Det samlade vattenflödet från ett område i naturen kallas avrinning. Den specifika avrinningen, dvs. avrinningen per ytenhet, är ett mått på vattentillgången i området, och uttrycks ofta i mm. Avrinningskartor ger en generell överblick av vattentillgången under det gångna året respektive per säsong. Säsongerna indelas enligt: vinter (december, januari, februari), vår (mars, april, maj), sommar (juni, juli augusti) och höst (september, oktober, november).
Hydrologisk modell beräknar
Underlaget till kartorna är beräkningar gjorda med en hydrologisk modell. Sverige är i detta fall indelat i ca 37000 delavrinningsområden och beräkningar görs för varje område. Modellen är kalibrerad för att ge en generell bild över avrinningen från Sverige. Hur stor avrinningen blir bestäms främst av nederbördens storlek, avdunstningen och hur mycket vatten som magasineras i ett område t. ex. som snö. Temperaturen har alltså stor betydelse eftersom både snösmältning och avdunstning beror av den.
Vinter
I norra Sverige är vattnet oftast bundet i snö under vintern och därmed är avrinningen låg. I södra Sverige varierar vinteravrinningen mer mellan olika år. 2013 var vattenföringen var nära den normala i så gott som hela landet.
Vår
Under våren sker snösmältning i stora delar av Norrland vilket leder till ökad avrinning. I mitten av maj blev det väldigt varmt i norra Norrland och där blev vårflödena mycket höga. Under mars och första halvan av april var avrinningen låg i södra Sverige. I mitten på april kom värmen och snösmältning i kombination med regn gjorde att avrinningen blev hög i Uppland, Gästrikland, Hälsingland, Södermanland och Östergötland. I sydligaste och sydöstra Sverige var avrinningen lägre än normalt.
Sommar
På sommaren tar vegetationen upp mycket vatten samtidigt som avdunstningen är hög. Detta gör att avrinningen, speciellt i södra Sverige, blir låg. 2013 var avrinningen ännu lägre än den normala i södra Sverige och längs Norrlandskusten i princip hela sommaren.
Höst
Under hösten minskar avdunstningen och en större del av nederbörden blir till avrinning. I norra Sverige var avrinningen 2013 nära den normala medan den i stora delar av södra Sverige var mycket låg. Situationen var extrem i småländska sjöar som exempelvis Möckeln, Mien och Stråken. I Möckeln har vattennivån mätts sedan år 1922 och endast ett år tidigare (1934) har vattennivån varit så här låg.
