ebino i Miyazaki prefektur. Nästan lika mycket, 713 mm, uppmättes i Mikado. På 72 timmar uppmättes som mest 907 mm totalt i Ebino. 

Talas - svag men fällde mycket regn över Japan

Kring höstdagjämningen bildades den mycket kortlivade tropiska stormen Talas. Även om stormen var svag kom den att bringa mycket regn i främst Shizouka prefektur den 23-24. Några av prefekturens stationer med mätningar från slutet av 1970-talet och framåt noterade då sin största regnmängd på sex timmar oavsett tid på året. Den största 24-timmarsmängden stod Shizouka för där man fick 417 mm den 23-24.

Noru - explosiv kategori 5-orkan

Öster om Filippinerna bildades den tropiska stormen Noru dagen innan höstdagjämningen. Initialt var intensifieringen långsam och till den 24 nådde Noru orkanstyrka. Kort därefter genomgick Noru en explosiv intensifiering. På mindre än ett dygn gick Noru från en kategori 1-orkan till en livsfarlig kategori 5-orkan. Utifrån USA-baserade Joint Typhoon Warning Centers data ökade Noru sin intensitet med 70 knop på 12 timmar vilket är en av de absolut största intensitetsförändringar som skådats. Den officiellt största är 85 knop i samband med orkanen Vera i september 1959. Det är dock värt att poängtera att tropiska orkaners intensitet i västra Stilla havet överlag var överskattade under 1940-1960-talet. 

Noru försvagades innan den drog över Filippinerna

När Noru väl nådde land över norra Filippinerna den 26e hade den lyckligtvis försvagats till kategori 4. Noru förde med sig mycket regn och enligt Floodlist föll 283 mm på 24 timmar i Subic. När Noru väl lämnade Filippinerna hade den försvagats ytterligare och klassades då som kategori 1. Under de efterföljande dygnen rörde sig Noru på en i huvudsak västlig bana. Noru hämtade åter kraft över det varma vattnet i Sydkinesiska havet och nådde kategori 4. Lyckligtvis försvagades orkanen än en gång innan den nådde land, nu i centrala Vietnam. Noru fällde mycket regn över främst Vietnam och enligt Floodlist uppmätte Thanh Thuy 428 mm under en 24-timmarsperiod den 28-29. De ymniga regnen från Noru gav upphov till översvämningar i både Vietnam och på Filippinerna.   

Inte bara tropiska orkaner som gav mycket regn

Månadens största nederbördsmängd föll inte i direkt anslutning till en tropisk orkan. Ostliga vindar över Taiwan gjorde att en station nära Hanxi erhöll 754,5 mm den 25. Även den 4e och den 11e föll mängder lokalt över 300 mm på Taiwan. Xinxiang fick 329 mm den 11e. Ungefär samtidigt, dock under en 24-timmarsperiod den 11-12 fick Hateruma 359 mm. I Indien förekom ett par omgångar med lokalt kraftigt regn, särskilt den 22-24 i landets norra delar. Bahadurgarh noterade 510 mm den 23e och Rishikesh 416 mm den 24e.

Långsam avkylning av Sibirien

Temperaturmässigt var Asien grovt sett tredelat med underskott i den norra delen, en zon med varmt eller mycket varmt i den mellersta delen och omkring normalt i Sydasien med viss övervikt åt det varmare hållet.

I Sibirien tog avkylningen fart framåt slutet av månaden. Kallast på lägre höjder var det den 29e i Ilirnej där temperaturen sjönk till -15,7°. Strax över 1000 meters höjd över havet hade Vostochnaya (1292 möh) i Suntar-Khaytabergen i Sibirien -19,6° den 24. Uppe på höjden i Himalaya var det emellertid lite kallare än så. South Col på hela 7945 meters höjd över havet på Mount Everest uppmätte -21,2° den 29e och den 30e.

Månadens högsta temperatur hittades som så ofta i sydvästra Asien. Där hade Khanaqin i Irak hela 50,1° den 3 september.

Arktis - Extrem avsmältning på Grönland i början av september

September blev varmare än normalt i praktiskt taget hela Arktis. Särskilt varm var månaden på Grönland, en värme som för övrigt stack ut globalt på avvikelsekartan. 

I början av månaden uppmättes ovanligt höga temperaturer på närmare 20° i den sydvästra delen av Grönland. Allra varmast var det den 2a då Paamiut uppmätte 20,2°. Samma dag nådde temperaturen uppe på Geosummit (ca 3200 möh) uppe på den grönländska inlandsisen över nollstrecket. Som mest var det 0,4° där. Att temperaturen orkar över nollstrecket där hör inte till vanligheterna under någon tid på året. För månaden september är det dessutom såvitt känt första gången det sker. Temperaturmätningarna på Summit inleddes 1989.

Avsmältningen av is på Grönland har i år varit förhållandevis normal men i samband med värmen i början av september noterades en för årstiden extrem nivå. Närmare 40% av Grönlands yta noterade då avsmältning den 3 september. Utifrån National Snow Ice Data Centers data framgår att det inte finns någon historisk motsvarighet för en lika stor avsmältning i september. Närmast kommer vi slutet av augusti 2003 då den areella avsmältningen var marginellt större men då inföll lite tidigare på säsongen.

Avsmältningen av is på Grönland fortsatte sedan att ligga klart över vad som är normalt i september. I slutet av månaden inträffade ytterligare en för årstiden extremt kraftig avsmältning av is på södra Grönland. Denna var dock klart lägre än den som inträffade i början av månaden.

Areell utbredning av isens avsmältning på Grönland i kvadratkilometer.
Areell utbredning av isens avsmältning på Grönland i kvadratkilometer under smältsäsongen. Den enda jämförbara episoden med extrem avsmältning i slutet av smältsäsongen inträffade 2003. Det år som isavsmältningen på Grönland varit som mest extrem under perioden 1979-2022 var 2012. Källa: National Snow Ice Data Center (NSIDC). Förstora Bild

I slutet av månaden började temperaturer under -15° uppträda alltmer frekvent i Arktis. Kallast var det den 28e i Kap Morris Jesup på nordligaste Grönland där man uppmätte -17,8° liksom den 29e i Alert i nordligaste Kanada. Av dessa två torde Kap Morris Jesup ha varit kallast då det värdet avser avläst timvärde medan Alerts värde avser avläst minimitemperatur.

Månadens allra lägsta temperatur i Arktis stod som vanligt Summit (ca 3200 möh) på inre Grönland för. Där uppmättes som lägst -35,9° den 26 september.

Fotografi från Kap Morris Jesup år 1900 av upptäcktsresanden Robert Edwin Peary Sr.
Fotografi från Kap Morris Jesup år 1900 av upptäcktsresanden Robert Edwin Peary Sr. (1856-1920). Källa: Wikipedia/Report of RE Peary, CE, USN, on Work Done in the Arctic in 1898-1902. Förstora Bild

Tionde lägsta säsongsminimumet i Arktis i år

Smältsäsongen i Arktis nådde som vanligt sitt slut under månaden. I år inföll det årliga säsongsminimumet den 18 september. Då täcktes Arktis av 4,674 miljoner km² havsis. Detta är enligt NSIDC ihop med 2017-2018 det tionde lägsta minimumet som observerats sedan observationer av havsisens utbredning inleddes 1979. De 16 lägsta säsongsminimumen har nu alla ägt rum de 16 senaste åren.

Temperaturavvikelse i september 2022 för Arktis (vänster bild) och Antarktis (höger bild)
Temperaturavvikelse i september 2022 för Arktis (vänster bild) och Antarktis (höger bild) relativt normalperioden 1991-2020. Källa: ECMWF, Copernicus Climate Change Service Förstora Bild

Antarktis - Årets globalt lägsta temperatur uppmättes i september 

På månadens tredje dag uppmättes även årets globalt lägsta temperatur på -80,7° uppe vid Dome Fuji (3810 möh). Den tidigare lägsta temperaturen i år var -80,3° uppmätt vid Concordia (3232 möh) dels i början av juli och dels i slutet av augusti. Allra varmast var det som så ofta på Antarktiska halvön. Den 20e ståtade Base Esperanza med månadens högsta temperatur på Antarktis då man kortvarigt kom upp i 10,0°.

Fjärde lägsta säsongsmaximumet av havsis

Havsisens utbredning kring Antarktis var vid månadens början rekordlåg för den här tiden på året. En snabb tillväxt av havsis under månadens första halva gjorde emellertid att det årliga säsongsmaximumet ”bara” blev det fjärde lägsta som observerats efter 1986, 2002 och 2017. I år inträffade det årliga säsongsmaximumet den 16e september. Under resten av månaden minskade havsisens utbredning endast mycket långsamt. 

Årets ozonhål jämförbart med 2020-2021

Ozonhålet över Antarktis var i år större än medianvärdet för perioden 1979-2019 och förefaller ha nått sitt maximum i slutet av september. Jämfört med de två tidigare säsongerna var det ingen större skillnad på ozonhålets maximala storlek. Allt utifrån data från Copernicus.

Sydamerika - La Niña fortsatte påverka

I Bolivia uppmätte Villamontes månadens högsta temperatur den 8e när mätaren där nådde upp i 44,3°. I de högt belägna delarna av Anderna förekom temperaturer under -15° vid ett par tillfällen. Allra kallast var det där den 6-7 september då månadens lägsta temperatur på -18,1° uppmättes vid två högt belägna stationer. Först i Ollagüe INIA i Chile den 6e vilket sedan upprepades påföljande natt i Chuapalca i Peru.

Den största dygnsmängden stod som så ofta Colombia för. Den 7e uppmättes 225 mm i Medio San Juan.

La Niña fortsatte att påverka vädret i Sydamerika och längs med större delen av västkusten var det fortsatt kyligare än normalt. Detta gäller särskilt för Peru och norra Chile. Månaden var även ordentligt kylig i ett band över mellersta Sydamerika. I övrigt allmänt lite varmare än normalt.

Afrika - Tropiskt oväder gav mycket regn på Azorerna

Resterna av den gamla tropiska stormen Hermine som bildades i farvattnen mellan Kap Verde och Mauretanien rörde sig under slutet av månaden in över den spanska ögruppen Kanarieöarna. I samband med detta föll ovanligt stora mängder där. Stationen San Andrés y Sauces fick 174 mm under en 24-timmarsperiod den 24-25. Enligt den spanska vädertjänsten noterade tre stationer med mer än 80-åriga mätserier nya septemberrekord den 24e. Av dessa återfanns Izana (startår 1920).

Regnmängden på Kanarieöarna var dock inte månadens största nederbördsmängd. Den föll istället på den Azorerna i samband med att den tropiska stormen Gaston berörde den portugisiska ögruppen. Den 24 september erhöll så den nederbördsrika stationen Cabeço do Teicho 254 mm.

Månadens högsta temperatur var 46,8° uppmätt i Timmimoun i Algeriet den 3e medan den högt belägna Buffelsfontein (1783 möh) i Sydafrika uppmätte den lägsta temperaturen på -9,1° den 6e. 

Australien/Nya Zeeland - Kraftigt regn i östra Australien den 23

September blev temperaturmässigt en förhållandevis normal vårmånad i större delen av Australien. I de nordliga delarna av delstaterna Queensland, Northern Territory och Western Australia var det dock en mycket eller lokalt extremt varm vårmånad. Till exempel hade Darwin (startår 1941) i Northern Territory en rekordvarm september.

En episod med rejäl värme förekom i delstaten Northern Territory strax innan vårdagjämningen (vår höstdagjämning) och i Western Australia kring vårdagjämningen. Den 17e uppmätte Bradshaw i Northern Territory 41,8° vilket är den tredje högsta temperatur som uppmätts i september i delstaten. Septemberrekordet på 42,0° härrör från år 2000 och 1988. Den 25-26 september var det återigen rejält varmt i delstaten med som högst 41,5° i Lajamanu. 

I angränsande delstaten Western Australia bjöds det på ovanligt varmt väder den 22-27. Allra varmast var det den 22a då Yampi Sound kom upp i 42,8°. Detta är inte bara delstatens tredje högsta temperatur utan även den tredje högsta som uppmätts i Australien under en septembermånad. De enda högre värdena är från den 27 september 2003 då det var 43,1° respektive 42,9°. I landets södra delstater var det däremot förhållandevis blygsamma maximitemperaturer. Månadens lägsta temperatur uppmättes som så många gånger förr på höjden i bergen i östra Australien. Den 13e rapporterade Perisher Valley (1738 möh) i New South Wales -10,0°.

Perisher Valley snow fields i sydöstra Australien.
Perisher Valley snow fields i sydöstra Australien i augusti 2010. Källa: Photnart/Wikipedia. Förstora Bild

Även utanför Australiens fastland noterades rekord i september. Maquarie Island (start 1947) söder om Nya Zeeland och Cocos Island (start 1951) sydväst om Indonesien hade sin varmaste septemberdag den 17e respektive den 9e.

Pingviner på Macquarie Island vid skeppsvraket "The Gratitude" under första halvan av 1910-talet.
Pingviner på Macquarie Island vid skeppsvraket "The Gratitude" under första halvan av 1910-talet. Källa: Wikipedia/Frank Hurley Förstora Bild

Blöt vårdagjämning i östra Australien

I delar av östra Australien blev det en blöt vårdagjämning. Den 23e september föll nämligen stora mängder regn på sina håll. Allra mest fick Springbrook road i delstaten Queensland där man uppmätte 285 mm. Detta är den åttonde största dygnsmängd som observerats i delstaten. Senast en större dygnsmängd föll i Queensland i september var 2010. Även i angränsande delstaten New South Wales föll lokalt mer än 200 mm denna dag vilket enligt sajten Floodlist genererade översvämningar. Mest fick Meldrum med 240 mm.

För Australien som helhet var detta den femte nederbördsrikaste septembermånaden som observerats sedan man började föra den här typen av statistik på nationell nivå 1910. I Western Australia var det den tredje blötaste septembermånaden. Nordvästra Australien fick i början av månaden ovanligt kraftigt regn. Flera stationer med mer än 100-åriga mätstationer noterade då nya dygnsrekord för september. För några av stationerna blev även månaden som helhet rekordblöt. Detta gäller exempelvis för Booney Downs som fick 40,5 mm den 4e. I svensk kontext är det inte mycket men stationens gamla dygnsnederbördsrekord för september var blygsamma 23,0 mm från 2006. Booney Downs månadssumma blev 46,5 mm vilket slog det tidigare månadsrekordet på 34,6 mm från 2006.

Övervägande torr månad på Sydön på Nya Zeeland

Större delen av Sydön på Nya Zeeland hade en torr eller mycket torr vårmånad. På Nordön var det däremot mest blött, särskilt i den östra delen där några stationer med mer än 100-åriga mätserier hade en av sina allra blötaste septembermånader. Enligt Nya Zeelands vädertjänst berodde detta på att lufttrycket under månaden var högre än normalt, särskilt kring Sydön. Lågtryckssystemen pressades då norrut och främst Nordöns ostsida exponerades för dessa. Tryckmönstret påverkades av bland annat den pågående La Niña. 

Temperaturmässigt var det i större delen av Nya Zeeland förhållandevis normalt (avser 1981-2010). I början av månaden förekom ett rejält kalluftsutbrott med åtföljande mycket låga temperaturer. Några stationer med medellånga eller långa mätserier noterade då en av sina lägsta septembertemperaturer, främst den 6-7. Exempelvis hade Christchurch med startår 1863 med -4,7° sin tredje lägsta temperatur under en septembermånad. Mount Cook på Sydön stod för en nästan lika låg temperatur som den lägsta som uppmättes i Australien. Den 6e sjönk temperaturen där till -9,6°. Värdet är nytt köldrekord för stationen som upprättades 1929. Landets största dygnsmängd på 168 mm uppmätt den 1 stod Lake Moeraki för.  

Extremvärden:

- De extremvärden som angetts för olika världsdelar är preliminära och har i allmänhet inte hunnit slutgranskas av de nationella vädertjänsterna.

Källor:

- Analyser och observationer från nationella meteorologiska instituts och forskningsinstitutioners webbsidor och sociala medier samt från det ordinarie globala observationsutbytet.